FRAMME I LA

 Det hände så otroligt mycket på vår första resa till USA 1966. Men det är dags att avsluta "inläggsserien" med att bara berätta lite om hur det gick när vi kom fram till Los Angeles. 

Grand Canyon som var nåt helt otroligt och enormt annorlunda...

LA var ju staden som hade varit vårt mål från början, det var dit vi hade planerat att flytta, men vi ville  också se lite av landet i övrigt. Därför flög vi till NY och utgick därifrån. På så sätt fick vi förutom det jag skrev om i förra inlägget också se Grand Canyon, Hoover Dam (där bilderna på oss i förra inlägget är tagna) samt Las Vegas. Så förutom New York var början på semesterresan otroligt kul och spännande.....

Ungefär så här såg huset vi besökte ut...

Efter fem dygn på väg var vi så framme i LA och det första vi gjorde var att ta oss till en uthyrningsfirma och hyra en Camaro (som vi valde istället för en betydligt billigare VW-bubbla - lite ville vi unna oss efter den billiga bilresan) och sen skulle vi lämna tillbaka Corvairen till dess ägare. Det visade sig att ägaren som jobbade i filmbranschen knappt kom ihåg bilen (!?) och att familjen bodde i Palos Verde. Det är en förort som består av stor halvö med enormt lyxiga "estater" - för vanliga villor var det knappast!

Palos Verdeshalvön, Halvön ligger i South Bay-regionen och innehåller en grupp städer i Palos Verdes Hills, inklusive Palos Verdes Estates, Rancho Palos Verdes, Rolling Hills och Rolling Hills Estates, samt det icke-registrerade samhället Westfield / Academy Hill. South Bay-staden Torrance gränsar till halvön i norr, Stilla havet ligger i väster och söder och hamnen i Los Angeles är öst. Från och med folkräkningen 2010 är befolkningen på Palos Verdeshalvön 65 008. Bergsstäderna på halvön är kända för dramatisk utsikt över havet och staden, framstående skolor, omfattande hästspår,^[ och bostäder med högt värde. 

Familjen tog emot oss mycket vänligt och när dom fick höra att vi var svenskar - på den tiden nåt mycket positivt -  så bjöds vi in i huset på lite förfriskningar. Vardagsrummet som var enormt stort låg lite försänkt, hade en långhårig ljus heltäckningsmatta som fötterna försvann i och en öppen spis i marmor som täckte nästan hela den högra väggen. Men det som imponerade mest var panoramafönsterna rätt fram med en vidunderlig utsikt. Huset var nästan lite överväldigande, men för att vara i staterna var allt dock riktigt smakfullt - måste varit nån inredare med god smak. Kanske en europé!? 

Efter ett par timmars snack åkte vi för att ta in på ett motell på Redondo Beach som inte låg alltför långt bort. Men där stannade vi bara en natt innan vi fortsatte till Santa Monica där vi var betydligt närmare den person vi fått tips om att kontakta, Alan Aderum. Rolles verkstadschef hade två söner: Bengt och Hasse som bott med sin amerikanska fru El-Jay i LA i några år men som nu flyttat tillbaka till Sverige. Så vi besökte dom och blev bjudna på chips med dip, nåt man aldrig ätit tidigare! Och så fick vi namnet och adressen till Alan och resten är historia.

Hasse & El-Jay som vi besökt och bott hos i LA (dit dom flyttade tillbaka) ett antal gånger och som besökt och bott hos oss här på Gotland tre gånger - och som jag pratade med för bara några veckor sen. Bengt, den andra brodern, som också var vår kompis avled tyvärr i blodcancer redan för 40 år sen.

Men vad som hände sen dom tre veckor vi hade kvar på semestern får jag berätta om nån gång i framtiden! Men otroligt kul hade vi.....

SUSIE