FEM FREDAGSFRÅGOR

 Det är fredag och dags för att svara på några frågor från Matilda, så här följer dom och mina svar;

1. När blir du envis som en åsna? När det är nåt problem som jag vet att borde klara av själv!
2. När satt du sist som på nålar? När man väntar på nåt hemskt eller ibland t.o.m. bra svar på läkarprover.
3. Vad var lätt som en plätt den här veckan? Inget.....
4. Vad är som nålar i en höstack för dig? Väldigt få grejor faktiskt, så jag kommer inte på nåt just nu - vilket kanske är svaret på frågan!
5. Hur är du smidig som ett kylskåp? Hah! Näe inte precis! Jag är nog smidig som 2-3 kylskåp för närvarande - vilket känns hemskt när jag vet att jag tidigare var otroligt smidig och mjuk trots mitt omfång!!

Måste börja med den här igen.....

SUSIE

DAGBOK

 Idag är det 10 dagar sen sista cellgiftsbehandlingen - och jag mår uruselt. Alltså precis som jag visste att jag skulle göra.....

Det började igår natt att jag fick lite ont av bröstsåret när jag låg i sängen. Spelade ingen roll hur jag vände och vred på mig. Det var väldans ömt. Men jag trodde att det var den bit som stoppas in i såret för att suga upp sårvätskan som var "fullsugen" och på väg ut och lagt sig ovanpå. Det har nämligen hänt så tidigare! Hela dagen kändes det ömt och när jag försökte känna efter så tyckte jag att det kändes som om jag fått en "bulle" precis bredvid operationssåret. Till slut var jag tvungen att be Rolle titta och han sa att det såg ut som en jättestor blå (!) finne. 

Senare på kvällen fick jag feber och blev väldigt orolig. Förra gången jag fick över 38 grader fick jag direkt åka in till akuten i Visby och sen blev jag inlagd i 5 dygn. Hade nästa inga vita blodkroppar kvar och var enormt mottaglig för infektioner och fruktansvärt trött. Sov dygnet runt i 3 dagar. Jag fick antibiotika intravenöst 2 gånger om dagen och till slut hjälpte det och jag blev utskriven. Tog en 10-12 dagar till innan jag började känna mig något så när normal - men då var det dags för den andra starka behandlingen.

Jag fick med mig en spruta hem som jag skulle ta själv i magen efter 24 timmar. Den innehöll nåt som gjorde att produktionen av vita blodkroppar satt igång och jag mådde aldrig så illa som vid första behandlingen med det starka cellgiftet. Och precis en likadan fick jag den här sista gången måndagen den 11. Men nu har det alltså gått 10 dagar och det är tydligen så att jag reagerar som mest efter den tiden. När jag fick dom första 9 behandlingarna innan dom här tre sista så reagerade jag dagen efter - och dessutom inte alls lika kraftigt.

Men tillbaka till den här "karbunkeln" som till slut sprack av sig själv sent igår - vilket var otroligt skönt, för då värkte den inte längre. Så det var bara att lägga om den så att allt var som rann ur inte skulle sprida sig i sängen. När jag kollat tempen på kvällen så visade det sig att den var alldeles för hög, men efter en koll efter en timme så såg man att den var på gång ner. Jag höll verkligen tummarna!

Idag har jag ingen temp och jag ska till VC så nu får dom ta hand om operationssåret plus karbunkeln. Tvätta rent och eventuellt klämma ur mer var. Men det är inte bara såna här grejor jag lider av just nu, jag har dessutom så vansinnigt ont i korsryggen (diskbråck), benet och ankeln (ischias?) att jag inte kan sova och knappt kan gå. Idag får jag nog använda mig av dom kryckor vi har hemma. 

Nu hoppas jag att det här är sista inlägget under rubriken DAGBOK.....nästa MÅSTE bli trevligare!

SUSIE

BLOMMOR & TV-UTFRÅGANDET

Idag fick jag en mycket trevlig present; En jättefin blombukett från min kära kusin Monica i Stockholm. Hon vet precis hur hon ska göra för att muntra upp mig och få mig på bättre humör.....

Kusinen är alltid en mycket generös och gullig person som ofta överraskar mig med presenter när hon kommer hit. Tyvärr blev det inte nåt besök under 2020, men jag hade dock inte väntat mig en fin present i form av en vacker blombukett från henne.

Den lilla glasskålen med kedjan, den lilla burken med guldlock för tandpetare och dom två små turkosa
underläggen kommer också från kussen!

Fast den här gången visste jag i förväg att jag skulle få blommor idag. Hon var tvungen att ringa igår och kolla om vi var hemma och kunde ta emot blommorna så dom inte skulle frysa!

Visst är det härligt med människor som vet vad man gillar!

 I förrgår skrev jag att jag skulle titta på tv-programmet med utfrågning runt pandemin och kolla in hur dom "ansvariga" hade skött sig. Jag skrev också att jag nog skulle kommentera det redan på kvällen, men så blev det inte..... Hade inte sett att det höll på till tio och därefter ville jag roa mig - kunde behövas - med att titta på Farmen, så det blev lite sent. Alltså blev det inga kommentarer, men jag gör dom så gärna idag!

