BESVIKELSE

Jag var ju rätt hoppfull när jag skrev i bloggen den 30 juli. Då trodde jag att jag att inom ett par veckor skulle kunna bada i poolen, för såren höll på att läka ihop helt. 

Augusti 2018.

Det var endast en liten fläck mitt på bröstet som fortfarande var öppen. Men det var ingen infektion.....då!
Så i söndags eftermiddag när vi satt och tittade på Formula One så tyckte jag att det luktade lite konstigt - om mig! Och visst var det så. Alltså fick jag ta bort alla bandage och då visade det sig att "fläcken" varade något otroligt!!

Men med en händig och ordentlig gubbe som har bacillskräck och som skött mig tidigare, så fick vi till ett nytt bandage (det är tur att man sparat en massa). Först tvättade han såret med vatten, torkade försiktigt och sen packade vi in bröstet med massor av sterila kompresser samt lite andra saker som jag hade sen tidigare.

Sen ringde jag faktiskt till sjukvårdsupplysningen och kollade vad jag skulle göra; Skulle jag åka in till lasarettet direkt, skulle jag åka till VC dagen efter eller skulle jag avvakta tills idag då jag hade fått en tid till 13.45 för omläggning. Sjuksköterskan kollade om jag haft feber och tyckte sen att jag kunde avvakta tills igår.

Sagt och gjort, bokade in en ny tid hos distriktssjuksköterskan igår, men fick besked om att jag måste träffa en läkare - vilket jag alltså gjorde. Anledningen till det var att jag förmodligen måste få stark antibiotika, vilket jag fick och alltså nu har ätit två gånger. Igår och i morse.
Sen packade två sjuksköterskor in mig med massor av bandage eftersom det rann hejdlöst från såret. Så nu oroar jag mig för att det kommer rinna sårvätska från bröstet i 2 år! Det var ju det som hände i magen efter förra operationen!! Då bryter jag ihop.....

Om tio minuter så ska jag göra mig iordning, byta kläder och så klockan 13.30 åker vi till Hemse igen. Rolle ska till återvinningen, samt handla lite trädgårdsättika - men vi behöver inte handla nån mat, det finns hemma.

Idag var vi tvungna att slå på vattenspridaren som får stå 1,5 timme på varje ställe (vi har egen
brunn). Sen flyttar  jag den så att den lappar över halva det första stället. Så nu ska "långrabatten" och "pallkragsrabatterna" få riktigt ordentligt med vatten.
Vi stänger sen av vattnet först när vi åker hemifrån halv två. Växterna - alltså både perenner, buskar och träd håller nämligen på att dö!

SUSIE

FEM FRÅGOR & SVAR

Har inte svarat på några frågor från Elisa på ett tag. Har varit fullt upptagen med annat, men nu börjar man komma tillbaka igen - så här följer den här veckans;

1. Vad doftar bättre på sommaren än på vintern?

Blöt asfalt efter ett varmt sommarregn.

2. Vad doftar bättre än vad det smakar?

Kaffe, som doftar jättegott men smakar hemskt - och så lagrad ost förstås! Nej, det ska naturligtvis vara att lagrad ost luktar illa men smakar himmelskt!

3. Vilken doft tar dig tillbaka till barndomen?

Nyslaget gräs eller alldeles nyslaget hö.

4. Vad är en doft du gillar som andra kan tycka är udda?

Min hunds päls - när man sticker näsan i den.

5. Vilken lukt rynkar du på näsan åt?

Utspridd grisgödsel, som dessutom luktar så starkt att det fräter i näsan.

På baksidan nedanför altanen växer en manschurisk valnöt - Julglans mandshurica -  som vi planterade för 12 -13 år sen. Såg ett sånt uppväxt träd för första gången i en trädgård med restaurang på fastlandet när vi åt lunch. 
Även Rolle gillade den så han kollade upp vad det var och så fort vi kom hem inköptes en ynka liten pinne och planterades här. Den har blivit "lite" större under dom här åren.....

Trädet till höger borta vid staketet är ett tulpanträd - Liriodendron tulipifera - som jag köpte som ett litet skott hos mina vänner nere på sudret när dom hade trädgårdsvisning. Har också växt till sig hyfsat.....

Jag har kommit underfund med att jag har satt en massa lite ovanligare träd. Man är ju inte "bonsaiist" för intet. En del har växt bra, en del bara överlevt - men en del har inte klarat sig alls. Nån dag när "andan faller på" ska jag göra en liten inventering.

