KOMMENTAR


VIKTIGT!!! Det vore riktigt kul om du ville kommentera, så klicka på rubriken KOMMENTARER under det aktuella inlägget.

Du MÅSTE - och det här gäller alltså alla - markera i rutan där det står att du inte är en robot, först därefter kan du skicka din kommentar!

Har du ingen egen blogg MÅSTE du också klicka på ANONYM annars kommer din kommentar inte att publiceras!

fredag 23 oktober 2020

FEM FREDAGSFRÅGOR

 


Det har inte blivit många inlägg den här veckan och det beror på att det bara har varit en massa strul. Alltså inget kul att skriva om. Men här följer i alla fall Elisas fem fredagsfrågor!

1.     Vad är det närmsta du kommer ren magi?

Det är att jag kan hitta vägar och känna igen mig trots att jag enbart varit där en enda gång på upp till 50 år innan – och kanske dessutom komma från fel håll. Men jag är ”kartoman” och har ett otroligt lokalsinne, ibland känns det nästan magiskt till och med för mig själv.

Här syns att jag inte kommit mig för att plantera nåt i den stora krukan utanför. Har haft annat att tänka på.....

2.     Vilket är det största misstaget du gjort i köket?

Skulle ha 4 vänner på januarimiddag ett år och på begäran bjuda på min omtalade ärtsoppa. Brände vid den – ordentligt - så Rolle fick hälla ut den och dessutom slänga den jättestora nya fina kastrullen. Det enda som var ”bra” i sammanhanget var att 2 av vännerna – dom som fått bestämma vilken dag, vilken tid och att det just skulle vara ärtsoppa – dom kom inte. Dom ringde återbud nån timme innan på grund av s.k. förkylning!?

3.     Om du skulle få ett ärligt svar på en valfri fråga, vilken fråga skulle du ställa?

Frågan skulle gå till ”vännerna” ovan; När jag dagen efter på mailen fick frågan om hur vi haft det på middagen (dom visste inte ens att det skulle komma fler personer) så skrev jag att jag var vansinnigt besviken och ledsen över att dom inte kom. Vilket jag tydligen inte skulle gjort. Det slutade med att dom knappt hälsade på mig när vi sen sågs på ICA en dag senare och dom pratade inte alls med mig utan gick snabbt därifrån.

Dessutom fick jag senare höra att jag varit oförskämd och försökt mästra dom (när jag bara skrivit att jag var jätteledsen) och det har gjort att vi sen överhuvudtaget inte har umgåtts på många år. Vi kan visserligen numera prata lite när vi ses, men lita på dom eller bjuda hit dom det gör jag aldrig igen – så vad hände egentligen.....!?


    4.  Om du skulle begrava en skatt, var skulle du gömma den?

Har inte en aning! I Stockholm när vi hade firma och inte alltid hade tid att åka iväg med dagskassan till banken, då var det i en kastrull i hörnskåpet som gällde. Här har vi inga sådana problem, man har ju varken firma eller några kontanter.....

5.  Vad skulle dina nära och kära tro att du gjort om du skulle bli anhållen av polisen?

                 Ha, ha, ha....Visserligen sägs det att alla kan begå våldsbrott beroende på omständigheterna, men det tror jag faktiskt inte att jag skulle kunna göra av flera skäl. Jag tål inte se blod och är en ganska snäll person, fast jag kunde bli otroligt verbalt arg förr när nån uppträdde dumt mot mig eller vår hund. Numera är jag för det mesta glad och vänlig. Göra inbrott hos nån skulle aldrig falla mig in och något ekonomiskt brott kan jag inte tänka mig att nån skulle misstänka mig för - och anhållen för ett trafikbrott tror jag inte sker.

Nej, det enda skulle vara att polisen misstagit sig och tagit helt fel person.....

😇

*******************************


Tillbaka till veckans strul, som jag knappt orkar berätta om. Det värsta är väl att Rolle är jättesjuk. Han - och jag - oroar oss för att det kan vara covid 19 även om det "enda" han lider av är diarré och trötthet. Han har legat och sovit i snart två dygn nu, så vi har beställt ett egentest för corona. Det betyder att dom kommer hit med ett test och så får han ta det hemma. Han varken orkar - eller vågar - ge sig av hemifrån. 

Det nästa trista för mig är väl kanske att op.såret inte läkt alls. Det läcker dock inte så mycket, nästan ingenting, så jag hoppas det nu ska bli bättre eftersom det är ett uppehåll i cellgiftsbehandlingen. Jag är "ledig" i hela två veckor. Men jag har dessutom fått lite andra problem, blödningar i slemhinnorna i underlivet, en reaktion på cellgiftet - men dom kan jag hålla i schack med vaginalcreme (kom jag på själv), fruktansvärd halsbränna ibland (som hålls i schack med samarin och novalucol), svårigheter med att sova (där hjälper en halv sömntablett), värk i kroppen (Alvedon forte), enorm trötthet (det är bara att vila) samt att jag tappat all ork i kroppen - lite knepigare att fixa. Bröstet måste läkas först innan jag kan börja med motionscykeln.

