HARAR OCH VÄXTER I EKSTA

Vi har ju inte så många typer av stora vilda djur här på Gotland. Vi har inga älgar, inga vargar, inte björn eller mård. I alla fall vad jag vet.....vilket är skönt!

Men nåt vi har väldans gott om är fåglar - som jag tyvärr inte kan någonting om, så jag ska inte berätta om min okunskap. Och sen är det förstås "rabbisar" som är en liten vildkanin som importerades av jägare i början på 1900-talet. (Dom importerade rådjur också!?)

Den här ungharen innanför staketet gillar långt gräs - och  han/hon är välkommen att äta upp alla gräskanter!

Rabbisarna, som föredrar sandig jord och finns därför mest gott av nära stränderna. Vi har inga här, men vi har massor av harar. Iaf tror jag det är harar vi har i "kohagen" bakom oss, men det kan vara Gotlandskaniner också. (Har läst på lite.)

En enda riddarsporre har överlevt ogräsinvasionen i långrabatten!

Tyvärr spriddes en det virussjukdom, myxomatos, ut på ön för att utrota alla rabbisar. Den slår till med jämna mellanrum och då kan man råka ut för rabbisar som inte ens flyttar sig från vägarna när man kommer gåendes med hund eller åkandes i bil. En fruktansvärd sjukdom alltså, som kommer och går men tydligen inte kan utrotas. Vilket inte rabbisarna kan heller tydligen...

Tänkte få med en bra bild på det krokiga silverkungsljuset (som vi har överallt),, men den syns ju knappt!

Det var precis här, på insidan av staketet, som den lilla harpalten satt. Vilket naturligtvis vår lilla "jakthund" Santos upptäckte direkt och vrålandes for iväg när Rolle & Santos skulle gå på en prommis. Som tur var for haren iväg direkt, så Santos han inte ifatt den. Så nu har det påbörjats nya rutiner när man går ut; På med kopplet inne och sen öppnar man dörren och pratar högt så att den lilla harpalten kan hinna iväg!

Penny´s igenväxta grav.

Igår ville jag kasta en rugge med penséer som började se väldans tråkiga ut. Men Rolle tog ut ruggen till parken och grävde en grop på Penny´s grav. Hon var vår förra hund, en Lancashire Heeler (alltså en vallhund av nötkreatur) som blev hela 16,5. 

Vi planterade två träd på graven, en syren till vänster och en rosenhagtorn till höger. Sen blev det 5 st pioner också. Tyvärr så blev rosenhagtornen angripen av nåt, så den sågade vi ner för 2-3 år sen.  Eftersom vi inte grävde upp rosenhagtornen så har det brutit massor av grenar från roten. Så nu är det en vacker buske som är c:a 1,5 m hög. Men...vad det blir för typ av hagtorn, det vet man ju inte!? Förmodligen ingen vacker rosenhagtorn iaf.....

En rosaröd daglilja i en pallkrage!

Men tillbaka till det här med harpalten. Härom dagen när Rolle var på väg hem efter den dagliga långprommisen med Santos så hittade han två ihjälkörda harar på vägen. En stor och en lite mindre - och en bit därifrån satt en liten unge och glodde. Det var den familjen.....

Förutom hararna låg det också en halv stötfångare samt en nummerskylt bredvid!? Rolle bar hem delarna samt tog reda på ägaren till bilen och hans adress och tel.nr., ringde och frågade om det var dom (han pratade med frun) som kört på hararna.
Sen frågade han varför dom inte stannade och tog rätt efter sig, men efter lite hummande fram och tillbaka så kom beskedet att dom hade barn i bilen så dom ville inte göra det då. Men dom ville ju hemskt gärna få tillbaka bildelarna.....
Så kom dom hit och hämtade sakerna dagen efter och när dom fått dom så sa dom iaf tack (vilket Rolle fick vara tacksam för) och så drog dom. 

SUSIE