FÖDELSEDAG

Idag ska vi "fira" att min käre gubbe Rolle fyller år!

Fast han är egentligen inte så mycket för det där med firande och vill aldrig ha några presenter eller någon fest. Till skillnad mot mig som älskar födelsedagar, egna eller andras.
Men idag har han fått en present som han blev jätteglad för. Två par raggsockor..... Det låter kanske inte så påhittigt men det finns en bakgrund till att det blev just dom här sockorna!

I somras när vi hyrde ett hus i Skåne för en veckas semester så hälsade våra goda vänner Berra & Boel på hos oss en dag. Vi hade väldans trevligt, åt gott, gjorde lite bilutflykter på Österlen och så fick vi massor av presenter dessutom!
När dom skulle åka hem till Markaryd - dit dom flyttade för några år sen - så fick vi som avskedspresenter dessutom två par raggsockor var som Boel hade stickat!!

Efter att ha varit hemma i 2 veckor blev det helt plötsligt iskall höst och raggsockorna åkte på - och aldrig av! *fniss* Förutom att dom är snygga, så är dom nämligen så otroligt sköna att både Rolle och jag inte kan tänka oss att ha på nåt annat på fossingarna den här årstiden!!

Så för en månad sen kom jag på att jag skulle be Boel sticka 2 par till åt Rolle som födelsedagspresent. Fast den här gången skulle jag betala, det skulle ju bli en födelsedagspresent från mig till honom.
Så för 14 dagar sen så kastar han ur sig att han skulle kunna tänka sig ett par strumpor till. Kunde jag kanske prata med Boel!?
Jag höll masken, hummade bara lite och tog mig snabbt ut ur rummet och sen pratade vi inte om det något mer. Han trodde väl jag hade glömt det hela eller att jag tyckte det var helt onödigt - han hade ju faktiskt två par!

Idag kom ett stort tjockt brev med två par raggsockor till mig från Markaryd - helt perfekt!
Och för en gångs skull kunde jag ge Rolle en födelsedagspresent som han verkligen hade önskat sig. Några få gånger har jag lyckas, alltså dom gånger jag köpt sånt jag vet han gillar.
För nåt år sen var det en tröja som han sett på nåt Formula One-race på TV, året innan en jeansskjorta med tryckknappar. Fast det har hänt att jag misslyckats totalt också - men oftast får han inget alls!
Då har han sagt ifrån att han inte önskar sig nåt - och jag inte kommit på nåt kul.
Men den här gången blev han jätteglad!!

Förutom raggsockorna så fick han igår bestämma vad han ville ha för mat idag. Så det blev en stor sallad med stekt lax och hemgjord Rhode Island dressing till lunch och till middag blir det Evas Polska Tomatsoppa till förrätt med efterföljande Janssons Frestelse.
Till efterrätt gjorde jag en plommonkompott redan igår (han älskar krämer och kompotter), så den har han naturligtvis redan tjuvsmakat på! Och just nu håller jag på att baka en sockerkaka åt honom. Så "lite" firad blir han!!

Annars ska vi bara ta det lugnt ikväll, läsa och titta på TV - fast Rolle kommer snacka en massa i telefon med vänner som hör av sig till honom för att gratta. Alltså inte göra någon nytta alls för en gångs skull. Det är sånt fruktansvärt trist väder så det passar bra. Regn, grått, dimma - och det är nu snart 14 dagar som det varit så här.
 Fast härom dagen när det var ett litet regnuppehåll, så då satt vi upp den första belysningen ute och den får nu vara tänd dygnet runt även om det egentligen är alldeles "för tidigt".
Det är ju LED-lampor så den tar inte så mycket ström, men den lyser upp så fint utanför växthuset och speglar sig i glasen så man kan tro att det är två belysningar! Alltså har jag inte hjärta att släcka den och vänta till december.....

SUSIE

SNACKA OM VÄXTKRAFT

Idag upplåter jag min blogg till min käre gubbe som ville göra ett inlägg!

* * * * * 

Den här penséen hade självsått sig på vår gårdsplan och visade upp sina fina blommor redan första veckan i maj.

