Idag - tisdag - så var det dags för ett besök hos onkologläkaren och få lite besked om hur jag mår egentligen (!) och vad som ska hända i framtiden. Därefter var det bröstavdelningens tur, dom skulle kolla hur läkningen av op.såret framskrider.
Det började med att läkaren hade en bisittare, alltså en ung blivande läkare som skulle lära sig, så han gick igenom allt som hänt mig sen den 7 juli när jag opererades. Sen berättade han att den typ av cancer jag har är en väldigt ovanlig sort - typiskt mig - som är en på tusen "vanliga" bröstcancrar. Han hade tagit hand om flera tusen, men bara sett min variant ett par gånger tidigare. Men...ovanpå det så är den jag har a-typisk, den uppträder precis tvärt emot den här ovanliga - och då är det en på tiotusen! Man frågar sig naturligtvis om det är bra eller dåligt.....
Sen visade han mig resultaten på dom senaste blodproverna och alla var bra. Väldigt bra - vilket naturligtvis gläder mig och gör mig ännu mer hoppfull. Dessutom tyckte han att jag tolererar cellgiftet riktigt bra, så nästa vecka kör vi igång igen. Då blir det 3 gånger till, varje torsdag. Sen blir det nån veckas uppehåll och därefter förmodligen en annan sort som jag ska få 3 gånger men med 3 veckors mellanrum. Vi ska dock träffas innan dom här sista omgångarna, så man vet ju inte om det blir nån ändring i schemat.
 |
| Motionscykeln som just nu står i gästrummet - oanvänd sen 7 juli! |
Förutom att onkologen var mycket nöjd med proverna var han extremt nöjd med mig, mitt humör och min inställning. Han förstod att jag har ett litet helsicke med bröstet, så han tyckte t.o.m. att jag var värd en medalj. Jag tackade och sa att jag gärna tog emot en - men först och helst vill jag bli friskförklarad!
Direkt efter onkologen gick jag till bröstavdelningen. Där "packades" jag upp och två syrror och en läkare tittade till mitt bröst. Till deras, men framförallt till min, stora glädje hade det börja läka på ett par ställen så två stygn togs bort. Sen räknar dom med att nästa gång jag ska få cellgift, alltså nästa torsdag, då kommer dom upp till onkologen och tar bort ytterligare två. Däremot så måste den stora hålan i mitten läka ut inifrån, så den lär jag få dras med ett bra tag. Men så länge det inte forsar sårvätska ur hålan så står jag ut..... Man har ju inte precis nåt val!
SUSIE
3 kommentarer:
Jag förstår att läkarna är nöjda med dig. Jag tycker du är fantastisk som orkar hålla humöret uppe som du verkar göra. Men de verkar ta bra hand om dig på las.
Ha en skön onsdag!
Kram, Ingrid
Jag tycker du är värd allt beröm från läkarna Susie! Tycker du är beundransvärd. Och så bra att det äntligen ser lite ljust ut med läkningen. Och att du klarar cellgifterna så bra. Det där kommer att gå jättebra ska du se. Bara nu den där eländiga Coronan kan försvinna också. Idag har jag i varje fall bokat tid för att ta influensaspruta. Tänkte det var bra att vara ute i god tid, anar att det kanske blir fler än vanligt som ska ta den och då blir det nog svårt att få en tid.
Ha det nu så bra och fortsätt att vara positiv och krya på dig. Och så hoppas jag att det går bra för Rolle också! Att han blivit bättre i magen.
Kram Anita
Jag läser och förundras över att du orkar. Men du har ju inge val, o jag är säker på att en positiv attityd kan hjälpa. Det såg ju positivt ut med allt även om många jobbiga behandlingar återstår. Jag är väldigt tagen av allt du går igenom och känner att de i sammanhanget små problem jag går igenom är rena barnleken. All styrka till dig
Skicka en kommentar