KOMMENTAR



Det vore riktigt kul om du ville kommentera, så klicka på rubriken KOMMENTARER under det aktuella inlägget.
VIKTIGT: Du måste - och det här gäller alla - markera i rutan där det står att du inte är en robot, först därefter kan du skicka din kommentar.
Har du ingen egen blogg MÅSTE du också klicka på ANONYM annars kommer din kommentar inte att publiceras!


fredag 16 september 2011

TACK SANTOS!

Eftersom jag hitintills inte haft några tankar på att ha "etiketter" på mina inlägg så är det här en test på hur det fungerar. Alltså inte något riktigt inlägg. Fast jag kan ju naturligtvis inte hålla mig, utan måste skriva NÅGONTING!
T.ex. att livet leker just nu - trots allt strul med läckande och nerrivna badrum, kommande operationer, inaktiva men obotliga cancersjukdomar, oförutberedda utgifter m.m. m.m. 
Men sen är det alltså Santos. Han har gjort att jag återigen ser med ljusa ögon på framtiden. Det var så fruktansvärt hemskt efter Pennys död och sen när vi bestämde oss för att inte ha någon hund igen blev det ännu värre. Det kändes som om våra liv var över på nått underligt sätt. Vi som är aktiva, pigga och normalt känner oss väldigt unga. *fniss*
Så TACK Santos för att du kom och återförde oss till vårt vanliga liv igen!!!


5 kommentarer:

Madame C sa...

Åh, vad härligt att lille Santos har kommit med så mycket livslust till ert hem! Ni ÄR ju unga för sjutton:)
Kram och ha en härlig hundhelg,
Charlotta

Rosor och ruiner sa...

Vad härligt - tänk vad mycket ett djur kan betyda för hela ens tillvaro!
Men vad struligt ni har det för övrigt, med badrum och sjukhusbesök etc. Var det inte det badrummet ni gjord i ordning för nåt år sen bara?
Men så skönt ändå att höra att ni gläds så åt nya familjemedlemmen! Kram!

monica sa...

Hej Susie!
Följer din blogg och läser om Santos,han är en heeling hund,jag vet.Tårarna rinner igen,det är så häääääärligt att se dina fina bilder och läsa att Santos fört in glädje i ert liv igen.
Kram Monica

Anette sa...

Så söt han är Santos. Smidigt att få en färdig hund kan jag tänka mig. Valp och ungdomstiden har ju sin tjusning, men det är ju också rätt jobbigt.
Oj, så mycket annat elände ni har att ta tag i. Badrummet var ju inte kul. Tänk att man inte ens kan vara säker när det är "fina" firmor som gjort det.
Operationer är ju inte så kul, men skönt att det finns så man blir pigg igen.
Ha en fin helg med "lilleman"!
/Anette

Oljekritan sa...

Så är det--man måste vara positiv..trots allt, runt omkring, det går lättare då..Jag tänker, det blir inte bättra av att gnälla, jo lite kanske, men i långa loppet, är inställningen viktig..se vad du har, allt det braiga..Santos är ju urgullig..att glädjas åt..Jag finner ibland tillvaron trist och ensam, saknar min man som dog för några år sen, men trots det, så är livet rätt schysst i allafall...Trevlig helg//Kram Karina