DANSMINNEN

Ikväll har jag naturligtvis tittat på Let´s Dance och det triggade som vanligt igång en massa kul minnen, bl.a. ett väldigt speciellt. Jag älskar både att titta på dans och att dansa, trots (eller kanske just därför) jag inte har dansat på evigheter. Och Stefan Sauk är en dansör precis i min smak. Redan från början var han min stora favorit, men han fick lite dåligt med poäng då tyckte jag. Fast ikväll fick han ju full utdelning!

Det här intresset med dans är förmodligen något jag ärvt av min far, som själv tyckte att han var en hejare på att dansa - och han var faktiskt riktigt hyfsad. Han är väl också den jag dansade med sist och han avled år 2002 85 år gammal - eller ung kanske man ska säga. Han var nämligen väldigt pigg och alert in i det sista och han älskade fester och att dansa på dom!

Det "roliga" med Rolle är att han dansar inte alls.....men vi träffades faktiskt vid ett dansgolv när han var 20 och jag 15. Det var på ett ungdomsställe som hette Kingsize i Stockholm och jag satt på en bänk vid ett av dansgolven (det fanns tre) när någon knackade mig på axeln och frågade; "Dansar fröken!"
"Ja, tack!", svarade jag. Jag tog det ju naturligtvis som om jag blev uppbjuden, men karlsloken muttrar bara; "Jaså!" Och där satt jag och såg dum ut. I samma sekund blev jag dock uppbjuden och hann inte riktigt lägga märke till hur den här idioten såg ut.

Efter att ha dansat med en massa killar en bra stund, så var jag tillbaka i förrummet för att vila mig en stund och dricka lite cola. Då kommer det två snygga, välklädda och lite äldre (hela 20 år!) grabbar fram och sätter sig bredvid mig och den ena av dom börjar lägga ut texten. Som tur var kände jag inte igen honom och dansa kunde han inte, men prata det var han jäkligt bra på!
Det ena gav det andra och när hans kompis också fick tag på en ensam tjej och dom frågade om dom fick skjutsa hem oss, så tackade vi ja.

Senare har han förklarat att det var meningen att han skulle ha börjat prata med mig omedelbart efter det han hade sagt sin fyndiga raggningsreplik (för dansa kunde han ju inte), men han hann inte för jag blev uppbjuden mitt framför näsan på honom. Som tur var så ordnade allt sig till det bästa - och resten är historia! En nästan femtio år gammal historia nu!!

(Om det är någon som undrar över bilderna så finns det egentligen ingen förklaring till att det blev just dom här, jag bara håller på att testa den här bloggen lite!)

SOV GOTT

Susie