Vi har hållit koll på den hela tiden sen dess och passat oss för att inte trampa sönder den. Men vi har varken vattnat den eller gett den nån näring under säsongen. 

Veckorna och månaderna gick och nu den 12 november så står den fortfarande där - och blommar.

Jovisst, den börjar se lite bedagad ut men ändå!

Det har varit i stort sett 10 dagar nu sista tiden med regn, utan solsken och nattemperaturer runt nollan. Märklig växt, eller vad ska man säga. Så stark och fin på en ogästvänlig grusplan.

Kolla datumet på tidningen upp till vänster, om ni inte tror mig. Det fotot tog jag i lördags den 9 november!

ROLLE

FEM EN FREDAG...

...är det verkligen hög tid för, det är ju redan söndag. Men det är så att jag fick inte mailet från Elisa om hennes inlägg förrän idag, så jag kunde inte lägga in nåt tidigare!

Förmodligen kom det redan igår, men då hade jag fullt upp med annat och startade aldrig datorn. Jodå, det finns faktiskt såna som mig som inte har något annat än en enda dator. Inte heller har jag mobilen på (förutom när Rolle & jag är i Visby eller på olika platser) och även om den var på skulle det inte hjälpa, det går inte att skicka mail till den. Den är runt 15 år gammal, men den har faktiskt en kamera (som jag aldrig använder) och går att ringa på!

Ja, man är alltså lite efter när det gäller sånt här! Men datorn är iaf modern och jag tycker det räcker för mig. Några surfplattor eller mobiler man kan göra ALLT med behöver inte jag.
Dessutom kan jag ärligt erkänna att jag blir ganska trött på folk som alltid håller på att fingra på sina mobiler/surfplattor och inte kan låta bli sina mobiler ens när dom träffar sina vänner. Det verkar ibland vara viktigare att hålla koll på alla meddelanden som dyker upp än att ägna sig åt att umgås "live"! Mycket underligt!?

 Men tillbaka till Elisas fem frågor den här veckan och mina svar:

1. Det får mig att vilja ligga på soffan hela dagen.

En veckas ihållande regn som vi nu har haft! 

Ekstakusten

2. Något som gör att pulsen ökar lite mer än vanligt.

När det börjar närma sig start på Formula One- eller Nascar-racen på TV på söndagar.

3. Det jag mest ser fram emot under november.

Den 14:e då min käre gubbe fyller år.

4. Det är något jag går förbi varje dag. 

Om jag ska ta det bokstavligen så är det nog gästrummet som ligger mitt emot vårt sovrum. Har inte bäddat klart sen gäster bodde där i våras!

Gästrummet med en av sängarna - som är bäddad!

5. Utan det klarar jag mig inte i köket.

Alla hundratals kryddor jag har i en stor överfull kökslåda och bredvid spisen.

Idag är det tyvärr inget Formula One-race bara Nascar ikväll, så istället har vi ägnat oss åt att beskära dom två druvsstockarna i växthuset. Det blev så vansinnigt mycket druvor i år - trots att jag tog bort en massa i våras - så jag kunde inte ta hand om alla. Alltså började dom torka ihop och falla ner - och jag tror faktiskt det är en bidragande anledning till mössen. Dom gillar antagligen druvor.....

Idag har vi alltså klippt ner druvstockarna riktigt ordentligt. Dom var enormt stora för jag ville ha dom slingrande i taket på trådar vi satt upp - alltså utan att tänka på hur många druvklasar det då skulle bli och hur högt upp klasarna skulle hamna. Dessutom så fällde dom inte bara druvor på sensommaren/hösten utan också "druvfnas" i våras. Det var drivor på golvet varje dag!
Nu är dom nerklippta till ungefär 80-100 cm, jätteskönt. Men gissa om det ser naket ut!

SUSIE

PLANTOR SOM SPRIDER SIG = VARNING

Idag har vi otroligt nog inte haft några möss i buren i växthuset. Rolles nyuppsatta list fungerar - än så länge! Alltså har jag inget att skriva om just nu - skönt!!

