HEMMA IGEN

Kanske inte ett så roligt inlägg precis, men jag känner att jag måste få "skriva av  mig" lite.
Jag åkte ju till Nynäshamn i torsdags för begravningen av vår väninna Bibbi. Bilturen till Visby vid tretiden gick bra trots att det var otroligt dimmigt - men det var ju ljust fortfarande. Jag hade bokat sittbiljett i försalongen på båten som ska vara lite lugnare än i aktersalongen där ungarna har en viss förmåga att springa runt och skrika (vad grinig jag låter). Jag tänkte lösa korsord, läsa och sova.....

Vi hann bara ut ur hamnen så började det dunka och slå av vågorna. Efter en stund kom en kontrollör för att se om vi hade korrekta platsbiljetter - och det hade jag ju. Han frågade vad jag läste och det talade jag om, men påpekade att det började bli lite knepigt att läsa på grund av att det gungade så.
Då berättade han att jag skulle nog bereda mig på att det blev värre - trots att det inte blåste - men blåst hade det gjort dagen innan så det var ordentliga dyningar! Hjälp!!

Och det blev värre, mycket värre! Trots att vi var på 7:e våningen så slog vågorna upp över framrutorna på båten, inte kul. Sen är det ju också så att det gungar värst längst fram på båten, men det var bara att sitta kvar, för att ge sig upp och försöka gå det vågade jag inte. Både på grund av risken att ramla omkull, men också på grund av jag faktiskt mådde riktigt illa.....

Nåväl, vi kom fram - och i tid dessutom - och vad möttes man av;  Kyla, mörker och isande duggregn!
Inte mitt favoritväder precis. Men eftersom jag kommit av nästan sist från färjan var det bara att lägga sig i kön in mot Stockholm så det gick bra. När jag kört halvvägs och kommit till Handen så var det dessutom alldeles vitt i naturen, det hade snöat!

Notera den lilla hunden på kistan , en Saluki. Bibbi hade först 2 stycken tikar, Wasiba och Taina - vår tax Brasses bästa kompisar - och därefter en till, Ismene, som var bästa kompis med vår Penny.

Som tur var - nä, det var nog faktiskt skicklighet - så hade Rolle ändrat sig från att tvätta bilen åt mig, mot att sätta på vinterhjul. Han hade hört på väderleksrapporten att det var vinter i Stockholm! Så jag behövde inte oroa mig för väglaget i alla fall.....

Så kom jag till Älta (kl 21) där min älskade kusin och hennes man väntade med en sen middag; Sushi, yakiniki, rosévin och så glass efteråt. Vi satt uppe till halv två och pratade.....

Dagen efter åkte jag till Älsvjö redan kvart i elva, för jag ville vara tidigt på kyrkogården för att gå till minneslunden och hedra alla mina anhöriga som är spridda där samt gråta av mig lite. Men jag var så otroligt tidig så jag körde faktiskt först förbi Bibbis hus och sen vårt gamla hus bredvid där vi bodde i 30 år. 

Men...hu så hemskt det såg ut! Hela tomten var uppgrävd, huset hade dränerats om för över ett år sen och putsen på grunden knackats bort, alla växter var borttagna - och sen hade det inte gjorts något mer!?

Vårt blomarrangemang till vänster  - som jag var otroligt nöjd med, det företaget (begravningsblomma.se) lyssnade på alla mina önskningar och gjorde precis som jag ville och så tog dom inte betalt för utkörning - och min kusin Monicas och min väninna Christinas liggande vackra blombukett längst till höger.

Trots att Bibbi inte velat haft någon stor begravning så var det väl ungefär 50-60 personer där, dom flesta kände jag. Så det blev mycket kramar och gråt redan innan själva akten satte igång. 

Jag som är en mycket blödig människas, grät hejdlöst hela tiden - men lyckades skärpa till mig lite till det sista avskedet då jag läste den underbara dikt som jag hittade på bloggen. Tack Eva!

Efteråt gick vi över till församlingshemmet där det bjöds på champagne (typiskt Bibbi) och alkoholfritt naturligtvis, samt massor med snittar och därefter kaffe.

Jag åkte från kyrkan ganska tidigt för jag skulle träffa kusinen Monica och väninnan Christina i Sickla shoppingcenter. Där gick vi runt i ett par timmar. Det enda jag köpte var en sminkpenna på Kicks och sen letade jag efter blå värmeljushållare utan att hitta en enda - och då var vi väl inne i ett 20-tal presentbutiker och letade! 

Ingen av oss var speciellt hungrig, men eftersom jag inte skulle vara hemma i Eksta förrän efter tolv på natten så åt vi lite på en kinakrog i området. Vilket var en mycket trevlig upplevelse. Tjejerna åt vårrullar, själv åt jag stekta dumplings - och det var förutom jättegott otroligt snyggt upplagt med dekoration av en skuren "morotsros".

Efter det tog jag kusinen i bilen och sa adjö till Christina som skulle hem till Gustavsberg. Så åkte jag vägen förbi Älta, släppte av Monica och passade på att byta om från begravningskläderna. Så fortsatte jag ut till Nynäs. Lite orolig för mörkerkörningen, men det var inga som helst problem. 

Vädret var strålande, hela + 4/5 grader och det var torrt på motorvägen så jag var i Nynäs 45 minuter innan jag behövde vara där. Alltså passade jag på att besöka den stora Coop-butiken, ringa Rolle och höra vad vi behövde och handla det. För att få tiden att gå så kollade jag också bland deras husgeråd - och vad hittade jag där!? Jo, tre stycken starkt blå värmeljushållare i glas för stora värmeljus!! Helt otroligt.....

Hemvägen var underbart skön, det var plattvatten och jag lyckades både sova femton minuter, läsa en massa i boken och lösa ut korsordet jag hade med mig. Den här gången - det var ju fredagskväll - så var båten full med bilar och folk, nästan 1000 pers mot 300 när jag åkte åt andra hållet. Och vad hamnade jag med bilen? Jo - precis som vanligt nästan längst bak och ut mot skrovet. Då vet man att man kommer av bland dom allra sista och mycket riktigt, det var tre bilar efter mig när jag åkte av! 

Trots det var jag hemma exakt på pricken vad jag sagt till Rolle i telefon, 00.15...

När jag packade jag upp min lilla resväska dagen efter hittade jag en plastpåse med något riktigt tungt i. Det visade sig vara två ljushållare för stora värmeljus i orange!? 

Då drog jag mig till minnes vad Monica sagt när vi letade efter dom blå i Sickla; Kan du inte tänka dig orange ljushållare! Men det kunde jag ju inte.....

Hon hade redan då smugglat ner dom i resväskan och att jag inte såg dom när jag bytte om fattar varken jag eller hon, men jag var nog ganska orolig för bilturen till Nynäs!

Jag hade dock inga som helst problem med att placera ut dom här orange ljusstakarna, vilket Monica hade förstått också.....hon känner ju mig väldigt väl!  *fniss*