ÄNTLIGEN HEMMA IGEN/FEM EN FREDAG

 Om du undrar varför det inte varit några inlägg här sista tiden, eller några kommentarer från mig på din blogg - så beror det på att jag legat inlagd akut på sjukhuset sen i måndags.

Efter det första cellgiftet av ny typ så tog det bara några dagar innan jag blev väldigt dålig. Kan inte riktigt precisera hur jag kände/känner mig. Är allmänt hängig, man måste nog gå igenom det för att förstå. När jag sen på måndagsmorgonen tog tempen och upptäckte att jag - som brukar ha mellan 36,3/36,7 - hade hela 38 så ringde jag onkologen. Som tur var.....

Kanalen som går en bit från oss har massor av vatten just nu, i somras var den nästan uttorkad.

Det var bara att åka direkt upp till Visby och akuten. Onkologen skulle förvarna akuten att jag kom så att jag slapp vänta bland eventuella pandemipatienter. Fungerade sisådär.....men in kom jag och sen togs en vansinnigt massa prover. Rolle fick ju naturligtvis inte följa med in, så han uträttade lite ärenden och sen satte han sig att läsa utanför i bilen. Och han läste - och han läste - och han läste.....

Vid 4-tiden frågade en läkare vad jag skulle säga om att bli inlagd? Nej, svarade jag! Det skulle jag inte gilla, jag ville åka hem - men det fick jag inte. Istället skulle jag ringa Rolle i bilen och tala om att han kunde åka hem. Inte dagens roligaste samtal precis, speciellt med tanke på att jag inte hade några pengar kvar på mitt kontantkort.....! Så jag fick låna en telefon, ringde Rolle och bad honom att ringa mig på kvällen från hemtelefonen. Vilket han gjorde - och det var då jag upptäckte att telefon dessutom nästan var helt urladdad.....

Det kanske märks att vi inte är några fantaster av mobiler, men man kunde ju tycka att vi åtminstone hade dom i full funktion vid dom få tillfällena (besök på sjukan t.ex.) när man verkligen behöver dom. Å andra sidan hade jag inte en enda grej med mig för övernattning. Inga kläder; varken nattlinne,/t-shirt, underkläder, morgonrock eller tofflor, ingen tandborste, ingen handduk (fick inte nån på sjukan, så det var papper som gällde), ingen kam/borste (jag behöver ju inte det, men peruken) eller något smink överhuvudtaget. Det enda var en precis påbörjad tjock deckare, vilken var en otrolig tur (fast jag har ju alltid en bok i väskan ifall).....

OK - Först var det akuten, sen blev det kirurgen eftersom onkologavdelning var fullbelagd. På natten började jag frysa så hela sängen skakade och det visade sig att febern var uppe i 38,5. Men dagen efter hade den gått ner till 38 igen. Jag fick beskedet att mitt immunförsvar var nere på 0,1 och att jag var enormt infektionskänslig. Så att åka hem var inte att tänka på.....

Istället flyttades jag till onkologen där jag fick ett stort luftigt rum med havsutsikt. Hela tiden var ALL personal otroligt trevliga och vänliga och ibland kändes det som om man låg och vilade upp sig på ett lyxhotell. Maten var säkert också bra, men tyvärr - allt smakar otroligt illa just nu - men eftersom jag tidigare fått veta att man måste äta ordentligt så försökte jag peta i mig en del. Febern gick upp och ner hela tiden och värdena var inte bra, men så i torsdags så hade jag ingen feber längre och värdena började bli bättre. Så jag ställde in mig på att få åka hem på fredagen. Det är ju sista helgen för Formula One och jag ville absolut se det!  

Jag fick massor av antibiotika intravenöst hela tiden och snacket gick att jag inte skulle få komma hem förrän jag kunde övergå till tabletter. Igår morse vaknade jag som vanligt av att syrran kom in och gav mig medicinen genom min pic-line (en inopererad infart i höger arm) - men sen kom ingen förrän klockan åtta och tog temp, blodtryck, puls och kollade om jag fick tillräckligt med syre - och det fick jag! Men...det togs inga blodprover och då förstod jag; Jag skulle få gå hem! Yes!! Gissa om jag blev glad!!!

Så jag frågade på ronden om dom visste ungefär när och fick beskedet att vid tre skulle jag vara klar för utskrivning. Det var massor att gå igenom med dietist (det här med proteiner), med olika läkare m.m. m.m. På torsdagen - när jag började kvickna till lite - hade Rolle varit uppe och lämnat en påse med massor av saker, bl.a. kontantkort och laddare till mobilen. Nu ringde jag och meddelade att det snart var dags att hämta mig - och han blev överlycklig. Han hatar att vara ensam.....

Vi kom hem igår vid femtiden och då lagade jag lite mat, stekt fläskkotlett utan ben med sås och kokt potatis till Rolle, makaroner till mig (är trött på kokt potatis). Sen ringde jag Monica och Christina och därefter sov jag framför TV´n när F1-träningen visades. Sen var det dags att flytta in i sovrummet och till sin egen underbara breda säng. Hade lite svårt för dom där 80-centimers på sjukan. Var tvungen att få gallret på ena sidan upphöjt när jag höll på att ramla ur sängen en natt. 

Nu är jag alltså hemma, med en massa nya mediciner och nya rutiner. Bara en sån sak som att jag ska äta mycket PROTEINER men endast lite grönsaker. Jag som alltid gjort precis tvärtom! Men det är för att mitt op.sår i bröstet ska läka nån gång.....

FEM FREDAGSFRÅGOR (fast lite sent)

från Elisa som är så duktig och snäll att hon ger oss lite kul att sysselsätta oss med varje vecka. TACK för det! Tyvärr kommer svaren lite sent den här helgen, men "bättre sent än aldrig".

* När skulle man hitta dig med handen i kakburken?

Aldrig! Men det finns ju annat gott än kakor, bullar, sötsaker osv. Mig kan man ofta hitta med händerna på kräftfatet.....

* Vad har du försökt dig på men aldrig avslutat?

Måste vara nåt som stickning, eller kanske sy som jag är urusel på! Fast jag kan sy raka sömmar.....

 * Vad kompromissar du oftast med?

I trädgården har jag inga hämningar, där kan jag kompromissa hur mycket som helst - speciellt om jag fått en växt som måste ner nånstans, eller om jag tror att det kan bli snyggare på ett annat sätt än jag tänkt, eller att jag får bråttom på grund av att ett regn är på gång.....*fniss*

* Vad låter du ingen ta ifrån dig?

Mitt glada humör – även om det just nu har varit lite upp och ner. Men det finns där hela tiden i bakgrunden.....

 * Vilken kraft skulle du ha som superhjälte?

Jag som är flygrädd skulle behöva kunna flyga själv!

SUSIE