onsdag 9 september 2020

TRISTESTEN BRER UT SIG...

 ...inte har man nåt kul att se fram mot! Du som undrar varför jag inte bloggar så ofta just nu - brukar ju annars göra det minst 4-5 gånger i veckan - så beror det alltså på den tid det går åt att åka till Visby Lasarett 2 gånger i veckan - och dessutom då spendera hela dagar där. Så jag känner hur mitt goda humör börjar ge sig.....

Jodå, en del rosor blommar fortfarande...

Min bröstoperation har alltså krånglat. Inte själva operationen, men återigen så drabbades jag av att få sårvätska i hålan efter tumören. Vet inte vad det är för fel på mig, men trassligt har det varit - och är.

Gulstammig bambu - som växer som ogräs, så den får man ibland klippa av med gräsklipparen!

I måndags så var det dags för att få en s.k. Piccline inopererad/införd i höger arm. Den ska sitta där i 18 veckor (!) så jag kan få cellgiftet insprutat på onkologen 1 gång i veckan med början i morgon. Då börjar man väldigt försiktigt för att se hur jag reagerar, så det kommer ta 3-3,5 timme, mot det normala 1,5 timme.

                                                                                     
Nedanför poolen i den stora trekantiga rabatten blommar det några växter fortfarande.

Samtidigt kommer personal från bröstavdelningen till onkologen - där jag fått enskilt rum - för att byta om mitt bröst och kolla hur det ser ut i hålan. Det har sett lite bättre ut vid varje bytesgång  (görs 2 gånger i veckan) så jag hoppas att det kommer att läkas betydligt snabbare än hålan i magen - det tog 2 år!!

Höstfärger/torkfärger har börjat visa sig...

Gjort något ute har jag inte på månader, så det är tur att man har en duktig gubbe - som dessutom har svårt att sitta still. OK, han ligger väl och läser några timmar om dagen - när jag tjatat på honom att inte jobba för mycket. Han fyller ju trots allt 80 i år.

En av mina benved - Euonymus alatus `compactus´ - har börjat visa lite höstfärg.  Inte beroende på att det är höst utan på att den tidigare fick alldeles för lite vatten (men dom sista veckorna har den fått mer än tillräckligt).

Det här med sjukdomar är inte så kul att skriva om - eller läsa - men jag använder ju bloggen lite som en dagbok och då är man ju så illa tvungen. för det är det enda som händer mig just nu.....

Gullgrodan Santos i husses säng!

SUSIE





6 kommentarer:

Ingrid sa...

Det låter verkligen jättejobbigt! Men visst ska du skriva av dig i bloggen. Den är ju din och där skriver du vad du vill. Så tycker jag i alla fall. Och kanske kan det vara bra för någon annan som ev är i samma situation som du.
Hoppas att behandlingarna kommer att gå bra och att du inte får alltför stora besvär av dem.
Kram, Ingrid

chica sa...

Susie, as coisa não são fáceis e sei bem como são as quimioterapias de todos os casos.Mas não desiste. Fica bem e ´que tudo dê certo. Que te sintas mais forte, encorajada! beijos, tudo de bom,chica

Ölandsvindar sa...

Jag ser inget fel i att skriva om sina sjukdomar och bekymmer i loggen. Som Ingrid säger, det kan hjälpa andra och har man tur kan man också få tips och råd. Men vilken otur du har med läkningen av dina operationssår. När jag opererade mitt bröst läkte det bra, men efter en tid började "undertrådarna" titta ut. Jag stod och drog själv i dem framför spegeln, men till slut fick jag gå till vårdcentralen och få hjälp. Jag pratade med min op.läkare och han visste att kvaliteten inte var så bra, de absorberades inte av kroppen, men han fick inte köpa in den bättre men dyrare kvaliteten för landstinget. Nu håller jag tummarna för att din fortsatta behandling går jättebra! Kram /Kerstin

Marlise sa...

I am sorry that you have problems again after the operation. I hope that you will get well again and that it won't take that long. It's good that you have Rolle by your side. I'm sending you positive thoughts from Öland over to Gotland.
Kram Marlise

Anita, de fyra blomsterhaven sa...

Det är klart att du ska använda bloggen som dagbok. Idag är det fredag och du har fått din första behandling med cellgift. Jag förstår om det varit jobbigt om det skulle ta mellan 3-3,5 timmar. Hoppas du kommit hem nu och att du inte mår alltför dåligt. Och så får du tänka att nu har du klarat av första behandlingen.
Annars förstår jag att du inte är så mycket ute i trädgården. Vi har haft blåsiga dagar här och kalla nätter. Anar att det kanske är lite liknande hos er. Fint att du har Rolle som fixar och så söta lilla Santos. Vilken fin bild av honom.

Ha det nu så bra som det går Susie!
Varma kramar Anita

Lena i Wales sa...

Så jobbigt du har det och förstår att det sätter sig på humöret.
Bra sätt att använda bloggen på, som dagbok.
Sköt om dig!