Efter en hemsk vecka börjar jag återhämta mig lite. Smärtan i ljumsken har jag dock kvar, man belastar ju den delen av kroppen så fort man försöker röra sig och smärtan efter förlusten av min kusin Fredde finns naturligtvis kvar...
Usch - vinter i Eksta!
Men idag har jag iaf Elisas trevliga frågor att ägna mig åt. Så här följer dom:
ELISAS FEM FRÅGOR
- Vad är du hungrig på? Jag som alltid älskat god mat - som synes - har under året som gått tappat mer och mer av längtan efter nån speciell mat...!?
- Vad är du trött på? Att inte kunna ta några (natur)prommisar.
- Vad är du skyldig? Har inga skulder alls!
- Vad är du sen med? Inget, vad jag vet.
- Vad är du på för humör? För det mesta är jag glad, men jag är fortfarande lite sorgsen och deppig efter vad som hänt.
 |
| Snön har nästan regnat bort, men nu är det frost och halt istället! |
Inget speciellt har hänt dom här dagarna - vilket man får vara tacksam över - förutom att igår eftermiddag kom Molton vår lilla "dagishund" hit för att spendera några dagar och nätter hos oss. Underbart!
SUSIE
5 kommentarer:
Tack för den varma mackan, den ska absolut testas! Lessamt med din kusin, gör alltid ont att förlora folk man tycker om. Men det går ju inte att undgå ...
att förlora någon är alltid tungt. Varma mackor är gott.
Det blev ju vinter helt plötsligt, men nästa vecka ser det ut att bli en 8-10 plusgrader igen. Det är jag tacksam för.
Så roligt att lille Molton är och lättar upp tillvaron för er lite.
Kram, Ingrid
Dregel, dregel över din macka - MUMS!!!
Dödsfall är alltid deprimerande, oavsett vem det gäller. Och är man 65plus så är det definitivt fler begravningar än bröllop man går på...
Vi har faktiskt litet gemensamt här, förutom dödsfallet av kusinen då...
det där smarriga ska jag testa, börjar med att köpa smördet, färdig, jag bakar inte! Så kul att Molton är på besök, det är nu 9 månader sedan Daniel gick bort och jag har slutat gråta men det värker i bröstet av saknad varje dag...vet inte om det nånsin går över. Kramar från pörtet
Skicka en kommentar