fredag 4 december 2020

FEM FRÅGOR EN FREDAG/DAGBOK

 Dags för veckans frågor från ELISA, som jag faktiskt inte vet om jag ska lyckas svara på:

  1. Vilken film sätter du på för att bli glad? Jag är inte mycket för att se gamla filmer, men det finns en TV-serie med Alec Gunniess (John le CarrésMullvaden ) som jag är enormt förtjust i. Fast glad vet jag inte, men otroligt spännande var den och med en av världens genom tiderna bästa skådis. Nu var det nog 10 år sen jag tittade på den, så det börjar kanske bli dags igen.....
  2. Vilken film skulle du kunna tänka dig att leva i? Nån med mycket natur, men kan inte komma på nån just nu..... Kanske skulle man velat vara med i Robinson om den serien funnits för sisådär 30-40 år sen!?
  3. Vilken film är minst som ditt liv? Alla dessa filmer med extremt lyxliv - som jag i och för sig gillar att titta på - men att leva ett sånt liv; Nä fy 17!
  4. Vilken genre stänger du av på en gång? Krigsfilmer!
  5. Vilken är en populär film du aldrig har sett? Finns naturligtvis många, men det var en som handlade om mord i Vatikanstaten. Inget för mig, har inte ens läst boken som jag har.....

🙈

 DAGBOK  

Efter att ha fått den första omgången med det "nya" cellgiftet i torsdags förra veckan så mådde jag förhållandevis bra - i ett par dagar. Sen slog det till.....

Fy 17 vad jag har varit dålig. Det började alltså redan förra helgen som jag spenderade i horisontalläge framför TV´n eller sittandes framför datorn. På tisdagen var jag sen på VC och fick min infart och mitt bröst omlagt och det gick bra. Inga blodprov skulle tas, jag ska inte göra det förrän den 15. 
Däremot så var det två sköterskeelever som undrade om dom fick se vad som hände med mig - och höra min lite speciella sjukdomshistoria. Och bra på att prata är jag ju och inte gör det mig nåt att dom vill titta på - jag är van! Det brukar nästan alltid vara några; läkare, syrror eller elever, som behöver lära sig lite om "konstiga" saker.....
Sen blev det alltså onsdag och jag mådde bara sämre och sämre. Så den dagen  spenderades helt i sängen och liggandes i soffan framför TV´n. Sitta framför datorn fixade jag inte ens. 
Rolle fick t.o.m. hjälpa till med att ordna middagsmat  (under mitt överseende) så att vi skulle få nåt i oss. Han inventerade frysen hittade en wok med massor av grönsaker och fläskkött. Själv åt jag resterna av en kålpudding som jag normalt älskar, men den - som allt annat - den smakade absolut ingenting annat än beskt.....


Sen på kvällen började jag få konstigt ont i halsen, vilket jag inte tyckte var speciellt trevligt. Så det var bara att ta en värktablett och en halv sömntablett och lägga sig. Tyvärr sov jag inte speciellt bra trots medicinerna, utan vaknade vi tretiden på natten på grund av halsen. Konstaterade att jag återigen hade fått svamp i munhålan (tungan ser väldans konstig ut), det har hänt en gång tidigare. Då gick det över på några dagar så jag har hoppet uppe.....


Igår morse hade jag ont från munnen ner i bröstet när jag vaknade, men efter några timmar så släppte det värsta. Så jag bestämde mig för att inte ringa onkologen och gnälla. Det går säkert över när cellgiftet börjar försvinna ur kroppen. Dom här "mindre" biverkningarna får man stå ut med, man får ju vara glad och tacksam över att det finns behandlingsmöjligheter istället. Eller hur.....!?



Det värsta är dock inte trötthet, värk i underlivet och blödningar, illamående, magkatarr med fruktansvärd halsbränna, ont både här och där - nej, det värsta är det här med att smaklökarna är helt utslagna. ALLT smakar äckligt - även saliven hela tiden. Speciellt sånt som är sött. 
Nu är jag inte så mycket för söta grejor, äter inte godis t.ex. så det går bra. Men att vanlig mat kan smaka så otroligt illa, det trodde jag inte. Antingen absolut ingenting eller också hemskt beskt. Det enda som är något så när OK är salt och rökt. Men bara sånt kan man ju inte leva på.....


Idag ska  vi åka in till VC på Hemse. Medan jag blir omlagd åker Rolle och handlar och jag ska jag be honom att köpa lutfisk. Jag älskar lutfisk (Rolle hatar det) med mycket kryddor på och tjock vit sås. I sånt fall ska Rolle få nåt han gillar. Vad vet jag dock inte ännu.
Igår fick han halstrad rödbetsgravad lax med dillstuvad potatis. Jag gjorde gravningen i tisdags men jag tyckte inte att det blev speciellt gott. Har liksom tröttnat på lax.....men Rolle är väldans förtjust. Fast då ska det helst vara grillade laxpaket som sen äts på altanen. En omöjlighet just nu.....