Det här ämnet hittade jag på TRÄDGÅRDSFÄGRINGS sida och eftersom det inte finns nåt kul att skriva om den här årstiden, så tänkte jag varna för en - eller ett par - otroligt invasiva växter!

För massor av år sen - innan vi byggde växthuset och skaffade oss en pool på altanen - så tyckte vi (jag) att det var så tråkigt i trädgården på baksidan. Alltså så grävde vi upp en STOR trekantig rabatt med utgångspunkt från den befintliga Kerria-busken som jag ville behålla. Sen la vi dit ett cementrör och Rolle gjöt en botten, den skulle bli en liten damm.

Kerriabusken i sin höstfärg - samt nedan en närbild på en blomma. Den blommar på försommaren,
 men remonterar ibland till min stora glädje!

  Vi var smarta - tyckte vi då - och la en kraftig markduk över resten i vilken vi skar hål för en massa växter. I första hand blev det olika sorts bladväxter, t.ex. stora gräs, japansk bambu, svartstammig bambu, rönnsumak, fjärilsbuske och så en massa små låga gräs - och så lite perenner naturligtvis.

Eftersom vi så småningom skaffade oss en pool, så la vi igen den lilla dammen och la sten i den. Det fanns faktiskt ett viktigt skäl; Så länge vi hade vatten i cementringen fick vi massor att "hajar" i poolen. Alltså små äckliga vattenbaggar som växte till sig enormt fort när dom kom upp och in i poolen! Inte kul när dom kom simmande emot en när man badade!!

Det jag planterade först var en japansk bambu. Den är jag, trots att den är enormt invasiv, fortfarande förtjust i tack vare dess dekorativa blad med torra bladkanter. Den ska alltså se ut så!
Men jag utfärdar en STOR VARNING för den, den är faktiskt riktigt hemsk. Kommer upp precis överallt rätt genom den tjocka markduken - som alltså inte gör någon som helst nytta. Tvärtom den har bara gjort så att det nästan är hopplöst att rensa bort ogräsen!

Höstfärgat Mischanthus-gräs med svartstammig bambu i bakgrunden och malört i framkant.

Sen satt jag en gulbladig rönnsumak - men där tänkte jag till lite och satt en sort som heter Rhus typhina `Tiger Eyes´. Den är inte alls lika invasiv som den vanliga! Och det har faktiskt gått bra!!

Sen är det ju så att ibland får man plantor av vänliga och snälla kompisar som också gillar att odla. Men...man ska nog vara lite försiktig med vad det är man får och kolla upp plantorna noga.

Jag fick t.ex. gul/grönbrokig malört av en väninna som jag planterade i långrabatten mot vägen.
När hon sen nån månad senare (!) frågade hur det hade gått med den och påpekade "...för den sprider sig väldigt..." så grävde jag bort den noga. Trodde jag.....
Men det visade sig att den hade förflyttat sig till andra sidan av huset till vår trekantiga rabatt nedanför poolen - och där trivs den! Och inte är den brokbladig längre!! Kan nog aldrig bli av med den helt.....så den VARNAR jag också för!

Tidigt i våras så förstod vi ganska snart att vi var tvungna att göra nåt radikalt åt den här rabatten. Den var helt igenväxt. Och malörten samt den japanska bambun kom upp precis överallt. Ja, t.o.m. skott av Kerria-busken - och det blev bara värre och värre.
Så vi bestämde oss för att vara riktigt hårdhänta och försöka ta bort allt utom dom största växterna - vilket visade sig vara näst intill omöjligt! Den hemska markduken var helt "infekterad" av rötter och satt fast som berg! Det gick inte att få ner en spade eller grep någonstans!!

Vi jobbade och slet och använde alla verktyg vi hade. Vi var tvungna att manuellt ta bort "skyddsmattan" bit för bit med hjälp av små och stora hackor. Först när den var borta kunde vi äntligen fräsa jorden under med vår nyinköpta fräs och på så sätt få bort dom hemska rötterna. 