Det här lilla trädet har nu varit på gång att dö under dom tre senaste torra åren, men än hänger det med. Det är en pagodkornell - Cornus controversa `Variegata´ - som tyvärr fått alldeles för lite fukt. Det hjälper inte ens att punktbevattna den.....

SUSIE

VILKEN HÄRLIG ONSDAG...

...det blev! Vi firade alltså min födelsedag igen, eftersom den blivit halvt misslyckad. Så den här gången chansade vi inte utan valde ett ställe som vi vet har riktigt god mat i vår stil!

Det började med att Rolle gav sig ut på morgonen och rensade på utsidan av staketet utmed hela "innertomten". Han var nu helt klar med själva rabatten på insidan, men det växte ju lika mycket på utsidan där man inte kommer åt med gräsklipparen.
Blev så snyggt och prydligt! Tack gubbisen!!

Rolle gissar att han kört iväg 20 skottkärror fulla med ogräs till vår öppna kompost i parken, alltså diket mot kohagen. Sen har han fyllt upp med 11 säckar med täckbark så inte ogräset ska komma upp omedelbart.

Så här såg rabatten ut innan rensningen, då såg man inte marken alls!

Sen hade jag på morgonen varit i kontakt med en restaurang i Gothem där vi ätit några gånger. Bl.a. när jag fyllde 70, men då bjöd vi med 4 vänner. Jag var nyopererad då med (grovtarmscancer) och kom från en omläggning på lasarettet, så vi strålade samman utanför stället.
Gästerna var redan på plats när vi kom och såg lite fundersamma ut. Stället ser ut som ett litet rött maskinförråd - men maten är fantastiskt god!

Hade en halvflaska med GW´s rosévin hemma som vi senare drack till hemgjorda tortillachips.

Den här gången - när man inte kan umgås med sina vänner - så beställde jag mat på
Gothem Casina y Casitas 
och så hämtade vi den precis innan tolv när lunchrusningen skulle börja. Maten var klar när vi kom, det var två fulla plastpåsar som jag t.o.m. fick utburna till bilen.
 

Därefter åkte vi söderöver igen till Hemse där vi besökte Återvinningen och Granngården som jag hade besökt på tisdagen när jag var till vårdcentralen. Då la distriktssköterskan Tove om bröstet, det var fortfarande oläkt mitt på med ingen infektion - vilket är viktigast.

Granngården skulle alltså ha bollkryss för halva priset, så jag hade tagit bort dom överblommade penséerna i krukan utanför ytterdörren och krukan på piedestalen vid grinden redan i tisdags.
Men till min stora förvåning fick jag höra att dom hade börjat sälja dom redan veckan innan, så dom var naturligtvis slut.

Skulle alltså kommit en ny leverans igår.....vilket dom naturligtvis inte hade fått. Så nu har jag två tomma krukor vid ingången, inte snyggt. Nästa bud är att kryssen kommer i morgon.
Men...det tror jag inte på förrän jag ser det. Om inte ska jag klaga på att dom kör med oriktig annonsering!!

Så åkte vi hem, vilade oss lite och sen så drack vi upp dom två glasen av GW´s rosevin vi hade kvar sen i söndags. Till lite hemgjorda tortillachips från restaurangen som vi fått med. Det smakade det riktigt gott.

Ser kanske inte så gott ut, men smakade himmelskt!

Sen blev det La Cantina Pork Quesadilla och Schrimp Ceviche Burrito Bowl med massor med olika goda starka såser. Till det blev det mer vin, för nu skulle vi fira ordentligt!

Det var så mycket mat kvar att det räckte till lunch idag - och ändå har vi kvar!

Alldeles innan vi skulle äta ringde min bröstläkare - som har semester - och meddelade att hon fått fram lite förskottssvar. Det var ingen cancer i lymfkärlen, så nu skulle bara nån typ av behandling "för säkerhets skull" sättas in. Exakt vad visste hon dock inte, jag är nu överflyttad till onkologen som bestämmer det när alla svaren (på cellnivå) var klara. Förmodligen hör dom av sig redan nästa vecka!

Så gårdagen blev väldans lyckad, snacka om service när läkaren ringer upp på sin semester. Tyvärr kunde vi kanske inte riktigt göra en helkväll av firandet.
När spänningen av att vänta en hel vecka extra för att få svar släppte, plus till det ett par glas vin, så var man helt slut och vi båda somnade lång före 22 på kvällen. Vilket jag absolut inte brukar göra i vanliga fall precis...

