KOMMENTAR

Skriv gärna en kommentar (klicka längst ner på KOMMENTARER). Den behöver inte vara lång Du kan bara säga HEJ och skriva ditt namn - då vet jag att Du varit inne och hälsat på!
Du måste - det gäller alla - markera rutan där det står att du inte är en robot, först därefter kan du skicka din kommentar.
Men VIKTIGT - har du inte någon egen blogg MÅSTE du klicka på ANONYM, då först publiceras den!


onsdag 1 juli 2015

ROSOR, "BARA" ROSOR...

När vi kom hem igår från Visby och körde in på gården så upptäckte jag något fantastiskt på vår 12-m långa rosspaljé vid ingången. Det blommade något lila på sista sektionen - och stort var det!

Här syns den sista sektionen från utsidan med lila nävor i botten! Men vad var det som stack upp ovanför dom!?

Här har jag ju inte satt någon lila klängros! Nej, det var buskrosen Rhapsody in Blue som blivit enormt stor och dessutom hade massor av blommor. 
Det tackar man för, där hade jag nämligen satt en småblommig Phyllis Bide i aprikos som inte alls har levt upp till förväntningarna! Men det gör alltså Rhapsody in Blue!!

Och jag älskar färgen, även om den inte är blå precis!!






Alla rosorna ovan växer vid infartsspaljén. Och i år verkar det som om dom verkligen trivs. Förra året växte dom inte bra alls, det var FÖR varmt!

Alla rosor har dock inte börjat blomma ännu. Bl.a. en klängros Flammentanz som jag fick av min snälla väninna Lisa och som Rolle fick gräva ner vid den stora spaljén. Det fanns lämpligt nog ett "hål" där - en av rosorna jag planterat har tyhdligen dött - och sen är det två vid ruinen, likaså två vid i lådan vid bakre ingångsgrinden. Men här följer ett collage på resten!


KRAM

tisdag 30 juni 2015

N ATTINLÄGG

Kan inte sova, så ett kort nattligt inlägg passar bra. Att jag inte kan sova beror förmodligen på att jag inte gör annat hela dagarna! Men så är det ju när man är sjuk....

Utsikt från kortsidan på altanen över den närmaste delen av "parken".

Efter att ha tröttnat på det helvete jag har med den rinnande sårvätskan från operationssåret och 
med dom dagliga timslånga besöken på vårdcentraler på olika delar av ön, så beslöt jag mig för att istället åka in till akuten i fredags. Beslutet kom också för att jag varje eftermiddag får lätt feber och blir otroligt trött.
På akuten togs jag in direkt och las in på den kirurgavdelning jag låg på dagarna efter operationen. Här fick jag adekvat vård av massor kunniga vårdare och flera kirurger tittade på mina tre läckande hål. Och petade i dom.....

Susie´s Rosfolly med 4 blommande klängrosor i aprikos, gult och orange.

Det här med "peta i"  låter värre än det är, för jag har inte ont. Alltså inte ont annat än efter all denna kirurgtejp som magen packas in med och som jag tydligen blivit allergisk mot!  
Så hela helgen spenderades liggandes i en sjukhussäng. Visserligen i eget rum med TV och flera bra deckare, men roligare kan man ju tänka sig. Fast samtidigt känns det "säkert" när man är där. Jag har ju incidenten med helikopterresan i färskt minne. Den vill man inte göra om.....

Längst bort på altanen så har jag lite blommor i krukor och så en liten kruka med rölleka som sitter på en järnställning. vi kallar den spjutet.....

Jag kom alltså hem igår eftermiddag och har faktiskt gått ett varv till - det 5:e sen i början på maj - i innerträdgården. Nu - efter det att jag vägrat gå till vårdcentralen i Visby - ska jag få gå på kirurgmottagningen varannan dag och när den är stängd i helgerna, få komma till avdelningen och bli omlagd där.
Låter bra men...jag det vete 17 hur det ska fungera, för redan idag har det runnit igenom alla bandage och Rolle har fått agera sjuksköterska och packat in mig. Men att peta i såren, spola och göra rent det får han inte! Det här är också en bidragande anledningen till att jag tycker det är knepigt att gå och lägga mig. Jag måste ligga helt stilla på rygg och sova - och hur gör man det när man väl har somnat!?

Den fortfarande vintertäckta poolen (lär inte packas upp i år) har fått några krukor med sommarblommor som dekoration.

