FÖDELSEDAG

Idag fyllde vår lilla Lancashire Heeler tik (en engelsk nötkreatursvallare på 6 kg) år. Hon blev hela 16 år. En mycket hög ålder för en hund, men vår förra, en strävhårig tax vid namn Brasse, blev 18 och när jag var ung hade vi en spets som hette Chico som blev 19 - så vi är bortskämda. Vi gör tydligen något rätt med våra hundar. Kanske är det att dom får bra mat, mycket motion och sen blir dom enormt bortskämda!

OK, när hon inte springer - vilket hon fortfarande gör ibland utomhus - så ser man ju att hon är gammal. Men springer hon ser hon ut som en unghund. Mycket bra tecken, tyder på att hon inte har ont någonstans!

Men hon hör inget längre. Nu är det faktiskt så illa att man kan prata högt direkt i örat på henne och hon hör inget i alla fall. Det enda hon reagerar på är när husse busvisslar. Han gör det nämligen så högt att det gör ont i öronen om man är inom ett par meter. Det här med hörseln har ju sina för- och nackdelar. Fördelarna är att hon inte längre hör traktorer som åker förbi utanför på vägen (hon gillar inte traktorer, dom ska vallas in) eller om det är andra hundar som skäller på henne.

Härom dagen så gick husse en liten prommis med henne i Hemse medan jag var inte och handlade. Då går dom genom en liten skogsdunge där många rastar sina hundar, alltså är det väldigt intressant att gå där. Sen kommer dom till några villor och där är det ibland en liten terrier som springer fram till staketet och skäller. Penny brukar inte bry sig speciellt, ser bara förnärmad ut och får väldigt bråttom därifrån. Men sist så hörde hon inte ens att hunden, som stod bara en meter från henne, vrålskällde utan gick vidare snokandes i snöhögarna efter "äckliga" dofter!

Idag kunde vi äntligen, efter 4 veckor med nån sorts "virsuförkylning" ta oss ut i naturen för en prommis. Passade ju perfekt när hon fyllde år - och hon var verkligen glad och nöjd. Sen fick hon också extra god mat, mediumstekt biff - hon gillar när den är rosa - och ovanpå det fick hon smaka på osten "Gamle Ole". Den senare doftar ju precis som sånt där konstigt som hon kan ge sig till att äta ute ibland! 

Promenaden blev väl kanske inte sådär jättelång, men vi tror inte att hon giller det längre. Hon får alltid mer eller mindre gå som hon vill - vilket idag resulterade i lite extra "godisätande" (alltså kaninbajs), men vi bråkade inte så mycket med henne om det. Det är helt ofarligt enligt veterinären. I alla fall om man avmaskar henne med jämna mellanrum!

Vädret ser ju hemskt ut på bilderna, men det var faktiskt nollgradigt och ganska trevligt. Ingen blåst och himlen var lite blå både här och där, vilket man får vara glad över den här årstiden.

Vi åkte ner till Grötlingboudd, som är ett härligt område lite sydost om oss. Där brukar vi bada på sommaren, något som inte var aktuellt idag precis!

Det finns en del vindkraftssnurror där, men dom är inte så många, som gör att det är plogat så man kan ta sig fram. Sen får det inte vara för mycket plogat, då blir det så isigt att man inte kan gå utan att ramla omkull. I alla fall inte jag som är kägelformad och har lätt för att ta överbalansen!

Ute över havet så såg det helt klart ut som om det skulle komma snö, men det har inte gjort det hittills. Vilket känns bra för imorgon kommer min väninna och hennes mamma - som har lite svårt att gå - på lunch. Det ska bli lutfisk som vi alla tre älskar. Gubben hatar t.o.m. lukten men han ska till Visby och sjukan för att kolla sitt opererade öra. Alltså kan inte han skotta om det blir massor av snö inatt eller imorgon.

Det blir den gamla hederliga varianten av lutfisk med bechamelsås, kokt potatis och massor av kryddpeppar, svartpeppar och salt. Ingen skånsk variant med gröna ärtor och fläsk eller vit sås med räkor i utan kryddor, som en annan lutfiskälskande väninna blev bjuden på. Hon valde den senare varianten, men det var inte gott! Nästan äckligt!!

Avslutar dagens inlägg med en bild på Ixia `The Giant´ (ovan) och Ixia `Mabel´ som jag beställt ett hundratal lökar av. Tror att dom kommer matcha varandra bra!