Det enda tråkiga med gårdagen var att jag inte kunde bada i poolen, det lär nog röja minst några veckor-1 månad till. Men det gör inget, jag tar igen det då.....

SUSIE

DAGEN EFTER

Så här slutade jag gårdagens inlägg - alltså efter restaurangbesöket - men eftersom jag blev så vansinnigt besviken börjar jag dagens med det också!

***

Nu har vi varit hemma ett par timmar, så jag tänkte det kunde vara dags att berätta hur min "lyxlunch" på Djupvik Hotell & Restaurant avlöpte.

Vi var på plats redan en kvart innan dom öppnade, men vi hade ju bokat bord så vi kunde sätta oss direkt på uteserveringen. Men...vi fick ett bord ganska mitt i, kanske inte riktigt vad man vill ha när man har hund med sig och bett att få sitta i lite avskilt. Santos uppförde sig dock bra och la sig under bordet i skuggan.

Vi hade redan bestämt vad vi skulle äta så Rolle tog biff med ugnsstekt potatis och sallad, själv valde jag en Poké Bowl - alltså en skål med svart ris, grönsaker och chili samt räkor. Man kunde välja på lax, räkor eller halumi. Eftersom stället har Gotlands godaste räkmackor med handskalade räkor så såg jag fram mot dom. 

Nu var det varmt och soligt men nåt vin till var inte aktuellt - det var alldeles för tidigt - utan Rolle tog en alkoholfri öl och jag en Cola light. Utsikten är fantastisk, så vi satt där och njöt - tills det dånade in fler restaurangbesökare som tydligen också bokat bord. Till slut var stället helt fullt och det satt faktiskt folk i trädgården på bänkar och väntade på att få plats.

Där vi satt var vi till slut helt omringade av familjer med små stojande barn (kanske inte så kul för oss gamlingar), sen kom även en familj med både barn och hund och satte sig vid bordet bredvid oss. Inte så kul.....den som placerade ut oss hade tydligen ingen erfarenhet alls av hundar.

I mitten det lilla filippinska lime-trädet som i år har massor av pyttesmå lime! Härinne firade vi min födelsedag med några glas skumpa - och det var lyckat i alla fall!!

Så kom maten in och Rolles var det väl inget större fel på, förutom att biffen serverades i en stor djup skål - så var någonstans han skulle lägga besticken mellan tuggorna blev knepigt och att skära i en skål går aldrig bra!

Räkorna i min Poké Bowl (Som naturligtvis också serverades i en skål, men den var mindre än Rolles !?) var vanliga simpla burkräkor(!), men det värsta var att salladen till 90% var ruccola (senapskål på svenska). 

Jag hatar ruccola, som vanligt gjorde att allt i skålen smakade ruccola. Jag rensade bort den så gott det gick och la bladen på brödfatet och högen blev en dm(!) hög eftersom "salladen" var ruccola. 

När servitrisen äntligen visade sig - det var mycket folk - och frågade om maten var god så pekade jag på fatet och talade om att jag verkligen HATADE ruccola, men hon verkade inte bry sig. Hon kunde ju ha frågat om jag velat haft "vanlig grönsallad" istället!

För 550:- (för oss båda) hade man ju åtminstone hoppats på en lunch man kunnat njuta lite av faktiskt!!

OK, jag skulle naturligtvis påpekat att jag inte ville ha nån ruccola i min mat när jag beställde, men det stod en massa om vad rätten skulle innehålla - men ruccola stod inte med! 

Men dom verkade ha haft gott om den. T.o.m. Rolle fick ruccola till sin biff!?

Att sitta kvar och njuta var inte att tänka på, så vi tog oss ganska snabbt hem där jag njöt av alla fina födelsedagsblommor och så packade jag upp lite färska svenska kräftor så man åtminstone fick en annan - MYCKDET GOD - smak i munnen. 

Men det var sista gången vi åt i Djupvik...

SUSIE

MIN DAG

Idag, söndagen den 26 juli, fyller jag år. Ganska jämnt faktiskt; Hela sjuttiofem! 

Min kropp börjar visserligen kännas som om jag är lite äldre, men i mitt huvud är jag fortfarande bara 35  - och den åldern har jag bestämt mig för att behålla! 

Jag hade tänkt att fira storslaget med dunder och brak - jag älskar att ha fest -  men det sprack! Både pandemin och "the Big C" satte käppar i hjulet. Men jag har blivit firad!!