Jag har en amaryllis som blommar om just nu - och så en jättesen som inte
börjat blomma ännu. Men den är på gång..... Så blombuketten kom perfekt!

För det första så började jag titta med inställningen att man nu skulle få se hur en del makthavare svängde och urskuldade sig  - och det stämde tyvärr. Den värsta av dom, Anders Tegnell, han körde hela tiden med sitt vanliga sätt att skylla ifrån sig och upprepa att allt hade skötts så bra!?            Programmet levde dock inte riktigt upp till vad man kunde ha önskat sig. Men det roliga var att konstatera att så fort han fick en fråga som han inte gillade, då gungade han på kroppen i sidled. Det där med kroppsuttryck kan visa på mycket.....

Man blir ju lite mörkrädd när man ser att han inte har så mycket kurage att han kan säga rent ut att dom faktiskt inte visste, att dom inte kunde, att dom trodde - och framförallt att dom gjort fel! När han fick svåra frågor så svarade han på nåt helt annat, svamlade fram och tillbaka om samma saker - men det värsta är att en sån har regering och ansvariga myndigheter lyssnat - och fortfarande lyssnar - blint på. Tragiskt!!

SUSIE

HELG & VÄDER

 Igår snöade det hela dagen och var ett par minusgrader, men idag har vi faktiskt haft sol - men vansinnigt kallt. Hela minus 10 grader! Kallast den här säsongen.....

Jag som inte är förtjust i snö eller kyla och som dessutom går som en kråka, jag håller mig inne. Är livrädd för att halka och göra mig illa. Sjukhuset har varnat för att det är fullbelagt på akuten. Istället kurar jag i soffan under min trasiga elfilt - för den är rätt varm även utan el - och glor på TV. Kanske inte så produktivt, men jag får nog vänta ett par dagar eller en vecka till innan jag känner mig "fit for fight" och kan börja återgå till ett normalare liv. 

Eftersom jag är så frusen så tog Rolle igår fram en liten "speciallykta" att elda i. Och den hjälpte faktiskt till att hålla temperaturen runt 23-24 grader. Riktigt skönt med andra ord. Vi hade också en massa ljus tända när vi åt. 

Om några minuter ska jag - naturligtvis - titta på tv om hur pandemin har sköts. Ska bli väldigt intressant att se dom ansvariga ställas mot väggen. Antagligen kommer jag att återkomma med några kommentarer lite senare. Samtidigt går ett favoritprogram, Farmen, så det är ju tur att man kan spela in det. Jag är nämligen barnsligt förtjust i såna här tävlingar och dokusåpor.

SUSIE

FEM FREDAGSFRÅGOR

 Det är fredag igen och dags för FEM KLURIGA FRÅGOR från Elisa.

Vilken vara tror du mest sällan köps i en matbutik? Måste vara nåt lyxigt, kanske färsk svensk hummer eller riktigt dyr fisk. 

Hur ser din morgonrutin ut? Sätter mig vid bardisken i köket där min gubbe dukat upp morgonmålet.

Vad blev förra årets bästa köp? Kan inte komma på något bra köp alls faktiskt. Jo, mina nya glasögon som jag är jättenöjd med.

Om du fick ett års gratis förbrukning av något, vad skulle det vara? Diesel till bilen!

Vad skulle du döpa din båt till om du hade en? Vi har haft flera båtar när vi bodde i Stockholm, men vi har aldrig haft några namn på dom - konstigt nog.

⛴

Idag mår jag inte så bra, det sista cellgiftet i kroppen har slagit till ordentligt. Alltså orkar jag inte sitta här vid datorn nån längre tid. Det är dessutom lite kyligt på kontoret som ligger i anslutning till hallen, bara 20 grader (ute är det -5). Anledningen är att Rolle har städat på verkstan´ och haft dörren till hallen öppen. Han är inte lika känslig för det här med värme som jag, utan nöjer sig med 20 i sitt utrymme. (Kan bero på att han jobbar hårt jämt!) Själv vill jag ha över 23 om jag inte ska frysa. Om det inte är utomhus och jag jobbar med växter. Då kan jag sitta och jobba i15-16 grader och tycka det är skönt.....

Verbena

Ampelskära

Ovanpå "kylan" så sa min älskade värmefilt som jag använt sen operationen i juli upp sig i går kväll. Jag satt inlindad framför TV´n när jag tyckte det började lukta lite konstigt. Det var om filten, men som tur var så slog elen av direkt, så det hände inte mer än att det luktade bränt. Men nu fungerar den alltså inte längre, så man får väl vara glad över att man går mot både bättre och varmare tider.....

SUSIE

DAGBOKSTANKAR + bilder 2019

 Måndagen blev mycket lyckad med en sista cellgiftsbehandling genom den gamla piclinen som aldrig behövdes tas bort. Jag hade undrat lite hur det skulle kännas när den skulle dras ut ur kroppen, men min sköterska Gunnar gjorde det på 2 sekunder - och det kändes inte. Sååå skönt att den är borta nu efter 20 veckor.....

