KOMMENTAR

Klicka på KOMMENTARER under det aktuella inlägget. Din kommentar behöver inte vara lång Du kan bara säga HEJ och skriva ditt namn - då vet jag att Du varit inne och hälsat på!

Du måste dock - och det här gäller alla - markera rutan där det står att du inte är en robot, först därefter kan du skicka din kommentar.


VIKTIGT - har du inte någon egen blogg MÅSTE du klicka på ANONYM, då först publiceras den!

torsdag 20 november 2014

HUR HAMNADE VI HÄR!?

För några inlägg sen så berättade jag lite om flytten hit från Stockholm för 11 år sen. Då frågade Gunilla om hur det var att vi hamnade just här på Gotland. Så det tänkte jag berätta om nu.....

Här vid Nytorget under den gröna baldakinen hade vi vår firma i 25 år!
Både Rolle och jag är infödda Stockholmare, på min pappas sida dessutom i massor av generationer. Vi hade aldrig haft en tanke på att flytta från stan, vi trivdes alldeles utmärkt.
Vi bodde i en villa på andra sidan Huddingevägen mitt emot Älvsjömässan under trettio år, precis på andra sidan av den stora ängen. Alltså väldigt nära innerstan, men ändå lite "off". Vi hade t.o.m. riktigt livligt djurliv nära oss på grund av den här stora ängen. Både älg(!), rådjur, räv och näktergal!

Så här såg mässan ut innan den byggdes till över hela parkeringen och dessutom fick ett höghus. Vi bodde till vänster på Råbyvägen med en stor bit natur - både äng och träd - mellan oss och Huddingevägen.
Ja, alltså älg var det bara en gång, men det räckte. Vi kom hem sent en höstkväll, parkerade framför garaget och klev ur bilen då Rolle med en mycket bestämd röst sa till mig att gå in och sätta mig igen. Omedelbart!
Vi hade ett äppelträd som växte bredvid garaget och när Rolle pekade så såg man fyra smala extra stammar under det. Ovanför dom här stammarna var det en mörk skugga uppe i den låga kronan på trädet. Det var alltså en älg som stod där och mumsade äpplen! 
Dagen efter var det en äldre kvinna - som inte var lika stor djurvän som oss - som blivit sur för att älgen åt upp hennes äpplen, så hon gick ut och försökte schasa iväg den. Då krafsade älgen i marken, frustade och blev väldans hotfull. Alltså ringde hon polisen och någon kom och sköt älgen med en bedövningsspruta
och så fraktades den iväg till Huddingeskogarna.
Tänk om man klivit på en sån här som stod på vår ingång!
Eftersom vi var "egna företagare" med som mest att göra vår- och sommartid, kunde vi aldrig ta semester under högsommaren. Vi hade visserligen haft båt en period, men blev väldans stressade av att det nästan aldrig fanns tid till att åka ut med den annat än över helgerna.
Fast under 25 år hade vi däremot lyckats åka iväg på sena höstsemestrar. I "tidernas begynnelse" blev det till USA, men eftersom jag blev flygrädd och vi dessutom under dom senare åren inte kunde vara borta längre än 10-12 dagar, så blev det också ett 30-tal gånger till England.
Infarten till vårt hus - den här bilden är dock efter det vi flyttat och dom nya ägarna låtit trädgården växa vilt!!
På den tiden hade vi naturligtvis också hund, först vår strävhåriga tax Brasse som blev 18 år och därefter Lancashire Heeler-tiken Penny som fick följa med till Gotland och blev 16,5. Det var oftast min pappa som såg efter Brasse, men Penny var alldeles för vild för att lämna bort - och pappa dessutom alldeles för gammal. Så på fem år hade vi inte haft någon semester alls! Inte bra!!