Rolle överraskade mig redan i fredags med både röda rosor, presenter i form av två thrillers och en dekorationstupp samt skumpa. Jag hade inte märkt någonting innan, så när han sa till mig att titta på matrumsbordet så blev jag verkligen förvånad. 

Det har också kommit telefonsamtal, både från fastlandet och från "ower there". Jag har fått massor med vackra blommor, samt hemstickade jättesnygga raggsockor och presentkort till blommor. Helt överväldigande faktiskt.....

Det här skedde redan i fredags, så igår återstod bara en liten detalj för oss att bestämma; Var och hur skulle vi två och Santos fira det hela!?

Jag hade för länge sen talat om att nån lunch och middag, det skulle jag inte laga. Även om jag tycker det är jättekul att ha gäster och fixa till lite extra gott käk, så tyckte jag att 75-årsdagen skulle firas utan att jag behövde göra nåt själv. 

 Så det var catering jag hade tänkt på tidigare, men nu sprack ju det som sagt. Så igår satt jag mig vid datorn och började kolla upp restauranger här på ön. Fast först diskuterade vi hur vi skulle lägga upp det hela. 

Antingen kunde vi beställa mat på nån krog att ta med hem, eller äta lunch hemma och middag på restaurang, men vi bestämde oss för att äta lunch på nåt riktigt bra ställe och sen åka hem och bara äta lite lättare på kvällen. 

Så vi köpte svenska färska kräftor att festa på till skumpan - men vilken krog skulle vi välja till lunchen. Det är faktiskt ganska gott om dom här, speciellt den här årstiden!

Vi började med att åka till ett favoritställe; Djupvik Hotel & Restaurant som ligger här i Eksta nere vid havet. Ett ganska lyxigt ställe som vi varit på ett antal gånger, flest gånger när vår f.d. granne och goda väninna Bibbi levde och kom och hälsade på oss. Hon älskade deras räksmörgåsar med handskalade räkor. Bästa på hela ön.....

Men vi - eller några bekanta till oss - har aldrig bott där, ett dubbelrum kostar 3000:-/natten. Då är det billigare på Stjärnarve Gästgiveri och servicen är nästan lika bra. *fniss*

Alltså åkte vi till Djupvik och Rolle kollade igenom menyn (fanns inte på nätet) och bokade in oss direkt. Han gillar det här stället. 

Sen fortsatt vi till; Magasin1, Nissevikens Krog - gick inte att stanna på parkeringen för alla turister, Närs Golfbana, Burs Gästgiveri och till slut också det nya Strandakers Hotel & Restaurang som såg helt OK ut, men det var tyvärr inget på menyn som passade oss. Så det blir alltså Djupvik.....dyrast och bäst!

Jag återkommer senare om hur det gick!

Nu har vi varit hemma ett par timmar, så jag tänkte det kunde vara dags att berätta hur min lyxlunch avlöpte.

Vi var på plats redan en kvart innan dom öppnade, men vi hade ju bokat bord så vi kunde sätta oss direkt på uteserveringen. Men...vi fick ett bord ganska mitt i, kanske inte riktigt vad man vill ha när man har hund med sig. Han uppförde sig dock bra och la sig under bordet i skuggan.

Vi hade redan bestämt vad vi skulle äta så Rolle tog biff med ugnsstekt potatis och sallad, själv valde jag en Poké Bowl - alltså en skål med svart ris, grönsaker och chili samt räkor. Man kunde välja på lax, räkor eller halumi. Eftersom stället har Gotlands godaste räkmackor med handskalade räkor så såg jag fram mot dom. 

Nu var det varmt och soligt men nåt vin till var inte aktuellt - det var också alldeles för tidigt - utan Rolle tog en alkoholfri öl och jag en Cola light. Utsikten är fantastisk, så vi satt där och njöt - tills det dånade in fler restaurangbesökare som tydligen också bokat bord.

Där vi satt var vi till slut omringade av familjer med små stojande barn (kanske inte så kul för oss gamlingar) men sen kom även en familj som både hade barn och hund och satte sig bredvid oss. Inte så kul.....den som placerade ut oss hade tydligen ingen erfarenhet av hund.

Så kom maten in och Rolles var det väl inget större fel på, förutom att biffen serverades i en stor djup skål - så var någonstans han skulle lägga besticken mellan tuggorna blev knepigt!

Räkorna i min Poké Bowl var vanliga simpla burkräkor (!), men det värsta var att salladen till 90% var ruccola. * Jag hatar ruccola, den gjorde att allt i skålen smakade ruccola. Den fick jag sitta och rensa ur för hand och lägga på brödfatet för att överhuvudtaget kunna äta maten, Men inte var den god! 