Min väninna Christina berättade igår i  telefon att hon hade ätit lutfisk (Utan mig!) och det var fantastiskt  gott som vanligt, fast hon saknade våra middagar. Vi brukade äta tillsammans efter det att Rolle - som inte ens tål lukten - fått nåt han gillar; t.ex. Scampi Indiana eller Falukorv (som inte jag äter). En gång åt vi faktiskt lutfisk och drack champagne till - det var jättegott!!! *fniss*


Nej, nu slog orken - alltså bristen på den - till, så jag måste gå och vila ett tag!

👌 SUSIE 💋



11 kommentarer:

Ingrid sa...

Så jobbigt du har det nu Susie! Har du gjort någon covid-test - ont i halsen och konstiga smaklökar. Man blir verkligen fundersam??
Hoppas att det inte är så illa!
Kram, Ingrid

Klimakteriehäxan sa...

Du har viktigare saker än film att tänka på, tveklöst. God bättring!

Hanneles bokparadis sa...

lutfisk kan jag leva utan, önskar dig trevlig helg.

Anna sa...

Kul att läsa dina svar. Låter väldigt trist att inget smakar bra, hoppas du blir piggare snart! ♥

Robert W sa...

Jag är inte heller förtjust i krigsfilmer, men filmer som utspelar sig under krig kan vara bra om handlingen sker någon annanstans än på slagfältet.

Geddfish ♥ sa...

Har läst dina filmsvar!
Men du, så jobbigt du har det. Mat och dryck, som är så gott, det som jag tröstar mig med, i dessa tider då jag lever själv. Att då inte känna smaken.
Varm kram och fin helg till dig!

Anita, de fyra blomsterhaven sa...

Har undrat hur du skulle må efter nya cellgiftsbehandlingen och nu fick jag svaret. Hu, inte roligt Susie. Men visst är det väl "bara" tre behandlingar av det du ska ha? I så fall är en tredjedel avklarad. Låter bättre att säga så än att nu är första är avklarad. Det som ändå är så fantastiskt är att du i alla fall håller modet uppe och att ditt glada humör ändå märks i allt elände. Det klarar man sig långt på.

Håller med om krigsfilmer men det finns faktiskt en som jag tycker är oerhört bra. "Rädda menige Ryan" med Tom Hanks. Vi såg om den igen i somras och tyckte fortfarande att det var en väldigt bra film. Men ... den är ruggig, i synnerhet i början så jag förstår om du inte vill se den.

Hoppas nu ändå att du får en fin helg Susie!

Kramar till dig!
Anita

Kina sa...

Kära nån vilket elände du har just nu! Men du är i alla fall positiv! Och det är oerhört viktigt! Om du har några filmkanaler så ska du leta fram filmen Allt eller inget! Den är så rolig, och du behöver dig ett glatt skratt! Var rädd om dig! Kram till dig!

Paula sa...

Lutfisk med champagne, då kanske även jag skulle få i mig firren! Lite som när man lärde sig äta surströmming med en sup till. Numera äter jag surströmming utan sprit, varför förstöra den goda smaken...
Det måste ju vara minst sagt jobbigt att behöva tänka på och tillaga mat när du inte känner någon smak. Hur ska du ens kunna kolla kryddningen?
Du har det sannerligen inte lätt, jag beundrar dig för ditt goda humör. Och du, man får vara trött och bedrövad ibland också...
Vi hade kunnat bli kompisar en sommar på en robinson-ö! Jag hade också gillat konceptet, men, nu har jag kommit på att jag inte orkar med intriger!Men för 30 år sedan, ja det var en annan femma! Ha nu en så skön andra advent som du bara kan, varm kram från pörtet

Karoleen sa...

Usch, det är inget kul att höra att du mått så dåligt! Jag önskar att jag kunde hjälpa till på något sätt 😉 Jag tycker du verkar så stark! Otroligt imponerande! Lutfisk har jag faktiskt aldrig ätit, vet inte riktigt om det är min grej, jag är lite kinkig när det gäller svensk husmanskost som tex blodpudding, kålpudding, isterband osv. Jag har dock lärt mig att älska svärmors kroppkakor, vilket jag Aldrig trodde jag skulle kunna äta när jag provade för 15 år sedan. Kram

Lena i Wales sa...

Vad tråkigt att höra att du har det så jobbigt.
Tänker på dig och skickar över många stora kramar!