MURRABATT

Eftersom våren ännu inte har dykt upp - i alla fall inte vårblommorna - så visar jag bilder från tillkomsten av vår kallmursrabatt för några år sen.

Vi hade tidigare en gammal igenväxt vägbank på baksidan av huset mot tomtgränsen. Den var full med träd, buskar, rötter, sten m.m. Spaden gick inte ens att få ner i den så vi fick till slut den bortgrävd.

Men redan när vi flyttade hit 2003 så satte vi upp ett svart gunnebo runt huset (för att inte hunden skulle jaga traktorer på landsvägen) så blev det lite knasigt. På ena kortsidan gick staketet först upp, sen plant en bit där vägen varit och så ner igen, helt omotiverat nu när vägbanken var borttagen. 

Alltså bestämde vi (alltså jag) att göra en kallmursrabatt också i samband med att vi byggde vår ruin. En kallmur är alltså när stenarna bara är lagda inte murade. Sen fyllde vi muren med ett helt lass fin matjord som han som la muren kom och tippade av - plus att han sen körde in jorden med skottkärra och fyllde muren. Underbart , för det var ett jäkla jobb! Vi hade faktiskt inte räknat med att han skulle göra det jobbet åt oss också!!

Efter det gick Rolle runt och finputsade lite och så kom det stora ögonblicket när jag kunde plantera. Från början hade jag tänkt fylla halva muren med skitjord och skräp, sen okalkad torv och först därefter med ett lager bra jord med lågt PH-värde. Allt för att jag skulle få till en surjordsrabatt.

Men...när vi nu fick både ett helt lass fin matjord och sen jorden dessutom inkörd på plats - allt utan extra kostnad - så vågade jag inte öppna munnen. Det var ju bara att tacka och ta emot!

Min planering av vilka växter rabatten skulle fyllas med fick dock ändras snabbt, men det var inga problem. Inget hade heller köpts hem innan som tur var. Och planering är ju bara kul så vansinnigt kul! Sen var det bara att köpa på sig en massa småplantor och börja plantera - världens roligaste "jobb"!!!

Det såg ju lite glest ut till att börja med, men man har ju lärt sig under åren att småplantor har en förmåga att med tiden bli väldigt stora.

 Redan första året så såg murrabatten ganska tilltalande ut, för att inte tala om våren efter när lökväxterna slog ut. Jag försökte hålla mig till rosa, lila, blått och vitt - men en och annan "bastard" smög sig naturligvis in. Bl.a. en rosenkvitten som skulle vara rosa, men som visade sig ha en konstig aprikosnyans. Det var inte en snygg färg, utan den skar sig mot allt annat så den flyttades ganska omgående.

Man gör ju alltid en del "tavlor" (det är ju en del av tjusningen med trädgårdshobbyn) och rosenkvitten var alltså en sådan, men jag gjorde två ännu värre faktiskt. Det ena var att jag satte brokbladig rosenplister som marktäckare på några ställen. Nu har jag hur många plantor som helst av den och ett litet helsicke att bli av med den i murrabatten, trots att jag försökt gräva bort den helt och hållet!

Den andra "tavlan" var ännu värre. Jag fick några plantor av brunnäva av en väninna som jag slog ner i bakkant (dom blir ganska höga) och även på andra sidan om staketet. Gissa om jag har såna precis överallt!?

Men efter att ha läst i min bok om nävor så har jag äntligen lärt mig hur man ska sköta just dom; Dom ska klippas ner till marken helt och hållet omedelbart efter blomning, sen kommer dom med ett nytt vackert bladverk - så nu när jag flyttat dom flesta ska jag göra det!

Tyvärr har nu efter mnågra år all växtlighet börjat svämma över alla bräddar (tack vare den goda jorden), så i år måste jag göra något riktigt drastiskt.

Jag ska gräva bort nästan allt i halva rabatten och börja om från början där. Jag har några japanska lönnar som ska få vara kvar, samt en del annat som växer till höger i rabatten (om man står framför den). Men det som växer i mitten och till vänster måste bytas ut.

Så här igenväxt är det alltså numera framåt sensommaren.

Som om man inte hade tillräcklig med rabatter så grävde jag för 1,5 år sen upp en trekantig bit nedanför hörnan på murrabatten. Där satt jag en rödbladig & rosablommig fläder, en enda ljusblå iris samt en massa låga saker. Bl.a. rödbladig och gulbladig alunrot, men även en brokbladig klöver som jag hittade förra våren på Albrunna Perenner på Öland.

Den var mycket vacker - fram till sensommaren då den bara blev lång och tanig - och den hade ett helt underbart namn; Draculas Blood, så jag kunde inte motstå den. Jag har visserligen visat den förut, men den tål att ses igen!