SKRATTFEST & BONSAIHISTORIA

Efter att i nästan två dagar försökt få till ett av mina tre(!) aktuella datorproblem så har jag lyckats. Det här tredje problemet började i förra veckan då min bläckstråleskrivare upp sig, "jättekul"! Naturligtvis hade vi ett brev vi måste få iväg senast den här veckan, så det var bara att börja leta efter en vettig skrivare - och scanner - och kopiator. Anledningen till att vi behövde en scanner var att den sa upp sig för nästan ett år sen - och kopiator har vi bara i faxen som inte är inkopplad!! 

Så jag letade efter tester på skrivare på nätet och hittade snabbt den jag ville ha. Den fanns inte på Gotland naturligtvis, utan i fredags beställde jag den på nätet. Gjorde inget, det var snabb frakt och dessutom blev den säkert billigare att köpa på det här sättet!

Igår förmiddag hade den landat så Rolle - som ville ha iväg brevet snabbt - gasade till Klintehamn och hämtade skrivaren. Han packade också upp den åt mig och så var det "bara" att installera den!

När det började närma sig middagsdags så kunde jag visserligen skriva ut och kopiera, men scanna - nej det gick inte!

Så idag har jag ägnat precis hela dagen åt det, men nu har jag alltså fått fart på scannern också. Därför scannade jag in några bilder från ett mycket trevligt besök för sisådär 20 år sen. Till min glädje fungerade det bra och jag kan därför visa hur det såg ut när vi i Bonsaisällskapet hade besök från en mycket känd bonsaiguru; Dan Barton från England. 

Han skulle hålla lite demonstrationer för oss - och så skulle vi umgås och visa lite av Stockholm. Bl.a. gjorde vi en underbar båttur långt ut i skärgården i liten motorbåt med en kompis till Rolle & mig - och Dan var otroligt imponerad!

Dan bodde visserligen hos oss, men just den här kvällen var vi hemma hos min väninna Ulla och firade lite. Vi hade mycket roligt som synes. Dan älskar att berätta och lyssna på roliga historier, så Rolle och han kom otroligt bra överens.

Det hör till saken att Ulla, min kusin Monica och jag hade spenderat en vecka på bonsaikurs hemma hos Dan och hans fru och vi hade på den korta tiden blivit mycket goda vänner. Vi gjorde bl.a. en endagstur på Dartmoor där vi vadade i bäckar för att leta snygga stenar och så letade vi bonsaimaterial. Vi stannade också vid en pub för att äta lunch och där fanns ett biljardbord - så det var vi ju bara tvungna att testa.  

Det hela slutade med att vi alla fyra skrattade så vi var tvungna att gå därifrån - vi störde dom andra gästerna! Anledningen var att det är lite svårt att hålla kön och skjuta på bollarna helt korrekt när man har stora bröst i vägen!! *fniss*

Dan berättade det här för alla sina bonsaivänner och vi hade mycket roligt åt det i England, men jag tror nog att ämnet kom upp även den här kvällen. Det ser åtminstone ut så.....

*****

Men den roligaste historien vi fick höra av Dan var när han var inbjuden till USA för att hålla bonsaidemonstration. Det satt säkert 1000 personer i salen och Dan samt hans amerikanske hjälpare stod på en stor scen där det stod ett jättestort träd - alltså i bonsaisammanhang - som skulle beskäras (klippas ner) och lindas av Dan. 

Ja, linda fick "hjälparen" göra. Det hela var mycket seriöst och åskådarna hade betalt en massa pengar för sina platser och enligt Dan såg alla sammanbitna och mycket allvarliga ut.

Dan är halvt kines och halvt engelsman och han bodde i Kina som ung  - numera bor han i Englands sen många år - under mycket hemska förhållanden, så hans tänder tog stryk. Alltså har han löständer.

När stämningen i lokalen inte blev bättre trots hans engelska försök till att skämta, tog han resolut ut garnityret ur munnen och låtsades beskära trädet med det!

Det gick ett sus genom lokalen - några lämnade den t.o.m. - men Dan som inte är så känslig för vad "folk" tycker och tänker, han fortsatte sin demonstration. 

Efteråt blev han hyllad som den guru han är, men han fick också veta att han befann sig i det s.k. "bibelbältet" där humor inte direkt var något som gemene man hade. 

Han skaffade sig dock några riktigt goda vänner där, även om han säger att han helt klart föredrar svenskar framför amerikanare. Vi har mycket bättre - och framförallt kanske - mera samma sorts humor som engelsmän! Och det tror jag på!!