När servitrisen frågade om maten var god så påpekade jag att jag verkligen HATADE ruccola, men hon verkade inte bry sig. Hon kunde ju ha frågat om jag velat haft "vanlig grönsallad" istället!

För 550:- (för oss båda) hade man ju hoppats på en godare lunch faktiskt!!

Vi tog oss ganska snabbt hem där jag packade upp lite kräftor så man åtminstone fick en annan - GOD - smak i munnen. Men det var nog sista gången vi åt där.....

SUSIE

ÅTERBESÖK & BLOMMOR

I onsdags var det så äntligen dags för första återbesöket på bröstavdelningen på sjukhuset efter min operation. Eftersom jag inte har haft ont alls (OK, det är lite ömt) så såg jag verkligen fram mot det att få svar på dom tre bitar som tagits.

Min älskade klängros Penny Lane som inhandlades tack vare vår förra hunds namn.

Att det var cancer i den största det visste jag ju redan, men jag hoppades på att dom andra var OK. 

Sen - det absolut viktigaste - jag skulle få reda på vad som kommer att hända nu efteråt. Trodde jag.....

Lite lackröda liljor som överlevt invasionen av liljebaggar för några år sen.

Till att börja med plockades bandaget av och nästan allt såg jättebra ut. Men det var tyvärr ett ställe där det inte hade läkt så jag måste fortsätta med att gå till VC och få bröstet omlagt! 

Ytterligare en klängros vid spaljén i förträdgården.

Åtminstone två gånger till måste jag dit förmodligen, med början på tisdag. Duscha till dess skulle jag undvika och bada i nån pool är inte att tänka på! Men jag är glad över att det inte var någon infektion. 

Just nu är faktiskt rosenspaljén i förträdgården mycket vacker, alla rosor verkar blomma.....

Men inte 17 fick jag nåt svar på vad det bortopererade visade. Jo, på en pytteliten ytlig bit läkaren passat på att ta, den var helt ofarlig. Men dom andra bitarna? 

I rabatten nedanför rosenspaljén har jag planterat massor av nävor och i år verkar dom trivas!

Den stora tumören - hela 5 cm - vet jag ju redan är cancerogen, men sen var det en liten ytlig böld bredvid samt "vaktposten". Alltså det lymfkärl dom alltid tar för säkerhets skull. Om den har mycket cancerceller i sig så kan det bli fråga om ytterligare en operation för att ta bort fler lymfkärl.....

Dom vackra buskrosorna Rhapsody in Blue växer också nedanför spaljén. Eller rättare sagt upp på spaljén. Dom har nämligen blivit jättestora i år!

Men nu är det ju så att det är semester- och framförallt coronatider, så nåt svar på det här hade inte kommit. Läkaren var dock mycket förstående att jag började bli otålig och orolig efter att ha väntat i över 14 dagar. Så hon skulle höra vad läkarna i gruppen kommit fram till efter deras veckosammanträde klockan tre och sen ringa mig. Vare sig hon fått fram nåt svar eller inte.....

Dom här två rosorna, en buskros och en patioros växer i en låda bredvid ingången  på baksidan till innerträdgården.

Så ringde läkaren vid femtiden och meddelade att tyvärr, proverna var inte klara. Nu skulle hon vara ledig, men hon lovade mig att hemifrån kontakta patologen i Stockholm i början på veckan och försöka få fram svaren och sen ringa mig. Men risken var stor att jag inte skulle få nåt svar förrän nästa onsdag/torsdag.....

En stor vacker dahlia med stora cerisfärgade blommor!

Personalen här på lasarettet är helt fantastisk, kan inte önska mig bättre bemötande. Dom gör allt för en! Men tyvärr kunde inte läkaren ge mig nåt besked om vad som ska hända mig nu. 

Jag har flyttats över till onkologen i Visby och det är naturligtvis dom som ska bestämma. Så jag lever fortfarande med hotet om att jag ska behöva åka till Umeå för strålning. 

Till skillnad mot dom andra bilderna på vackra blommor jag visat så avslutar jag nu med penséerna i krukan utanför ytterdörren - dom har nu sagt upp sig och måste bytas. Men till vad.....

Jag som har flygfobi skulle alltså behöva ta mig dit med hjälp av först färja och sen tåg i dessa pandemitider. Och så ovanpå det sitta ensam på ett hotell i 3 veckors tid, utan permis över helgerna och inte känna en kotte i stan!? 