I torsdags var jag till onkologavdelningen där läkaren blev lite chockad över hur jag ser ut.
Någon cellgiftsbehandling som hela tiden varit inplanerad trodde hon först inte skulle vara aktuell, då skulle såren aldrig läka!
Sen så kom hon på att jag ska träffa en onkolog och en kirurg den 9 juli och då ska det bestämmas hur/om jag ska efterbehandlas. Förmodligen blir det med den svagare av cellgifterna till att börja med. Det låter bra för man vill ju gärna bli frisk från cancern också, även om det inte är den som ställer till dom nuvarande problemen. Låter det inte lite som "pest eller kolera".....

Nu ska jag ta en insomningstablett så jag inte ligger och grubblar. För som det stod i en annons från Cancerföreningen:  Oavsett var cancern sitter så hamnar den alltid i huvudet!

SOV GOTT

tisdag 23 juni 2015

ENDRE OCH NÄR

Igår och idag var jag till Hemse Vårdcentral, nära och med bra personal till skillnad mot VC Korpen i VisbY. (TILLÄGG: Nej, Bosse alla vårdcentraler utom den i Visby är stängd i helgerna. Dessutom är det egentligen inte VC-personal som jobbar då, det är hemvårdspersonal som är inhyrd av VC. Konstigt, men så är det!)
Igår var det betydligt trevligare väder, så vi tog en "liten" sväng med bilen efteråt. Först åkte vi till Endre (c:a 5 mil!) där vi har hittat en bonde som odlar en fantastisk färskpotatis - och Rolle är ju bara galen i potatis - ju färskare, desto godare! Det blev ljummen potatissallad till middag!!

Efter det tog vi lite udda vägar söderöver till När där nästa favoritodlare håller till. Det är en tomatodlare som odlar i vanlig jord - tydligen inte så vanligt!? Så både deras körsbärstomater och dom vanliga tomaterna smakar som dom gjorde förr (som man brukar säga, ju förr desto bättre). Några av körsbärstomaterna hittade ner i potatissalladen också!


Men...vi åkte inte ut på Närsholmen där alla turister håller till, utan vi tog en liten grusväg söderöver och stannar sen vid en infart till några vindkraftverk. Penny - vår förra hund - gillade inte att gå här, hon hade tydligen känsliga tassar. Men Santos han skuttade glatt iväg direkt.
Förmodligen otroligt överraskad över att vi båda två (!) tog oss ur bilen för en liten prommis med honom!!


Vi hade ju som sagt stannat till hos tomatodlaren så vi hade lite färdkost med oss. Körsbärstomater som är godare än godis!

På den här karga och steniga marken växer massor av små vackra blommor. Dom vackraste var några pyttesmå lila, men dom gjorde sig inte på bild!

Nu blev prommisen inte speciellt lång precis, orkade väl c:a 100 m innan vi var tvungna att vända. Men jag hade ju tänkt ta en till idag - men nu bara öser det ner. Inte kul! I morgon är det Hemse igen som gäller, så nu hoppas jag på bra väder och en "lite" längre prommis!!

KRAM

torsdag 18 juni 2015

PIONER OCH SKIT...

Idag ska jag illustrera mitt inlägg med några bilder på vackra trädpioner för att "sockra" inlägget. Inte mina pioner tyvärr utan mina vänner Berings i Burgsvik. Alltså dom med 300-400 trädpioner, så det fanns en del att fota! Här följer ett mycket litet urval!!

Men själva inlägget ska handla om mina fortgående problem. Var till kirurgen på Visby Lasarett idag för att läggas om och spolas (sker alltså varje dag, även nu i helgen), men också för att äntligen få ett besked från patologen på Karolinska. Och det var naturligtvis inte så bra.....


Själva operationen av tjocktarmen, alltså borttagningen av tumören samt en ordentlig bit på varje sida om den, hade gått väldigt bra. Och allt runt om såg bra ut, utom blindtarmen som samtidigt  opererades bort. Det togs också 32 cellprover och nu visade det sig att i 4 av dom så fanns det cancerceller. Inte kul, men jag var ju ganska förberedd på beskedet så jag har inte brutit ihop!


Så nu ska jag till onkologen på torsdag och där få besked om vad som ska hända. Förmodligen vill man sätta igång med en cellgiftsbehandling omgående, men mitt vätskande operationssår sätter käppar i hjulet. Om man börjar för tidigt, så läker jag inte. Om man börjar för sent kan cancern sprida sig. Helst vill man sätta igång inom 6-8 veckor och det har redan gått 5 och mina jättehål i magen kommer inte att läka ut på ett par veckor. Snacka om pest eller kolera.....


