ENGLANDSMINNEN

 Ibland är det ju så att man tänker tillbaka på saker som har hänt i ens liv. Så var det beroende på att jag besökte en blogg i onsdags som bl.a. handlade om Chelsea Flower Show och St. Jame´s Park i London.

På Oxford kanal på väg till Coventry.

Vi har varit i Gr.Britain och bilat runt över 30 gånger - men aldrig lyckats komma till Chelsea nån gång -  tyvärr! Vi kunde inte ta ledigt från firman den här tiden på året, då hade vi som mest att göra. Vår semestertid var på sensommaren och hösten. Men vi hade alltid kanonbra väder när vi var där och vi besökte massor av andra blomster- och bonsaiutställningar. Så när jag i torsdags morse inte kunde sova låg jag och funderade på alla våra resor. Bl.a. hyrde vi en  kanalbåt på 18 m en gång tillsammans med mina föräldrar och en jättestor vanlig båt ensamma en annan och gav oss iväg på både kanaler och på Themsen. Jättekul och spännande!  

Kanske lite väl stor för två och så var rodret trasigt - inte så kul!

Sen lärde vi känna en massa trevligt folk. Vi var ju i bilbranschen, alltså höll på med reservdelar till race-, rally-, sport- och veteranbilar och importerade en hel del från England. Så det blev mesta delen bilfolk vi lärde känna, men också en del inom min hobby att odla bonsaier. Och framförallt så blev vi med tiden riktiga anglofiler... Vi köpte förutom delar till firman också ett par roliga bilar till oss privat, en Austin 7 Box Saloon från 1933 och senare en sportbil, en TVR Tuscan från 1969. Men det var den här med Austin 7 som gjorde att vi lärde känna massor av trevliga medlemmar i Austin 7 Club. Och dom trevligaste av dom var Ian & Jenny i Bristol. Vi besökte dom flera gånger, var på klubbmöten med dom och en gång så övernattade vi hos dom i Bristol tillsammans med våra vänner Christina och Björne.

Ian & Jenny Dunford

Nu har det gått en massa år sen det här, men ibland så har jag faktiskt funderat hur det kom sig att vi inte har uppehållit vänskapen under åren. Vi har ju gjort det med vår bonsaivän Dan Barton som också bor utanför Bristol. Sen tänkte jag att dom kanske inte lever, dom kanske har flyttat, dom kanske inte är gifta med varandra längre, dom kanske är sjuka och bor på nåt hem!? Man vet ju inte ett dugg efter 25 år utan kontakt och vad 17 hette dom i efternamn!?

Alltså gick jag in på Austin 7 Club Bristol och skrev ett par rader om Ian och Jenny och fick flera svar. Bl.a. från deras son som skrev att han skulle meddela sina föräldrar - och redan samma kväll fick vi svar från Ian. Eftersom Christina fortfarande är en nära vän så ringde jag till henne och berättade och hon rättade mina 25 år till 45! Hon och Björne - som inte är i livet sen 10 år - låg i skilsmässa när dom åkte med oss på semester till England, så hon visste naturligtvis exakt vilket år det var...

Palettblad som jag tog skott på i höstas och Rolle planterade och skötte perfekt, men nu har dom dött av frosten
som var förra veckan... 

Vi växlade några rader på Facebook, men när jag bad Ian om att skicka mail och gå in här på bloggen så ursäktade han sig med att han var dålig på att skriva och så ville han ha vårt telefonnummer. Vilket han naturligtvis fick och vi fick deras - och redan dagen efter ringde han. Eftersom Rolle hör så dåligt blev det jag som pratade med Ian och fick då reda på att att dom bodde kvar i samma hus fortfarande och att deras "små" barn nu var medelålders och att dom hade 5 barnbarn...

Alla blommor, både han- och honblommor plus alla nya skott har blivit svarta av frosten...

Och Ian visste naturligtvis inget om att vi flyttat till Gotland, så jag hoppas att han går in här på bloggen så han får se hur bra vi har det. Sen pratade vi även om hur vi mådde och dom precis som oss hade en del ålderskrämpor - dom är båda 79 - och när han hörde att jag haft en stroke så undrade han om jag satt i rullstol. Men jag kunde glatt berätta att jag nu kan ta mig fram inomhus ganska hyfsat utan krycka t.o.m. Ian hade opererat bort en njure med cancer för några år sen och behövde en rullator för att ta sig fram. Det är inte klokt vad tid det gått och vad massor som hänt under alla dessa år, så nu är det vår tur att ringa nästa gång och det inom kort...

Christina och Rolle på altanen förra sommaren.

SUSIE