Det finns ju faktiskt strålning att få på betydligt närmare ställen, Karolinska i Stockholm t.ex. - där jag har både släktingar och vänner.....

SUSIE

EN VANLIG MÅNDAG i TRÄDGÅRDEN

Idag har vi både haft högsommarväder med värme, sol och ingen vind. Men också lite trist gråmulet ett tag på förmiddagen, då det t.o.m. blev lite regn. Hela 1 mm.....!

Men man får vara tacksam för det lilla. För vi har vansinnigt torrt här, att vattna allt i trädgården tänker jag dock inte göra - och absolut inte gräset som nu börjar skift i brunt. 

På bilderna ovan syns från vänster sista biten på vinkeln av "långrabatten" som Rolle har rensat - den bilden är tagen från den lilla stigen som går utmed staketet till vägen och postlådan. 

Bilden i mitten är nedifrån hörnan där "långrabatten" egentligen börjar och den sista bilden är hur det ser ut innan han rensat. 

Den biten ska ha ta i morgon - om det inte regnar. Han har nu ungefär 30 m kvar av "långrabatten" där det alltså växer MASSOR av ogräs. Anledning; Jag har inte rensat långrabatten på två år!

Det här är halva rosenspaljéen i förträdgården till vänster om stigen. Den halva där rosorna - och nävorna - faktiskt har växt i år och tycks trivas riktigt bra. Den andra halvan - till vänster närmast parkeringen - har inte alls lika snygga rosor, så den tog jag ingen bild på.

Den här bilden tog jag ifrån vägen ikväll när jag gick en sväng med Santos. Det är höstflox och dagliljor i pallkragarna - vackra färger ihop. Till höger ser man en del av det lilla trädet "pagodkornell" där halva grenarna är torra efter tre säsongers torka. Så snart det blir hyfsat väder ska vi ta bort allt torrt (alltså Rolle med såg och grensax och jag som pekar var han ska såga). Sen får vi se om det är nåt att behålla. Om inte får han såga ner hela det vackra lilla trädet..... *snyft*

Nåt träd som är vackert är däremot det gulbladiga korstörnet, Gleditsia triacanthos `Sunburst´, som faktiskt är det som gör att en del - både av dom som går eller cyklar, men också en del som kör bil förbi - stannar och tittar. Och när dom gjort det upptäcker dom tydligen mer växter dom vill kika på!

Alltså visar jag två bilder på det idag.....

Här ser man hur stort det blivit och hur vilt det växer. Här får man vara extra försiktig när man beskär så man inte förstör dess ovanliga växtsätt. Att det sen är ett träd som älskar torka och klarar alldeles utmärkt att växa i en "stenrabatt" med torr sandjord under, är ett stort plus.

Trädet bredvid är en japansk katsura (det som doftar nybakt bröd på hösten).

Framför "ruinen" i "parken" växer en rödbladig perukbuske och bakom - mot vägen - en klängros Santana. I ruinen har vi ett bord och en liten bänk, så jag brukar sätta mig där och kika runt i "parken" för att se om nåt har förändrats - och det gör det ju varje dag den här årstiden!

Har har vi perukbusken till vänster och rätt fram också nåt rödbladigt. Det är ett litet träd, en virginiahägg - Prunus virginiana `Shubert´ - som börjar som grön men runt midsommar förvandlas till ett rödbladigt litet träd.

Vi har flera "dekorationer" i "parken", bl.a. den här gamla kärran. Men den börjar bli så skröplig nu, att det nog snart är dags att ta bort den - innan den ramlar ihop och bara ser ut som en vedhög!

Vi hade tre granar som stod rätt nära varandra just här.  Med några års mellanrum tog vi bort två, men lämnade den här. När vi flyttade hit var den bara 2/3 m hög och vi kunde ha julbelysning i den. Nu börjar det nog bli dags att börja fundera på att ta bort den också. En del växter verkar trivas lite väl bra.....

Eftersom jag alltid går in på baksidan så passade jag på att ta en närbild på den gula dagliljan och den blå höstfloxen. 

Dahlian bakom klematisspaljéen vid ingången är jättefin, nog den som är bäst tror jag.

Nedtill på klematisspaljén blommar den här vackra cerislilarosa. Mmmmm.....

Och överst den här lila klematisen, som har lite större blommor - och är underbart vacker. Gissa vilken färg som är min favorit.....!?

SUSIE