Igår när jag var till onkologavdelningen för att få min behandling så snubblade jag i korridoren. Trodde jag skulle greja mig, men fortsatte att stappla framåt och snubbla och dråsade i golvet. Det enda jag kunde tänka på var att inte ramla på vänster sida så att såret på bröstet skulle bli värre - och det grejade jag. Istället slog jag i höger sida och då speciellt utsidan på knäet. Sen hade jag - vi för jag fick hjälp - ett helsicke att ta mig upp till en rullstol, men efter mycket om och men så gick det. Konstigt nog så hade jag riktigt bra blodtryck efteråt, jag som brukar ha högt och äter medicin mot det, vilket var tur för hade det varit högt hade jag fått ligga där och vila i timmar.....


En syrra från bröstavdelningen kom upp och kollade samt la om bröstet och dit ska jag på tisdag i nästa vecka efter det jag pratat med onkologläkaren. Det var tänkt så att stygnen skulle tas bort, men eftersom ingen läkning har skett så lär dom väl få sitta kvar. Fast jag oroar mig för att dom ska få för sig att sätta dit vacuumpumpen igen...det är inte trevligt att ha den och eftersom det endast kommer väldigt lite med sårvätska så vet jag inte vad den skulle vara bra för.

Det absolut enda trevliga som hänt den här veckan var att igår när jag var i Visby så fick jag hämta mina nya glasögon - och jag älskar dom. Dom är lätta och stora och så progressiva att jag t.o.m. kan läsa med dom - det kunde jag inte med mina gamla. Dom fick jag ta av när jag läste eller satt vid datorn. Jag satt på dom direkt när jag körde hem och det var som jag aldrig haft några andra. Dom är svagare än mina tidigare (brytningsfel som rätas till med åren) vilket känns behagligt, så jag är väldans nöjd. Alltså nåt bra som har hänt i alla fall.....

SUSIE


14 kommentarer:

chica sa...

Susie,fazia um tempo não vinha aqui,pois estava no hospital com meu marido.Agora,de volta, vim te ver e desejar tudo de bom! Beijos,chica

chica sa...

Saiu errado, estava com meu marido doente!

Geddfish ♥ sa...

Det var inga goda vänner, som först bestämde över dig, sen ringde återbud strax innan pga förkylning och sen vände dig mer eller mindre ryggen. Nej, energitjuvar kan man vara utan.

Du har det jobbigt med dina besvär och det gäller att fokusera på glädjeämnena. Hoppas din make tillfrisknar snart också. Ack, ack.

Varm kram, Gerd

Hanneles bokparadis sa...

vissa ”vänner” kan man tydligen mista, önskar dig ork och bättre mående.

Bokdamen sa...

Hm, trist med såna ”vänner”, finns helt klart bättre vänner. Hoppas du mår bättre snart.

Mrs Calloway sa...

fina bilder som vanligt! underbart att ha ett sådant lokalsinne. jag har inget alls. att få sova är väl värt en halv sömntablett. du behöver dina krafter. kul med glasögonen. jag ser jättedåligt med mina läsglasögon och de är endast ett år gamla, så jag måste nog bita i det sura äpplet och gå till optikern

Ingrid sa...

Kul att läsa dina svar på veckans frågor, men tråkigt att ni mår så dåligt både du och Rolle.
Tur att glasögonen var till belåtenhet i alla fall. Man får ta bara på de små glädjeämnen som finns.
Ha en skön helg!
Kram, Ingrid

Anita, de fyra blomsterhaven sa...

Nej Men Susie! Vilket elände. Jag hoppas innerligt att både du och "Rolle mår bättre idag. Hoppas det inte är Covid-19 men det låter ju definitivt inte så.

Krya på er båda två!
Kram Anita

Paula sa...

En del människor kan man aldrig begripa sig på! Men, som dom behandlat dig så kan du vara glad att du slapp dem då de visat sitt riktiga jag...
Men nog tycker jag att du råkar mer än illa ut, att dråsa omkull var verkligen olyckligt liksom att gubben är sjuk. Du är så strong, men glöm inte att du får vara mänsklig också, gråta och skrika om det hjälper för stunden. Fy så orättvist livet är...Alla kämpakramar från pörtet

tanthuset.blogg.se sa...

Såna vänner är inget att ha, det finns alltid folk som absolut ska misstolka allt, jodå jag vet...
Sen blir jag ledsen över att läsa om era problem, usch så jobbigt ni har det! Kan bara hålla tummen att allt ska gå er väl nu, kram!

Lena i Wales sa...

Nej, inte Rolle sjuk också. Ni hade det tillräckligt med elände innan.
Lycka till till er båda!

Kina sa...

Vad mycke elände du haft på senaste tiden! Men du, middagsgästerna som uteblev, var inga riktiga vänner. Dom beter sig inte så!!! Hoppas din Rolle kryar på sig. Han brukar vara så bra på att ta hand om dig, så nu blir det lite ombytta roller. Krya på er båda två!

Thalassa sa...

Hej!
Har rätt länge sett och läst dina inlägg hos Lena i Wales. Nu tittade jag in i din fina blogg och lägger in mig som följare. Hoppas i a f att det var det jag gjorde genom att lägga in en emailadress i högerkolumnen 😀.

Ölandsvindar sa...

Men vad besvärligt ni har det. Hoppas att allt vänder till det bättre snart. Jag var hos optikern förra veckan. Var övertygad om att jag behövde nya glasögon. Så var det inte men däremot hade jag börjat få grå starr, mest på vänster öga. Inte konstigt att jag inte ser de små pippina ordentligt. Det värsta är att man inte får plats i operationskön förrän man är halvblind./Kerstin