VACKER NATUR OCH HUNDBESÖK

Tillbaka till söndagen efter min morgonprommis med Santos. Eftersom det var ett så fantastiskt väder så åkte vi ner till sudret (=södra Gotland) och då allra längst ner till Kettelviksvägen mot Hoburgen. 

Där finns en liten väg vi brukar ta nere vid havet, men den här dagen gick vi upp på kullen utmed vägen istället - och vilken fantastisk utsikt det var!

Fast det var nästan lite väl högt för mig som har höjdskräck. Så istället för att gå ner för kullen på ett annat ställe än där vi gick upp så fick vi vända och gå tillbaka hela vägen!

  Jag vågade helt enkelt inte gå ner där det var lite brant - alltså i min ögon som tycker allt över 30 cm är högt  - och vi fick t.o.m. gå in lite från stigen som gick utmed kanten för att jag skulle tycka det var behagligt igen. Det var lite för läskigt på några ställen!

Men det var rätt fint 40-50 meter in också, fast väldans många små taggiga skott som fastnade i byxbenen hela tiden. Hur 17 Santos klarade sig vet jag inte, på ett ställe så var faktiskt Rolle tvungen att bära honom en kort bit över det värsta!

Sista biten gick vi tillbaka till själva stigen på kanten som så här på bild inte ser speciellt brant ut - men här hade jag aldrig grejat att gå ner!

Till slut kom vi till ett bra och inte fullt så brant ställe, så ner till bilen kom vi naturligtvis helt oskadda - vilket jag knappt trodde just då. Snacka om fånig!

Sen måste jag gå tillbaka till lördagen för något jag glömt att berätta. Fick besked om att lökarna från grossisten Dix i Holland hade kommit hem så det var bara att åka och hämta hos den som skötte hemtagningen i år  - och lökarna i den här stora lådan var mina! 

Fast inte riktigt, för min väninna "frissan" och hennes syrra ska ha hälften. Alla tulpaner t.ex. - jag hoppade över sådana i år!

Strax efter fyra kom så den 3:e Podengo Portoguese´n på Gotland på besök. Det var en liten jättesöt strävhårig hane på 11 månader som hette Leo och som faktiskt bor ganska så nära oss - bar en mil härifrån ungefär.


Först glömde jag tyvärr ta några kort, för det var så spännande att titta på dom. Sen när jag äntligen kom på att ta kort så visade det sig att var inte det lättaste precis! Leo for nämligen fram som en liten virvelvind och stod inte still en sekund. Och Santos jagade honom rätt bra också!!



Sen när kvigorna gick förbi på baksidan i kohagen så trodde jag *urfånigt* att nu skulle jag få en bild på dom ståendes bredvid varandra. Nej då, det gick inte heller!!!

 Leo tyckte det var enormt spännande så han jagade fram och tillbaka. Santos stod faktiskt still ibland, han är ju van vid dom, men dom hamnade bara bredvid varandra några få sekunder!

När Anna och Leo åkt hem så gick jag direkt in och laddade ner bilderna - och blev vansinnigt besviken!

Inte en enda bra bild på Leo! Men så kom jag på att varför inte göra en "arselalbum". Ja, ni som läst min blogg tidigare vet ju vad jag menar. Ett grupp med vansinnigt dåliga bilder som tillsammans blir rätt kul!

Så det här är den "bästa" bilden på Leo, fast då blev Santos lite suddig. De tär inte lätt med unga pigga hanar inte! *fniss*  Men det går ju nya tåg, nästa gång så SKA jag ha en perfekt bild på Leo!!