DATORPROBLEMET ÖVER

Äntligen kan jag blogga igen! Ja även göra andra saker på datorn förstås. För två veckor sen fick jag ett meddelande på datorn att en trojan försökte ta sig in och det eventuellt var risk för att datorn var kapad av "någon". Hjälp...

Jag skulle genast ringa Microsoft, vilket jag gjorde. Där fick jag till att börja med hjälp av en trevlig kille, men det slutade med att en annan man skulle ringa upp för att slutföra det hela. Då kom - naturligtvis - erbjudandet om att det skulle behövas ett mer avancerat virusprogram än dom två jag har. Kostnaden var 6000:- för ett år! När jag påpekade att jag var en fattig pensionär som inte hade råd med det, så blev han väldigt kort och avslutade tel.samtalet omedelbart!?

Halva buketten jag fick av vänninan Lisa idag.

En vecka senare kom samma meddelandet tillbaka på datorn med tillägget att det vrålade en högljudd ilsken signal - trots att ljudet var avstängt - och det gick att ta bort utan jag fick stänga av datorn helt. Meddelandet och signalen fanns sen kvar när jag försökte starta upp igen men försvann efter ett par timmar. Jag kontaktade en servicetekniker i Hemse som nu har gått igenom allt och låtit datorn vara igång under flera dygn - men inte hittat några intrång. Så jag fick tillbaka datorn idag och allt verkar fungera perfekt (man kan ju alltid hoppas)...

Den här är placerad i matrummet.

Några nya fräscha bilder från trädgården eller växthuset har jag inte, är fortfarande så pass dålig att jag inte tagit mig ut. Visserligen kan jag numera gå korta sträckor utan käpp - extremt korta, t.ex fram till bilen - men blir då så trött och vinglig att jag måste sätta mig. Och ute finns det ju inga sittplatser längre. Rolle har tagit in allt inför vintern. Att gå ner från altanen till växthuset drar jag mig också för, det är "hela" 3 steg på båda dom små trapporna och hitintills har jag bara klarat två...

Andra halvan.

Som tröst i eländet har vi haft vår älskade lilla kompis Molton här som tur är och jag hade tänkt ta några bra bilder på honom, men det gick inte alls. Han hade tydligen lite ont i magen och vill varken sitta still eller snyggt, alla bilder jag tog blev med hans hela kropp bortvänt. Men dagen är ju inte slut ännu så chansen finns fortfarande... 

Den här står i vardagsrummet.

Däremot kan jag berätta lite om anledningen till att Molton ser så otroligt gullig ut som han gör. Han är svart med några få vita strån här och där, så många blir förvånade när dom får höra att han bara är två år. Mamman var dock en vit korsning av jack russel & chiwawa. Pappan var också vit, en korsning av malteser & dvärgpudel. Molton är alltså en fyrvägskorsning. Han föddes i en kull på fyra och kom ut först av valparna - och var kolsvart! Måste vara pudelns gener som slog till...

En av dom misslyckade bilderna!

SUSIE