ÖGONSTENEN...

...är veckans ämne i Trädgårdsfägring. Så vad ska man välja!?

Ska man välja sin gubbe, sin hund eller trädgården - eller kanske nån specifik växt i trädgården.

Alltså börjar jag lite försiktigt med en bild på den jag är extra förtjust i och aldrig vill vara utan; Min man Rolle, Ronald Willy Bloom, som jag har varit tillsammans med sen 1961 och gift med sen 1968. Ganska bra, speciellt med tanke på att vi dessutom jobbade ihop sen -68 också.....

För att fylla hela 80 i år så är han "still going strong" och jäkligt pigg, förutom det här med att han har blivit så vinglig. Men det påverkar inte honom annat än att han inte kan gå på stegar längre - vilket naturligtvis retar honom. Han jobbar hela tiden, gillar inte att ta det lugnt, och har mer eller mindre tagit över alla mina jobb i trädgården.
Och inte påverkar det honom till att ta färre eller kortare prommisar med Santos varje dag… Jag som är fem år yngre avundas honom!

Den minsta ögonstenen heter Santos och fyller 13 år i juni. Det är en Podengo Portuguise Pequeno, en portugisisk jakthund - som gillar att jaga rabbisar i grupp. Han väger lite över 6 kg, är otroligt snäll och söt med ett underbart temperament och har flera utmärkelser.
Ursprungligen kommer han från Skåne - men lyssnar bra både på Stockholmska & Gotländska - där han var uppfödd på en kennel för att bli en avelschampion. Han har ett championat och han fick innan han kom hit tre kullar efter sig, När han var 4,5 så kunde han av olika skäl inte bo kvar på kenneln.
Bl.a. så slutade han äta, det var ju alltid nån tik som löpte och det där med kärlek var betydligt roligare än mat.....😋

Från början skulle vi egentligen haft hans kullbror, men han togs hand om av en släkting till familjen som bodde här och som samtidigt tog med sig Santos till oss. Vilket vi nu efter över åtta år är otroligt tacksamma och mycket lyckliga över!

Sen har vi kommit till det knepiga med att välja en ögonsten i trädgården. Jag har ju många, så varför inte börja med själva tomten och huset som har varit till mycket glädje och nöje. Det tog ett helt år att hitta ett ställe här och sen flytta hit. Och under den tiden la jag av med att göra nåt kul i vår dåvarande trädgård, jag tröttnade på den helt enkelt efter 30 år!
Inte så konstigt, jag visste ju att vi skulle flytta!!

Så jag sa till Rolle - och mina väninnor - att jag ville han en tomt på hällmark. Men hur ska du kunna ha en sån trädgård tyckte alla. Jag nöjer mig så bra med några stora krukor, svarade jag! Behöver inte mer!! Ha! Det uttalandet har man ju fått äta upp.....
Numera har vi 4700 kvm bördig mark, som när vi flyttade hit var så gott som orörd med massor av träd och en stor gräsmatta, det var allt. Men så är det alltså inte längre! Och krukor har jag också, brukar bli mellan 40-60 stycken varje år!!

OK, nu har jag kommit till avdelningen enstaka växter. Har inte en aning om vad jag ska välja, eller rättare sagt har alldeles för många aningar!
Jag älskar mina växter, men ibland händer det ju saker och ting man inte kan rå över och i år börjar jag faktiskt bli lite orolig för min pagodkornell som verkligen har varit en ögonsten och som jag tog med mig från Stockholm. Den ser väldans torr och trist ut och bladknopparna ser inte ut att vilja brista ut, men vi får se. Jag har inte gett upp hoppet ännu.....

Sen vill jag inte bli av med alla mina prydnaslökar, Allium, av olika namnsorter. Jag älskar dom.....
Inte heller vill jag bli av med mitt gulbladiga korstörne, Gleditsia `Sunburst´ som växer i "stenhörnan" på tomtens torraste plats. Den gillar torr mark. Den är helt otroligt vacker och dessutom växer den lite oregelbundet och ser udda ut. Ja, jag väljer nog den att avsluta det här inlägget om mina ögonstenar!

Nej, jag kan inte sluta redan, har ju glömt den kanske käraste ögonstenen; Mitt växthus!
Jag som i många år velade fram och tillbaka om det här med växthus, är nu helt såld. Det allra bästa är att man bara kan vara i det, det är ett riktigt njutarhus! Man behöver inte odla en massa ätbart!!



 Man kan sitta där blöta ruggiga eftermiddagar på senhösten med ett glas vin, eller iskalla vinterdagar med ett glas varm glögg (vi har det uppvärmt till min 8-10 grader) eller så kan man välkomna våren där ute även om det skulle råka blåsa -  vilket det har gjort väldigt mycket i år.
Under sommaren kan man plocka vindruvor och lime och året om kan man  njuta av alla vackra blommor jag har där ute. Det är alltså ett litet hus som enbart är till för oss att njuta i - och därför är det nog min allra käraste ögonsten!

SUSIE