Här ser man verkligen hur vildväxt allt blivit på bara några år efter det vi lämnat - och då var ändå de nya ägarna så trädgårdsintresserade att jag fick göra en ritning med listor på ALLA växter! Men intresset verkade gå över väldigt snabbt.....
Till slut så påpekade vår goda vän Uffe, som har sommarställe här, att det fanns ju andra öar än England -  Gotland t.ex.! Så i början på september 1998 planerade jag in en liten kort men intensiv resa hit, bara fyra nätter blev det. Men vilken fantastisk upplevelse det blev. Faktiskt livsavgörande!!

Dom enda rosor jag hade i Örby, två klängrosor Flammentanz nedanför altanen. Den här och följande bilder är tagna c:a 8 år innan vi flyttade.
Vi kom hit en tidig morgon och jag som läst på ordentligt visste precis vart vi skulle åka från färjan. Det blev till Ekstakusten.Vi kom ner till Djupvik, stannade och gick en runda med Penny. Då upptäckte vi två pensionärer på väg till ett nakenbad - och blev helt chockade. Alltså inte för att dom näckade, utan att folk  fortfarande badade...fast det var september! Underbart!!

Här ser man en vy över en rabatt i förgrunden - den med repet - som jag senare hade planterat ett träd i och dessutom klängrosorna igen!
Sen åkte vi runt hela ön och tog in på en flera mysiga ställen. Det blev både hotell, B & B och egen lägenhet. Nu efteråt fattar jag vilken otrolig tur vi hade - både med vädret som var otroligt fint hela tiden och med övernattningsställena. Vi trivdes som fisken i vattnet.....
Hemma i Örby igen så bestämde vi oss direkt för att åka hit året efter igen, men då på en liten längre semester. En väninna till grannen hade flyttat hit något år tidigare och av henne (min nuvarande vän och frissa) fick vi tips om en kille som hyrde ut ett lämpligt hus. Så på sensommaren -99 var det dags för att spendera hela 12 dagar på ön.

Trappan från den "lilla altanen" med blåregn på väggen och korstörnet Sunburst i den fyrkantiga ursparningen. Till höger om trappan skymtar man min bonsaisamling på c:a 30-35 träd. Man var tvungen till att ha dom lite undanskymda annars stals dom!
Vi hade underbart varmt och skönt väder hela tiden (undrar vad som hänt om det hade blåst och regnat), badade varje dag och började snacka om att kanske skaffa ett sommarställe. Men när skulle vi ha tid att vara där!? Inte på sommaren i alla fall, då var vi ju tvungna att jobba. Men kanske på vår och höst?
Ja, men då var det ju en massa att göra i trädgården hemma! Alltså la vi det hela på hyllan.....
Året efter åkte vi dit på våren...också. Sen blev det även till Rolles födelsedag i november och tanken på att flytta för gott slog rot. Men vi hade ju en firma som vi fick vår utkomst ifrån och som inte kunde ligga precis var som helst. Vi sålde nämligen specialtillbehör till veteran-, sport-, rally- och racebilar. Väldigt udda och ovanligt!

Här har vi uteplatsen nedanför den "lilla altanen" där vi oftast satt.
Till slut var dock längtan hit alldeles för stor, speciellt som livet i Stockholm inte alls var lika kul längre. Bl.a. blev Rolle helt oprovocerad nersparkad när han var ute och cyklade en tidig sommarkväll. Kom hem alldeles blodig och hade fått en framtid avslagen. Som tur var hade han cyklat hem med Penny, men tyckte att det var så skönt väder att han skulle ta en runda förbi Brännkyrka Kyrka. Skulle han alltså inte gjort.....
När sen ett mord inträffade på Älvsjö Station som man faktiskt nästan såg hemifrån, då började vi fatta att Stockholm inte längre var den idyll som stan var på -50 och 60-talet!

