EN BLÅSIG OCH EN KYLIG PROMENAD

Dom flesta dagar tar vi  en längre hundprommis. Alltså åker hemifrån och promenerar med Santos där han får gå helt fritt. Så även igår, trots att det verkligen var gråmulet och väldans blåsigt. Och för att göra det hela extra blåsigt så åkte vi till den enda riktiga höjden här på södra Gotland; Klinteberget! 

Jag är ju evigt tacksam för att det inte finns så många berg här, jag har ju höjdskräck. Så här uppe får absolut inte någon av våra hundar gå lösa - inte ens en gång lydiga Penny fick det. Det som ser ut som höstfärgade buskar är kronorna på jättestora träd som växer nedanför berget. Så längre fram än till utsiktsbänken får ingen gå för mig, varken husse eller Santos. Och jag håller mig väldigt långt ifrån kanten!

Rolle tycker naturligtvis att jag är urlarvig, men han har lärt sig leva med att jag tycker att allt över 30 cm är alldeles på tok för högt!

Trots - eller kanske tack vare - att det är lite obehagligt högt här, så är det väldigt vackert och utsikten över Klintehamn, hamnen och havet är underbar!

Men...vi brukar ju inte stå och glo på den så länge, utan ta en runda runt platån. Det finns en del minnesmärken här, men fråga mig inte för vad. Har läst om dom naturligtvis, men glömt bort precis allt. Det som jag tycker är finast är dock på våren då gulsipporna blommar här. Helt underbart! 

Det är en del jippon här, så det finns en flaggstång och så klipps gräset kontinuerligt - vilket är väldigt kul för oss med liten hund som älskas av fästingar. Jag vet faktiskt inte hur många nymfer (första stadiet när dom är så pyttesmå att man knappt ser dom) jag plockat på Santos innan dom bitit sig fast. Sen är det väl ett 10-15 som hunnit sätta sig, men dom har än så länge inte hunnit sitta så länge innan vi upptäckt dom. Han är ju ljus så dom syns jättebra! Fy faan, ärligt talat, för såna insekter!!

Idag var det återigen strålande sol, men ruggigt kallt, bara 10 grader. Så när vi kom till När och skulle åka ut på Närsholmen och promenera, så tvekade vi. Det såg riktigt blåsigt och kyligt ut!

Istället vände vi och åkte fram till ett "reservställe" där vi brukade gå med Penny om vädret var för blåsigt ute på Närsholmen. Många retar sig på det här med vindsnurror och tycker att dom förstör naturupplevelsen, men för oss med hund som letar ställen att promenera på har dom sina fördelar. Det finns alltid en liten bilväg (två hjulspår) fram till dom! 

Ja, dom har ju naturligtvis andra fördelar också, t.ex. att producera elström!! *fniss* 

Och man måste ju inte gå och glo på dom hela tiden, man kan t.o.m. vända sig ifrån dom och då är ju naturen precis som vanligt helt fantastisk!

Här är det fyren på Närsholmen som syns i bakgrunden. En byggnad som med åren har uppskattats mer och mer. Kanske blir det så med vissa vindkraftsnurror med tiden också, i.a.f. om man gjorde något roligt med dom istället för att bara låta dom vara trist vita!