BRA SAKER MAN LÄRT SIG

 Ibland så vill man gärna skriva om trevliga saker, men det är inte alltid så lätt. Men det här inlägget ska bli ganska kort och i.a.f. lite roligt hoppas jag! 

Eftersom jag knappt gör nåt hemma numera, ja annat än lagar lite mat ibland och spiller på lite vatten på krukorna ute, så tänkte jag vara lite extra duktig igår. Alltså bestämde jag mig för att glädja min duktiga och snälla gubbe med att göra mannagrynspudding med saftsås. 

En del växter trivs riktigt bra när man inte pysslar för mycket med dom!

Det är en rätt han är mycket förtjust i, men som jag trots det inte gjort på massor av år. Den är superlätt att laga, så jag var inte orolig för att inte orka med det hela. (Jag är lite "seg" just nu.) Sagt och gjort - och det blev verkligen en härlig och god lunch. Och Rolle verkligen vräkte i sig, men det räckte t.o.m. till ett sent kvällsmål åt honom. Det var han verkligen värd, så hårt som han jobbar i trädgården nu!

Dom krukor som inte står under tak på altan har man sista tiden inte behövt bry sig så mycket om. Dom klarar sig bra, speciellt dom lite större.....

Hade inget recept, men ett ganska bra hum om hur jag brukade göra. Och kom direkt att tänka på när min äldsta moster Anna-Lisa var på en ö en sommar som tonåring - måste alltså ha varit för över 100 år sen - och hade ansvaret för alla sina småsyskon. Hur många dom var just den gången vet jag inte, men dom var ett stort gäng!

Än finns det lite vindruvor kvar i växthuset - men dom godaste, dom svarta är slut.

Mina morföräldrar var inte rika precis, så matförrådet i huset på ön var nog väldans knapert. Men hon hittade mannagryn och satte igång att koka gröt till alla ungar men upptäckte att det var nåt som fattades och måste iväg till närmsta grannen på ön bredvid för att låna. Anna-Lisa var väldans ung och hade ännu inte lärt sig så mycket om matlagning (det gick över sen), så hon räknade ungarna och tog till ett ordentligt mått för var och en, sen rodde hon hon iväg.

Nu har agapanthusen gjort sitt - och blommorna är bortklippta!

Min mamma som var näst äldst fick i uppdrag att röra i gröten - och det gjorde hon. Men när gröten började koka över blev hon lite orolig. Hon fick ta till dom kärl som fanns i närheten och försöka ösa över mannagrynsgröten i dom. Men det blev bara mer och mer och mer.....

Potatisblomman har växt sig enormt hög nu när jag inte varit i växthuset och hållit koll. Men den blommar i.a.f. fortfarande.....

Så när min moster Anna-Lisa kom tillbaka var det gröt överallt i köket. Både i och utanför dom använda kärlen  -  och i ett omodernt hus utan vatten och avlopp, så var det kanske inte så kul. Dom fick tvätta köket i flera omgångar, gröten var nästan omöjlig att få bort! Och så äta gröt en hel vecka.....

Den här historien berättades och skrattades det hjärtligt åt i vår släkt  -  där kvinnorna med åldern blev riktiga s.k. matmammor  -  och redan som barn lärde jag mig alltså att vara mycket försiktig med mängden av mannagryn!

SUSIE