Igår - söndagen den 13 september 2020 - så blev vår älskade lilla Podengo Portoguese Santos akut sjuk och föll ihop. Vi fick snabbt ta honom till länsveterinären i Roma, där han röntgades och man upptäckte att han hade blödningar i magen från mjälten.
Det fanns inget att göra - och för att han inte skulle få lida mer så var vi tvungna att låta vår lilla gullgroda avsluta sitt 13-åriga liv. En fruktansvärd upplevelse.....
Vi har ju vari med förr, men vår strävhåriga tax Brasse blev 18 år och Penny vår Lancashire Heeler 16,5 - så vi hade faktiskt räknat med åtminstone några år till med Santos. Men...så blev det alltså inte!
Vi är nu båda två väldigt upprivna och försöker hitta saker att sysselsätta oss med. För trots att Santos var en tyst och lugn hund och inte ett dugg stökig, så tycker vi båda två att det är oändligt tyst och tråkigt här hemma.
Rolle har tagit sin dagliga långprommis ensam och själv ska jag strax iväg till VC för att fixa bröstet, ta lite prover och byta bandage om Picclinen. Hoppas bara att dom inte undrar varför jag har så röda ögon och är så uppsvullen i ansiktet. Då kommer jag bryta ihop.....för än så länge kan jag inte prata om att Santos inte finns längre!
SUSIE
13 kommentarer:
Puxa, Susie! Que triste isso! Ficamos tão acostumados com esses nossos amiguinhos de 4 patas qe quando eles partem, ficamos muito tristes! Fica bem! beijos, TE CUIDQA! chica
Men så sorgligt Susie!
Ett hundliv är inte så långt och ni tog nog ett klokt beslut som lät honom sluta sin dagar. Man måste tänka mer på hunden än på sig själv.
Varm kram!
/Ingrid
Nej Susie ... jag sitter här och gråter nu. Santos, fina Santos. Och jag gråter för er skull. Nu också, när det är så mycket annat. Jag bävar för den dagen då inte Lucy finns mer. Dom var ju lite lika också Santos och hon.
Är så, så ledsen för er skull.
Många varma kramar till er båda!
Anita
Så tråkigt och sorgligt att läsa. Har förstått att Er lilla hund betydde mycket för Er, Santos var med i alla sammanhang och bilder av den lilla hunden återkom ofta. Tänker på Er och önskar att Ni får minnas alla fina stunder och när det värsta lagt sig kan se tillbaka på tiden med fina Santos med glädje och tacksamhet. Kramar till Er!
Åh så tråkigt! Det hade ni verkligen inte behövt nu ovanpå allt annat. Men alldeles rätt beslut. I mitt tidigare yrke har jag alltför många gånger varit med om att djurägare tänker mer på sitt eget bästa än på djurets och till varje pris ska hålla liv i konstaterat allvarligt sjuka djur. Men visst är saknaden och tomheten ofantlig. Kramar till er båda.
Men så tråkigt Susie!
Blir så ledsen för er skull!
En tröst (?) är att han har haft ett sånt fint liv hos er, och ni tog ett rätt beslut så han slapp lida. Men jag vet att det är svårt, så svårt....
Varm kram
Gunilla
Vad sorgligt. Men det var såklart ett klokt beslut så han inte fick lida längre. Förstår att det känns tungt för er båda. Det räcker gott med andra bekymmer.
Kram Bosse
SÄNDER MÅNGA KRAMAR TILL ER OCH TANKAR.
Boel o Berra
Vet hur det känns... Två katter och en hund... När vår älskade Berner Sennen, Mischa, gick bort, trodde jag att jag skulle bokstavligen dö av sorg. Stod och bankade på kylskåpet och bara skrek. Låter dramatiskt "för det är ju bara ett djur", men för oss, som haft en liten extra familjemedlem, är det mycket mer än så. Numera bär jag med mig henne i mitt hjärta, där hon alltid kommer att finnas. Låt sorgen komma ut, Susie. Nu springer Santos i sin regnbågshimmel med andra kära hundar, som har gått bort.
Kram
Siv
Men åh, så sorgligt! Vet hur det känns att förlora en älskad hund, men inte hur det är att göra det utan varsel. Vågar inte ens tänka tanken, så otroligt smärtsamt. Många varma kramar till er. <3
Wie schade. Gerade jetzt, wo es dir sowieso nicht gut geht.
Ich habe Santos 2 mal gesehen. Er war wirklich ein netter Hund.
Ich schicke dir ein bisschen Trost.
Vad synd. Just nu när det inte går bra i alla fall.
Jag har sett Santos två gånger. Han var verkligen en trevlig hund.
Jag skickar dig lite tröst.
Kram Marlise
Men ååååå fina Susie.....så outsägligt sorgligt att läsa....och goaste Santos <3 Vilket hunderbart liv han haft hos er, så mycket kärlek han fått, även ert beslut nu att låta honom gå över Regnbågsbron är ju helt baserat på den kärlek ni gav....men ont, så ont det gör, jag vet. Stor och varm kram till er!
Så tråkigt för er. Har förstått att han betytt mycket för er.
Kram!
Skicka en kommentar