KUSINTRÄFF

 Nu var det ett bra tag sen jag skrev nåt, det var alltså innan mina lunchgäster var här i lördags. Så det är hög tid för det här inlägget...

Gästerna var alltså min kära kusin Monica och hennes kusin Eva. Monica brukar vara här ett par gånger om året minst och innan vi flyttade hit hade vi mycket nära kontakt. Vi var mer som ett par syrror än kusiner. Tyvärr så fick jag ju en stroke för två år sen och orkade inte längre med besök - framför allt inte att roa mig med några gäster. 

Kusin Monica

Nu fick jag ju ett återfall för nån månad sen, vilket gjort att jag inte ens kunnat gå så besök var inte att tänka på. Men min smarta kusin bokade in sig och Eva på ett hotell i Visby och dom kom till Gotland i fredags och hyrde sen en bil. Jag hade lovat dom en lunch vilken dom fick i lördags, och Monica tyckte att vi skulle kunna äta räkmackor från Djupvik. Så Rolle åkte och köpte 2 stycken och sen delade jag dom så det räckte till oss fyra, För Rolle skulle naturligtvis också vara med trots att han aldrig träffat Eva - trodde jag!

Men på fredagen fick jag "kalla fötter" och bestämde mig för att nåt mer ville jag bjuda på, så jag gjorde "Polsk Stark Tomatsoppa" som passar ihop med räkor. Brukar ha i kräftstjärtar. Det var tur tror jag, för iaf Rolle åt massor och dessutom åt han soppa på kvällen med ett antal ostmackor så jag slapp laga middag. Jag, som numera går på Ozempic, har sista tiden inte tyckt att nåt smakar gott tyckte också att det var ätbart och fick i mig den goda räkmackan och flera dl soppa. (Vilket chockade magen och gjorde att jag senare fick lite ont, men det gick över ganska snabbt.)

Sitta ute och äta var tyvärr inte att tänka på. Vädret var alldeles för ruggigt!

Det blev en massa snack både om forntid och nutid och det visade sig att Rolle och Eva faktiskt hade träffats tidigare på nån släktmiddag. Jag såg dock att han såg tröttare och tröttare ut och blev inte förvånad när han smet in i sovrummet en halvtimme innan tjejerna gick. När dom åkt så satt jag mig i min nya elfåtölj, lindade in mig i värmefilten, slog på TVn och somnade direkt. Är ju inte längre van med gäster, så jag var trött både kroppsligt och mentalt. Tyvärr glömde jag ta fram kameran innan tjejerna kom och sen hade jag inte en tanke på det! MEN OTROLIGT HUR TREVLIGT DET HADE VARIT!

Till saken att  man var trött hör att vi har ju haft varsin soffa framför TVn, men jag grejade inte längre att ta mig upp ifrån min. Alltså hade vi köpt en sån där eldriven fåtölj som man kan göra en massa med. Bl.a. höja och sänka. Det blev ju väldans trångt i vardagsrummet med två soffor och en jättefåtölj så nu skulle soffan säljas och efter mycket om och men så skulle paret som köpt den hämta den på fredagseftermiddagen. 

Vi var lite oroliga för det var en extremt tung kvalitetssoffa, men Rolle ringde efter hjälp - dom jättesnälla sonsönerna till vår tyvärr avlidna hustomte. Så paret bar ut soffan på altanen och därifrån bar "grabbarna boys" som är tvillingar och bara 14 år - men stora och starka som 20-åringar - ner den och fram till släpet. Precis när dom åkt så började det regna och åska så vi hoppas dom kom hem ordentligt!

Framåt kvällen så gick Rolle och la sig för att läsa, själv tänkte jag titta på nån ny kriminalare på TV som började 21.30. Men då blev det kolsvart i hela huset, elen hade gått. Jag såg att min kusin hade skickat ett meddelande så jag ringde upp och fick då reda på av henne att det var elavbrott på hela ön. Bra, det skulle betyda att elen kom tillbaka snabbare än om det bara hade varit lokalt i Eksta. Så det var bara att försöka ta sig in i sovrummet - inte så lätt på en rullstol - och krypa till kojs. Rolle hade det lättare, han var ju redan på plats.

Acer pseudoplatanus `Spring Gold´ - tysklönn

Trots att vi båda sovit på eftermiddagen somnade vi ovaggat, men 23.30 vaknade jag av att alla lampor i huset tändes och att TVn gick igång. Rolle som naturligtvis inte har hörapparaterna på sig när han sover, sov vidare så jag fick ta mig upp och släcka. Blev därför jättepigg och var tvungen att ligga och läsa ett par timmar. Så idag blir man väl trött igen. 

En kul sak märkte jag dock i natt, jag kände mig riktigt bra. Kunde t.o.m. gå några meter. OK, jag var tvungen att stödja mig mot hyllor och väggar, men jag tog mig fram själv! Underbart!! Jag är på bättringsvägen!!!

SUSIE