INFÖR USA 1966 + VÄXTBILDER

 Igår "hotade" jag med att göra ett nytt inlägg redan idag - vilket jag alltså gör nu. Har ju en del bilder kvar av dom Rolle fotade åt mig igår - och det måste man ju utnyttja!

Så här trist ser det ut på framsidan...

Nåt kul eller spännande nyupplevt att skriva om har jag däremot inte. Så istället får man gräva i minnet, för där finns det massor. Tänkte börja med att berätta om hur det gick till när vi första gången skulle resa till USA 1966.

I växthuset som Rolle sköter så bra blommar det.....

Det började med att vi var inne på att flytta till USA ett par år. Rolle var bilmekaniker och hade genom bekanta fått ett intressant erbjudande. Själv jobbade jag på apotek, men trodde inte jag skulle få några större problem att hitta arbete. Men...så var det ju det här jobbiga med Vietnamkriget. Det ryktades om att även nyinflyttade unga män blev rekryterade direkt. Inte så kul, så vi avbröt dom planerna och bestämde oss istället för att åka dit på semester. Vilket visade sig bli lite komplicerat!

Körsbärstomaten har massor med blommor, men när jag frågor om det finns några tomater så har han inte sett några!?

Vi hade redan börjat med att försöka skaffa oss arbetstillstånd, men nu la vi ner det.  Däremot fortsatte vi med att skaffa dom vaccinationer som krävdes. Jag gick naturligtvis till den läkare som vi på apoteket hade, men just då var han sjukskriven och istället var det en kvinnlig läkare på mottagningen. När jag kom in till henne låg hon ner på en soffa och stannade kvar där hela tiden! Dessutom pratade hon också konstigt!! Eftersom jag jobbade på apotek och sett en del så fick man direkt en del misstankar...

Den här hade jag på väggen på altanen men Rolle satt in den i växthuset...

Som tur var så var det sköterskan som vaccinerade mig, läkaren skrev bara på intyget. Sen fick jag med mig det direkt vilket var fel, ska inte skrivas på förrän man sett koppan som blivit - men i det här fallet var det tur! Det bestod av en litet häfte med massor av sidor. Väl tillbaka på apoteket berättade jag om den underliga läkaren och hennes uppträdande, men apotekaren tyckte inte att vi skulle göra nåt åt det. 

    Rolle påstår att det är trångt där ute - och han har nog rätt...

Nån timme senare när jag läst igenom det lilla vaccinationshäftet noga så upptäckte jag att läkaren fyllt i på helt fel sjukdom; Tror det var Gula Febern och inte mot Smittkoppor som det skulle vara. Hade varit kul om man stått där i tullen i New York och dom sagt att jag inte kunde släppas in...! Nu kontaktade apotekaren socialstyrelsen som sa till oss att ringa polisen. Så det slutade med att dom intervjuade mig och sen hämtades läkaren omgående. Hon fick släpas ut! 

Det visade sig att hon var fullfjädrad narkoman och hade använt det som fanns i läkarens jourväska. Hur hon hade kunnat få jobb som ersättare för en läkare är helt otroligt och socialstyrelsen kom aldrig med nån förklaring.

Palettbladen har också flyttats in...

Nästa problem för vår semesterresa kom när vi skulle skaffa oss turistvisum. Vi hade ju påbörjat att söka visa för vi skulle flytta dit, så ambassadpersonalen blev naturligtvis misstänksamma. Till att börja med fick vi därför skaffa intyg från våra respektive arbetsplatser om att vi bara hade ett antal veckor semesterledigt och att vi skulle fortsätta jobba kvar. 

Dom här är planterade i en står låda på altanen och har därför lämnats kvar ute...

Men dessutom blev vi kallade till ambassadören själv på förhör! Gissa om jag var nervös - och naturligtvis blev jag inkakallad först. Inte var man speciellt slängd i engelska heller, men när jag talat om att min fästman satt utanför så fick Rolle komma in också. Sen sa ambassadören att vi verkade ärliga och att han litade på oss - och vi fick våra visa! Puh!!

Tänk vad vackra bladen är nu precis innan dom faller. Vilket dom nog gör idag för det blåser kraftigt...

Nån månad senare i september så tog vi tåget till Malmö och sen flyget - Icelandic - till New York med en mellanlandning på Island. Det var nåt fel på planet därifrån (kunde det krångla mer med vår resa så gjorde det naturligtvis det) så vi blev bjudna på lunch innan vi några timmar senare fick borda propellerplanet som ersatte jetplanet vi skulle flugit med. Sen tog det massor av timmar innan vi äntligen var framme. 

Manhattan 1966

Trötta men samtidigt uppspelta tog vi tillsammans med en annan passagerare en taxi in till Manhattan och hotellet där vi skulle bo ett par nätter innan resan skulle gå vidare. Jag som har mycket bra lokalsinne upptäckte dock att chauffören tog samma väg två gånger - och när Rolle påpekade det gick han med att dra av lite på priset. 

Men vad som hände sen på vår semester är en helt annan historia.....

SUSIE