FEM FREDAGSFRÅGOR

 Igår var jag på onkologen på sjukhuset och fick mitt första cellgift - det första av behandlingen som ska pågå under 18 veckor! Det gick jättebra!! Fast man ska kanske säga "So far, so good....."

Jag börjar det här inlägget med FREDAGSFRÅGORNA av Elisa:

1. Har du eller har haft något smeknamn?

Ja, jag heter ju egentligen Susann, men som barn kallades jag Sussan och när jag träffade Rolle (som 15-åring) började han kalla mig Susie – och det kallas jag för än idag av alla!

2. Har du velat heta något annat?

Nej!

3. Vet du vad ditt namn betyder?

Både ja och nej! Susanna/Susanne kommer från grekiskan och betyder ”lilja”, men Susann är nog bara en enkel variant. I mitt fall kom det seg av att prästen inte ville döpa mig till Susan, utan satte dit ett N på slutet!

4. Finns det något namn som går igen i din släkt?

Jag heter också Gunhild och Irene, båda namn från nån släkten.

5. Matchar ett namn med personligheten?

Ja, Susie!!

********************************************************************************

Cellgiftsbehandlingen var intravenös och i den Piccline (en slang från armen till hjärttrakten som jag fick insatt i måndags på intensiven) sprutades ett cellgift in med början av en mycket mild dos i en kvart. Det skedde under översikt av en mycket trevlig manlig norsk sjuksköterska. Anledningen var att man kan reagera negativt, vilket jag alltså inte gjorde!

Tvärtom, jag kände inte ett dugg - men det kan ju ha berott på den trevliga sjuksköterskan. Vi snackade Gotland, vi var ju båda inflyttade, och så en massa om trädgård. Så den kvarten bara flög iväg.          Sen blev det en halvtimme med dörren öppen, TV med Dr. Phil och lite starkare dos och därefter kom personalen från bröstavdelningen och fixade omläggningen på mig. 

Det var läkaren Helena, samt sjuksköterskorna Petra och Anette som kom. Och Helena som inte var med i måndags tyckte allt såg mycket bättre ut. Så det här med vacuumpump verkar fungera riktigt bra. När dom gått var klockan efter tio och dosen ökades ytterligare utan att jag kände nåt.                         Jo, jag blev jättekissnödig, förklaringen var att det här droppet går inte genom magsäcken utan direkt till njurarna ) så på 2 timmar var jag på toa 4 gånger!

Jag började läsa i min medhavda G.W. Perssonsthriller (jag gillar hans författarskap och hans humor) och helt plötsligt fick jag beskedet att allt gift hade gått in i kroppen och jag fick gå hem. Klockan var bara 11.....! Jag hade förvarnats om att det kunde ta 3,5 timme, nu hade det bara gått 2 och så när jag ringde Rolle blev han jätteglad att han slapp vänta längre, i måndags så var jag på sjukan från 11.30 till 16.00 och han väntade snällt hela tiden.

Om jag fortsätter att reagera så här lite, så kan jag kanske i fortsättningen köra upp till Visby själv. Det här ska ju fortgå i 18 veckor, men så här i början vet varken läkarna eller jag hur jag kommer att reagera - och det skulle ju vara hemskt om man blir sjuk i bilen på hemväg och ställa till med nåt!

En annan bra sak är att nu ska jag gå till VC här i Hemse på måndagar och få bröstet fixat, samt dessutom samtidigt få Piccline rengjord och omlagd. Också ta dom obligatoriska blodproven genom Piccline. Bra - för jag är så svårstucken, nu slipper jag det. Det är tjejerna på bröstavdelningen som ordnat det här, för det är inte alla som kan göra det lite speciella med att byta och ansluta vacuumpumpen till bröstet.

Nu blev det återigen ett inlägg om min sjukdomsperiod, men jag har ju inte gjort så mycket annat!     Jag vill gärna avsluta dagens inlägg med att berömma och tacka personalen på Visby Lasarett. Dom är helt otroligt snälla, hjälpsamma och trevliga, så jag är mycket glad över att jag bor här och får hjälp av just dom!!

SUSIE