Men jag är fortfarande väldans positiv och tror att när väl behandlingen kommer igång ska jag reagera bra på den. Man får ju inte ge upp hoppet! 
Fast det är klart att lite deppad blev jag när jag idag var tvungen att boka av alla hotellen på fastlandet till min planerade (sen i januari) födelsedagsresa i slutet på juli. Vi skulle bl.a. åka och överraska min kusin Fredde med att bjuda på en överdådig lunch vid Fryken. 
Idag ringde jag och berättade att den överraskning jag hade tänkt mig inte blir av. Skit också.....hade varit jättekul att se hans och Susannes miner när vi helt plötsligen dykt upp i Värmland!


Men som sagt, hälsan är ju viktigast, så jag får väl vara hemma och njuta av Gotland hela sommaren. Inte så dumt det heller, fast något poolbad verkar det inte bli i år. Rolle har faktiskt inte tagit av vinterplåtarna. Han vet att jag skulle bli ledsen om han badade och jag bara fick sitta och titta på. Dessutom är det ju faktiskt min pool.....

tisdag 16 juni 2015

DET BLOMMAR

Det är hög tid för ett nytt inlägg. Trodde jag skulle lägga in ett nytt varje dag nu, men ibland tror man fel. Det har blivit väldans långt mellan inläggen.....

Dom första bilderna är på en växt som jag är otroligt förtjust i; Lupiner!

Det konstiga är att i den här pallkragen hade jag vita lupiner som under flera år blommade hela säsongen ända in i oktober. Fantastiskt!
Men...förra året så blev dom helt plötsligt rosaröda och blommade enbart när dom ska blomma. Alltså just nu! 

Nu blommar också en av mina favoritbuskar (trots att det blommar i vitt), det japanska olvonet.

Dom "vanliga" aklejorna har väl mer eller mindre nästan blommat över, men den här dubbla - som jag tror heter Nona Barlow - är jättefin i år. Har faktiskt varit borta ett par år, men efter den perfekta vintern alltså kommit tillbaka.

Pallkragarna och "långrabatten"  mot vägen är fyllda med blommande växter och tittar man inte närmare så ser det riktigt bra ut. Men.....långrabatten är fylld med ogräs. T.o.m. dom metrar jag rensade mycket ordentligt innan operationen är helt igenväxta. Det ser ut som om gräsmattan går in där. Alltså finns det bara en lösning; Bort med alla mindre perenner och in med fler buskar och små träd och så ska jag låta gräset växa in som det vill...













Fast det kommer inte att ske förrän i höst - tidigast. Jag tror att jag ska ha ett "perennparty" och bjuda in mina trädgårdsvänner och så får dom gräva upp det dom vill ha - och naturligtvis göra fint efter sig. Jag kommer ju inte ha plats för alla perenner någon annanstans. 
Låter det som en kul grej!?


Nu har vi förflyttat oss till södergaveln. Här är det en underbar Iris `Carribean Night´ i förgrunden samt en `Midnight Majesty´ till vänster som faktiskt har flyttat sig själva hit. Ibland har man tur.....

Mitt emot ovanstående på andra sidan staketet i "parken" växer den här söta syrenen;
 `Sensation´. Inte nog med att den blommar så vackert, den blommar mycket och dessutom fort efter plantering.


På baksidan i stenslänten satt jag förra hösten en liten Magnolia `Susan´ - måste ju ha något med mitt namn på. Ha en Hosta som heter Ronald som min man och en ört som hette Santolinos. Redan i år har den kommit med 5 blommor (som jag tyvärr nästan missade).



Vid ingången till baksidan i "lyrrabatten" har jag två stycken Clematis, men tyvärr kommer jag inte ihåg vad den här heter just nu - och är för trött för att slå upp det. Köpte den hos en specialist på fastlandet för 10 år sen och den har verkligen glatt mig. Blommorna är jättestora och har en underbar färg.


Men underbar färg har även blommorna hos den här hängsyrenen - Syringa reflexa. Den såg jag en bild på hos Ruben för några år sen och blev vansinnigt förtjust. Nu har jag tre stycken, men den här är äldst.

Jag älskar att blommorna först är upprättstående och mörkt vinröda. Sen ljusnar dom mer och mer och blir mer och mer hängande. Fattar inte att den inte blivit mer populär.....

Nu vet jag vad det är, det är en Geum, en nejlikot. Men exakt vilken av `Fireball`eller `Firestorm´ det är nästa fråga. Köpte båda förra året.....
När jag nu läser igenom och tittar på inlägget så ser jag att nästan alla blommor är lila, syren, rosa, vita eller blå. Alltså måste jag avsluta med en helt annan, en mild orange blomma som jag inte heller kommer ihåg vad den heter. Får kolla det i morgon och återkomma. Nu är jag nämligen otroligt trött.....

fredag 12 juni 2015

EN HELIKOPTERTUR

Det är dags att göra ett nytt inlägg så ni förstår att jag är hemma och fortfarande lever. Det sista kan man ju ibland kasta ur sig så där på skoj, men just nu så ligger det faktiskt en anings allvar bakom.....


