HUNNINGE

Visserligen skulle jag egentligen har avslutat årskrönikan, men lusten till det infann sig inte. Alltså klämmer jag in ett vanligt inlägg emellan.

Jag har varit lite halvvissen sista dagarna med ont i halsen och lite feber, men det hindrade oss inte från att trettondagsafton ge oss ut i naturen. Dock valde vi ett lugnt ställe utan blåst, inte utmed havet där det förmodligen skulle dra lite väl mycket.  

Nej, istället åkte vi till ett favoritställe som ligger mellan Klinte och Hejde. Vid stora vägen finns en liten rastplats och så går det in två vägar i den lilla låga skogen. Man kan ta vilken som helst av dom, det är nämligen en slinga. I andra änden på slingan finns en liten damm med näckrosor. Ja, inte den här årstiden förstås, men det är vackert ändå - kolla in kvinnofigurinen!

Här älskar både vi och Santos att gå. Han får springa precis som han vill för vi har aldrig träffat på några andra besökare, för att tala om bilar. Tills den här dagen!

I skogen bakom ruggen med vass finns det en liten byggnad och på den så står det Natriumhypoklorit (NaCIO). Alltså är det här som kloret till vårt vatten tillsätts, trodde jag! (Man har ju en del kunskap i latin eftersom jag för många, många år sen jobbade på apotek.)

Den här gången var det dock både en bil och en man vid det lilla huset, så jag var naturligtvis tvungen att fråga vad byggnaden användes till så här mitt ute i "nowhere"!?

Jodå, jag hade haft rätt. Tidigare tillsattes kloret här, men numera så skedde det i reningsverket. Dörren till skjulet stod öppen så  jag gluttade in och allt därinne såg helt nytt ut. Men det är väl som vanligt. Det lilla huset byggdes, maskiner installerades och anslutningar drogs långa vägar - och sen så ändrades förutsättningarna och allt las ner. Typiskt kommunalt!

Men vi är ju tacksamma, utan byggnaden så hade nog inte den här lilla slingan funnits. Och som sagt den är en stor favorit för våra prommisar. Vilken årstid som helst faktiskt.

Här har vi kommit runt slingan och man ser bilen - och det blev väldans skönt att sätta sig i den. Är man lite krasslig så tar en prommis på krafterna! Men...idag är jag nästan helt bra, så nu kan vi ge oss ut igen någonstans!!