HUNDUSTÄLLNING I VISBY

Som jag nämnde i sista inlägget så var vi till Visby igår för att titta på den stora hundutställningen. Men...på vägen dit tog vi en liten sväng och åkte och hälsade på ett par nya bekanta som har en unghund, en Västgötaspets. Pia var nu 8 månader och helt underbar. Tyvärr blev det inte någon bild för kameran - alltså den nya - låg kvar i bilen hela tiden!

Vi gick direkt till den "ring" där min f.d. granne Bibbi (syns längst upp till höger) residerade som domarsekreterare. Till saken hör att både hon och hennes väninna Maud hade haft åsikter om vilka hundraser vi skulle kolla in, så när vi fick låna hennes program så gav vi oss direkt till "ringen" där Shiba Inu  och Welsh Corgi höll till. Båda dom var "godkända" raser enligt damerna!

I deras ring dömdes bl.a. dvärgpinscher. Dom här små rackarna är tyvärr lite FÖR små för oss, men dom som aldrig varit på en utställning skulle aldrig känna igen rasen - för här är dom otroligt vackra.

Dom olika mycket udda terierna var också väldigt vackra och den här vann sin klass. Fast nu var dom ju bara två stycken i den, men den andra var tydligen en champion och det här en unghundstik!

Utanför "ringen" bakom oss fanns den här gulliga Jack Russel-tiken. Jag är väldigt förtjust i dom och redan innan vi skaffade oss Penny för 17 år sen så var jag inne på en sån. Då varnade mig grannen för att dom var så otroligt hårda och tuffa hundar. Hah - hon hade inte en aaaning om hur en Heeler kunde vara!

Har man en gång haft en strävhårig tax så finns ju dom också för alltid i ens hjärta. Speciellt med tanke på att Brasse var världens snällaste. ALLA gillade honom. T.o.m. andra hanhundar som egentligen inte gillade andra hundar. Han var helt gudomligt snäll och lydig, gick alltid lös, och en sån tax lär man ju aldrig få igen.

Men...den här finska lilla tiken var underbart söt och hennes matte berättade att hon hette Susie. Hallå! Det heter ju jag!! Nu har man alltså både hund- och kattnamn!!!

Men...av alla var det ovanstående ras som tog oss med storm; Podengo Portugués!

Det var Bibbi som sa något om dom och så hängde domaren Kent på och sa att han hade dömt 20 stycken i Danmark och dom var helt bedårande.

Dom finns i tre storlekar, det här är den minsta som väger runt 5 kg (Penny vägde 6 kg). Dessutom i två hårlag; släthårig och strävhårig samt i MASSOR av färger. Det är alltså samma ras på dom här bilderna, trots att dom ser helt olika ut!

Dom var bara SÅ SÖTA och verkade dessutom roliga. OK, dom jagar råttor (kan ju vara bra) och mindre kaniner (alltså rabbisar - vilket kanske inte är så bra på Gotland) men lite får man väl stå ut med!

Alla valpar är ju otroligt söta och dom här lilla killen skulle man ju gärna tagit med sig hem. Just dom här bilderna och nedanstående text har jag hämtat på rasklubbens hemsida.

Urhund

Podengo härstammar bland annat från basenji och är känd i Portugal sedan 1400-talet. De används i hemlandet till kaninjakt i byarna. De är mycket bra kaninjägare och jagar i flock. Den minsta varianten jagar dock inom skotthåll och arbetar förarnära. Den mer planerade aveln är relativt ny i hemlandet. Den första standarden skrevs på 50-talet. I övriga världen är podengo fortfarande ganska ovanliga men är på stark frammarsch. I Sverige har rasen funnits sedan slutet på 90-talet. De finns i två hårlag, släthår (liso) och strävhår (cerdoso), och i tre storlekar. En podengo är en mycket härdig och frisk hund. Den strävhåriga varianten ser närmast ut som en liten terrier men podengo är ingen terrier utan tillhör vinthundsklubben och tävlar i gr 5 och räknas till urhundarna. Den lilla podengon väger mellan 4-6 kilo och är 20-30 cm hög. Pälsen är mycket lättskött. Det är ingen trimras utan de behöver endast kammas regelbundet. Pälsen saknar underull och de fäller minimalt. De är mycket lättlärda och är framgångsrika inom både lydnad och agility tex. De är också mycket bra på Lure Coursing. Podengo är envisa, självständiga, livliga, glada, pigga hundar med mycket enerigi. De tycker om människor och går bra ihop med andra hundar.

Kvällen spenderades på altanen där vi gick igenom alla fördelar och alla nackdelar med att skaffa oss en ny hund. Dessutom en hundras som verkade ganska lik Penny. Men det kändes faktiskt väldigt skönt när vi till slut båda två sa att fördelarna övervägde!

Men...det finns ett stort MEN med i bilden. Eftersom det är en så pass ovanlig ras så lär det ju inte finnas några omplaceringshundar. Tyvärr - så vi får väl förmodligen leta efter nått annat! Ska se vad  Bibbi och Maud säger i morgon kväll när vi tre ska på ett restaurangbesök i närheten. Rolle stannar hemma och låter oss tre "kackla" för oss själva.

 

Han tycker att min mat är godare än restarangers (jag är hedrad) och det vi åt igår var riktigt gott. Det var Yakitorimarinerade kycklingbitsfiléer med potatis-, morötter & lök-gratäng med chili-, dill- och pepparrots- vinäger. Mmmmm!!!