Jag blev ju utskriven från sjukan för ett bra tag sen, men Nationaldagen blev väl kanske inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Eller rättare sagt natten till söndagen.....


Dagen började dock perfekt, vi åkte ner till sudret och besökte våra goda vänner och deras fantastiska trädgård med mellan 300-400 blommande trädpioner.


Vi fick en guidad tur och Rolle som inte sett dom blomma tidigare var mycket imponerad. Själv frossade jag i både syn- och doftintryck (se bilderna ovan). Tog det dock lugnt, det var inte fråga om att gå runt i flera timmar, det orkade jag inte, även om man gärna hade gjort det!

Kvällen spenderades halvsovandes i TV-fåtöljen och allt var frid och fröjd. Vi gick och la oss och Rolle och Santos somnade direkt. Själv tog först några Alvedon och efter ett tag en insomningstablett.


Somnade gott, men vaknade vid fyratiden av att jag hade frossa, hackade tänder och låg i en pöl. Jag hade alltså inte kissat på mig (då), utan det var sårvätska som runnit ur mig.
Alltså gick jag yrvaken och väldigt vimsig upp, tog ett par steg fram mot toadörren då resten av sårvätskan rann ur mig och jag halkade i den! Då kissade jag naturligtvis på mig också!!


Rolle vaknade förstås och sprang och frågade om han kunde hjälpa mig. Jag bara skrek att han inte fick röra mig - och röra mig själv kunde jag inte. Jag hade slagit mig riktigt ordentligt. Då sa han att han skulle ringa efter en ambulans, vilket han först inte fick, men till slut gav jag tydligen med mig. Har dock inte en aning om det.....


Nu fanns det inga ambulanser inne, det var ju Nationaldagen med en massa folk på ön som "festat". Så det kom en larmtjänstbil och dom i sin tur ringde efter helikoptern och så var det helt plötsligt en massa folk här. Personalen frågade Rolle om jag brukade sluddra (men nått vin har jag inte rört sen flera månader tillbaka) utan det var hög feber samt medicinerna som påverkade mig.....


Helikoptern hade dom landat i grannens fårhage, men det enda jag tänkte på när dom rullade ut mig var att nu har dom förstört alla små träd i "parken". 


Nu är ju jag vansinnigt flygrädd, men när jag lastats in så var min enda tanke att jag skulle försöka se talltopparna när vi flög iväg. Men inte 17 gjorde jag det, jag hade slocknat helt och vaknade inte förrän vi landade i Visby och iskalla vindar blåste in över helikopterplattan. Trodde jag skulle skramla av båren, men vi var snabbt inne där personal tog hand om mig med massor av filtar, dropp m.m. m.m.


Sen spenderade jag hela dagen i korridoren på kirurgakuten - det var ju som sagt dagen efter Nationaldagen och precis FULLT överallt. Men det gick ingen nöd på mig, jag sov 90% av tiden. All personal var helt fantastisk och när jag halvåtta äntligen fick ett vackert eget rum med sjöutsikt igen, så kände man sig nästan hemma. I alla fall så kändes det säkert och skönt att vara tillbaka.....

Sen låg jag där några dagar, pysslades om och så till slut fick jag komma hem igen. Det enda problemet som jag fick efteråt var att jag hade ont i hela kroppen av fallet, men jag bröt inget som tur var. Men...man är ju bra stoppad! Hade det varit en mager liten speta så hade väl lårbenshalsen gått!!


Nu är jag alltså hemma igen, men fortfarande rinner det massor av sårvätska ut mig. Så nu MÅSTE jag åka  runt på ön för att få det här omskött. Det ska spolas, det ska fyllas men nått konstigt och så ska det hela läggas om ordentligt. 


Igår var jag på kirurgen i Visby, idag var det Hemse som gällde och lör + sön är det vårdcentralen i Visby. 2 gånger i veckan blir det kirurgen i Visby och så här kommer jag få hålla på i veckor/månader, vilket i och för sig inte är så kul. Men måste man så måste man!


Igår skulle jag också fått svar från patologen på Karolinska, men han var sjuk, så jag får inte det förrän nästa vecka. Det finns två varianter; Antingen visar proverna inga cancerceller, då händer inget alls. Eller också visar det sig att det finns nått skit kvar och då ska jag ha cellgiftsbehandling. Men...så länge jag vätskar kan dom inte ge mig det, då läker jag aldrig! 
Så nu håller jag alla tummar och tår och kniper med ögonen att den lilla bit dom misstänkte kunde ha cancerceller var helt frisk.....