Ett problem för oss var alltså att vi ville behålla en hel del av dom större växterna. Annars hade vi kunnat ta dit en liten grävmaskin och fått hela ytan uppgrävd. Men...det ville vi inte!
Dom mindre gräsen samt perennerna kunde vi dock inte ta nån större hänsyn till, men jag lyckades rädda en 3-4 stycken iaf som jag flyttade till "murrabatten".

 Men vi orkade inte göra hela den stora rabatten klar - det var ett fruktansvärt tråkigt och tungt jobb - utan tog bara den främre biten mot altanen. Bara det tog väl närmare en vecka med hårt arbete. 
Så vi vet vad vi måste göra i vår, det är bara att fortsätta!

När allt var ordentligt rensat så la vi på ett tjockt lager med täckbark och från altanen såg det sen riktigt bra ut. Och inga ogräs har ännu hunnit komma upp, men dom kommer nog till våren.....

Den sista och viktigaste VARNINGEN jag lämnar är att absolut inte lägga markduk där det ska växa invasiva växter, det blir bara tio gånger jobbigare att rensa sen!!!

SUSIE

NU FÅR DET VARA NOG!

Ni som har råkat ut för att ha möss inne eller i uthusen (!?), ni vet förmodligen vad jag ska berätta idag!

Igår var det ju 2 små söta rackare i buren - i morse när jag var ute med Santos gick jag förbi växthuset och kollade och då satt det en till där. 

Men när Rolle nyss gick ut för att hämta buren och köra iväg den, då var dom två den här gången också! Hjälp!! Den där jäkla elektroniska råttskrämmaren fungerar inte alls.....

Om det ändå vore sant!

Han åkte iväg med mössen direkt, men efter att ha ätit wienerkorv och ha haft det varmt och skönt så ville dom knappt ta sig ur buren. Han fick skaka den ordentligt för att dom skulle springa ut. Inte alls som dom igår som försvann innan jag hann ta ett kort med kameran.....

Tror att mössen gillar att bo hos oss.....

Strax ska Rolle åka till Klintehamn och köpa virke, för han ska spika upp en list under husfasaden inne i växthuset så att dom inte kan ta sig in den vägen. För man vet ju att dom kan springa upp och ner under fasaden. Vid infästningen av växthuset mot väggen ska det däremot inte vara några problem, där är det en plåtlist hela vägen. 

Det konstiga är att vi inte haft några problem tidigare, växthuset har vi ju haft några år nu! Det måste vara ett riktigt musår i år!!

SUSIE

ENÖGDE JOES KOMPISAR

Du som inte läst mina två tidigare inlägg kommer kanske inte förstå vad det här inlägget handlar om. Alltså så rekommenderar jag dig att läsa dom först.....

Det handlar alltså om dom möss som har tagit sig in i vårt växthus och grävt gångar i dom större krukorna - och försöket att enkelt bli av med dom med hjälp av en elektronisk råttskrämmare! Vilket alltså inte hjälpt!!
För igår hittade jag massor av hål igen - det var t.o.m. tre stycken i den största krukan - så

  Rolle laddade en bur med lite kassler & ost samt vatten i en kapsyl och placerade framför den stora blomkrukan.

Rolle ställde buren utanför entrédörren och ropade på mig!

Idag var det sen dags att kolla hur buren fungerat. Och det hade den! T.o.m. över förväntan!!
Det satt två små söta möss i den (som slogs när dom inte höll sig undan för varandra).
Så det var bara att lasta in buren i bilen och ge sig iväg. Väl nere vid kusten så släpptes dom ut och jag försökte ta en bild. Men oj, vad dom sprang fort. Dom ville inte vara med på bild längre.....
Och dom här stackarna fick ingen färdkost med sig. Det är ju inte snö och kallt ute som det var för Enögde Joe!

Nu har vi kollat alla krukor, det finns inga hålor någonstans. Rolle har sen ställt ut buren igen med lite god korv i, så i morgon ska vi se om det har fångats några.