Vår nuvarande infart till höger, garaget och trädgårdsboden rätt fram!
Alltså bestämde vi oss för att flytta hit för gott, trots att vi varken hade vänner eller släktingar här. Vi räknade också kallt med att vi skulle få så pass mycket mer pengar för villan i Örby än det skulle kosta att köpa ett hus här, så vi skulle kunna klara oss på det tills vi blev pensionärer - även om företaget inte fungerade.
Vi  fick det dock gå runt rätt bra genom postens bra service, så vi jobbade faktiskt tills Rolle var 72 och jag 67. Fast vi trappade ner ordentligt år för år, vilket kändes alldeles perfekt. Alltså ingen pensionärschock över att man blev sysslolös från ena dagen till den andra.....*fniss*

Baksidan med tillbyggnaden för poolen - och en vattenslang som användes väldigt mycket under årets heta sommar! 
Och flytten hit har vi aldrig ångrat, inte en enda sekunds "hemlängtan" har vi haft. Tvärtom, vi brukar säga att det fanns två fel med flytten hit; Den kom alldeles för sent - fast vi tror nog att den kom när vi var mogna för den. Och sen har vi problemet med semester; Vi kan ju inte åka hit!! 
Fast det problemet har vi löst genom att åka runt på fastlandet.....

En del av huset sett snett framifrån!

7 kommentarer:

Gunilla Teckenberg sa...

Go´morgon Susie!

Tack för den trevliga berättelsen om er flytt till Gotland, du skriver så medryckande och målande om hur ert beslut växte fram. Ni gjorde verkligen en gedigen research, det var förstås ett stort beslut.

Älvsjömässan har jag besökt ett antal gånger så jag kan något så när placera in er geografiskt i Stockholm. En liten lustighet, vi bor numera på Råbyvägen men vi flyttade till och inte ifrån, året var 1998 när vi flyttade ut i skogen.

Kram!

lavendia sa...

Mycket riktigt - jag undrade också varför det blev Gotland.
Väldigt trevligt informativt inlägg. Skönt att ni inte ångrat er. Till Gotland är det ju faktiskt en bit.

Jord under naglarna sa...

Jag hade fått för mig att ni var stockholmare, och det stämde ju, men jag trodde nog att Rolle hade nån koppling till Gotland.

När man läser din blogg får man inte alls känslan att ni skulle vara sysslolösa så livet som pensionär borde inte vara tråkigt. :)

Gillar er lummiga uteplats som ni hade, ser jättemysig ut!

Rosor och ruiner sa...

vad roligt att få se lite bilder från förra trädgården, och läsa din målande berättelse! Ja, det var kanske tur att vädret var på topp när ni var här de första gångerna, annars vet man inte vart ni hade hamnat...;)

Kram Gunilla

Marlise sa...

Hej Susie
Du hattest uns ja schon bei unserem Besuch erzählt, wie ihr nach Gotland gekommen seid.
Aber ich fand es interessant, die Geschichte ausführlich zu lesen.
Ihr habt einen wunderschönen Platz gefunden.
Und wie gut, das es der richtige Platz für euch beide ist.
Aus der Großstadt Stockholm in die "Einsamkeit" einer Insel zu ziehen, das war bestimmt mutig.

Du hade redan berättat för oss under vårt besök, när du har kommit till Gotland.
Men jag tyckte att det var intressant att läsa berättelsen i detalj.
Du har hittat en underbar plats.
Och också, att det är rätt plats för dig är både.
Från storstaden Stockholm för att dra i "ensamhet" av en ö som var avsedd modig.
Kram Marlise

Evas Kvarnaro sa...

Oj vad mycket spännande du skrivit, jag vet ju redan en del men mera info, skadar inte.
Vi varit utan telefon och dator i över en vecka, det har retat mig till 'gallfeber'.
Hör av mig mer sen, det är full rulle denna veckan med 'flytthjälp', som du förstår.
Kram/ Eva

Ölandsvindar sa...

Vi bodde ju i lilla Trosa men arbetade i Stockholm och bodde också på Kungsholmen i veckorna. Varje år besökte vi Öland några veckor och jag kunde aldrig släppa tanken på hur det skulle vara att bo där året om. Lugnare, bättre klimat och lockande natur.En del tycker nog att vi är tokiga men vi har heller aldrig ångrat oss.
Kram /Kerstin