Vi har ju vårt växthus byggt mot husväggen och huset har omlottlagda brädor. Alltså är det förmodligen uppifrån vinden dom kommer. Så om problemet fortsätter måste Rolle lägga igen springorna som blir nedtill - samt lägga upp gift på vinden. (Vilket han absolut inte vill.) Men det där med springorna ska han nog göra även om vi inte fått in några möss, men då kan han ta det lite lugnare.

SUSIE

ENÖGDE JOE - eller den stora musjakten

Eftersom jag härom dagen skrev om musproblemet i växthuset så vill jag börja med att uppdatera; Den elektroniska musskrämmaren har inte fungerat! Nyss var jag ute och kollade och det var återigen jord på golvet och hål i åtminstone en kruka. Den stora rektangulära. Men...Rolle är inte hemma så det får bli hans jobb att ta rätt i morgon.

Den här berättelsen publicerar jag en gång till av den anledningen att jag inte tror ni läst den förra gången jag hade den på min blogg.. Det var nämligen väldigt länge sen, minst 13-14 år! Dessutom fick jag den också publicerad i DN under deras serie "Hem ljuva hem". 

Men den tål att läsas igen.....

En decemberkväll för många år sen såg min man en liten mus som sprang från köksbänken 

utmed väggen och försvann upp i en springa. Mindre kul – speciellt med tanke på att jag dagen

innan hittat en massa matsmulor på stenplattan nedanför. Det var alltså musbajs! Min man la 

igen springan och vi hoppades att musen inte skulle komma tillbaka. Ha!!

På kvällen såg vi en mus springa från ingången till vardagsrummet in bakom vår långa sektionssoffa. Vi stängde dörren så att den inte skulle komma ut från vardagsrummet. Man kunde se musen titta fram vid soffhörnet titt som tätt..... 
Vår dåvarande hund Penny var helt oberörd, även när vi försökte få henne att kolla in bakom soffan. Så min man laddade en liten råttfälla med ost innan vi la oss.

Dagen efter såg vi att osten var uppäten men fällan hade inte slagit igen. Musen hade nu bytt gömställe och tittade fram bakom det stora vitrinskåpet. Vi försökte se in bakom skåpet, vilket var omöjligt. Så min man tog fram sin ”air gun” med små plastkulor och sköt in bakom skåpet för att skrämma fram musen. Plastkulorna kom ut på andra sidan men inte kom det någon mus inte!

Men rätt var det var så sprang den lilla musen utmed väggen in bakom soffan. Vi drog då fram soffsektionerna en och en och till slut satt musen ensam kvar. Vi försökte förgäves mota den mot den öppna altandörren utan att lyckas. Till slut började min man skjuta plastkulor runt musen. Han ville dock inte skada musen, djurvän som han är!

Musen är dock oberörd så han skjuter allt närmare och plötsligt träffar han musen. Det börjar blöda ur musens vänstra öga. Min man blev alldeles förtvivlad - han är en MYCKET STOR djurvän. Så han tar upp den blödande musen och sätter ner den i snön utanför. Den ligger alldeles stilla. Gubben min är otröstlig för att han kanske dödat musen. Efter en stund är dock musen borta. Stämningen var väldans tryckt hela dagen efteråt!

På kvällen när jag sitter och tittar på TV ser jag återigen en liten mus springa från soffan ut till matrummet och försvinna. Vi laddar en råttbur – ingen fälla den här gången – som ställs på köksgolvet. Efter en kvart hörs en smäll och i buren sitter en liten mus. Vänster öga är borta! Helt otroligt – det är samma mus!

Natten fick musen spendera i buren, men jag fick lägga in lite mat och ställa in en liten ljushållare med vatten. Först då kunde gubben min somna.
Nästa dag kör vi iväg med ”Enögde Joe” i buren till en gammal fiskeby. Där släppte vi ut honom under en fiskebod tillsammans med en halv limpa. Han fick alltså en egen bostad med fantastisk havsutsikt och mat för minst en vecka!!

När vi som ganska nyinflyttade berättade det här för våra gotländska vänner så vred dom sig av skratt. Vilka galna Stockholmare! Och man kanske kan hålla med.....

SUSIE