19 januari 2019 fanns det ingen snö alls!

Nu återstår bara några veckor med efterkänningarna, sen är man "fit for fight" igen. Då ska jag först och främst ägna mig åt min onda rygg och smärtorna i benet. Jag har liksom inte orkat med att bry mig så mycket om det annat än att äta värktabletter - och halta mig fram!

I början på februari hade dock snön kommit!

Det gjorde ju inte något heller att vädret var fint, likaså igår med sol och runt +2 grader. Men idag - alltså torsdagen den 14 jan - är det vinter igen. Det har faktiskt snöat hela dagen, men det är nollgradigt så jag tror inte snön kommer ligga så länge. 

I mars upptäckte jag ett kraftigt angrepp av s.k. körkmackar i växthuset. Men det är insekter som inte gör så stor skada, så jag tog bara och kastade ut dom, men dom var många så det tog lite tid. 

Vi var till Hemse på förmiddagen idag, jag skulle till VC för omläggning av op.såret på bröstet och Rolle var och handlade på ICA under tiden. Sen åkte vi hem och gjorde det vi är bäst på; Jag glodde på TV och lite på datorn, Rolle dammsög! 

Jag som alltid tjatar om att våren börjar i mars fick vänta tills i början på april - men då började årstiden med blommor överallt här på Gotland.

Det är så det går till här hemma, jag är slö och lat och Rolle håller på och fixar och donar hela tiden. Känns inte kul, men han kan inte sitta still. Själv kan jag inte göra så mycket på grund av diskbråck och förmodat sönderslitet muskelfäste, samt känningar av cellgiftsbehandlingarna. Men det kommer väl nya roligare tider.....

Som vanligt är jag otroligt snabb på att plantera penséer i alla krukor - och dom är många - utomhus. Och precis som vanligt kom vintern tillbaka i mitten på april!

Just nu tittar Rolle på TV och jag sitter här framför datorn tills Farmen börjar. Jag är enormt förtjust i såna här dokusåpor, men samtidigt undrar jag vad det är för konstiga figurer som är deltagare!? En del av dom verkar aldrig varit på landet en enda gång, så man kan ju undra vad dom har där att göra. 

Första maj 2019 var det "riktig" vår och Santos och jag tog massor av småprommisar. Rolle tog som vanligt den långa som vi kallar "järnvägsrundan" mitt på dagen.

Men dom här figurerna är väl "tv-kåta" och produktionsfolket som väljer ut deltagarna väljer nog såna med flit för att få med några som man kan reta sig på. Men så finns det en del andra - som säkert blir utröstade först -  som verkar veta vad dom håller på med. Jag har redan fått några favoriter faktiskt. Det ska bli kul att se om dom verkligen håller måttet, eller om dom visar sig vara knäppisar dom också!

I mitten på maj började alla mina tulpaner slå ut - helt underbart! Jag älskar tulpaner!!

SUSIE

DAGBOK + trädgårdsbilder 2018

 Igår var det dags för det viktiga mötet med onkologläkaren . Jag skulle få min "dom" och jag var nog ganska uppskärrad inuti. Trots att jag inte trodde mig om att vara speciellt oroad.....

Vintervy över poolrabatten och "parken" januari 2018. 

Det var två frågor som skulle tas upp. Det ena, den viktigaste, var vad skulle hända efter morgondagen när jag får det sista cellgiftet. Min onkologläkare Greger och jag gick därför över till bröstmottagningen där min läkare Helena samt en nybliven läkare och min sjuksköterska Petra väntade.

I växthuset februari 2018.

Sen blev det först en ordentlig genomgång av min sjukdomshistoria eftersom den nyblivna läkaren skulle sättas in i fallet. Alla tycker att mitt fall är lite speciellt så hon var med för att lära. Till att börja med så har jag en icke hormonell bröstcancer, vilket är ovanligt. Den typen jag har är en av tusen bröstcancrar, men inte nog med det den är atypisk också. Alltså en av tiotusen. Den brukar normalt växa till sig sakta - det gjorde inte min. Den brukar inte vara aggressiv - det var min. Den brukar behandlas enbart med cellgift i tablettform - min krävde betydligt tuffare tag!

Årets första vindruvsblad i mars 2018.

Det "roliga" är att personalen gillar att prata med mig, dom berättar precis allt och behandlar mig som en jämlike. Dom tycker att jag är så insatt - av nån anledning så har nån skrivit i min journal att jag har varit apotekare, trots att jag bara var apotekstekniker en gång i tiden - och det verkar som om det hjälper mig i kontakterna med sjukvården  och får gärna stå kvar. Att jag vet en massa om cancer beror på att Rolle har två typer, lymfom och prostatacancer, samt att jag själv opererades för tjocktarmscancer för sex år sen. Både min gubbe och jag är av den typen att vi ville lära oss det man som lekman kan och har därför försökt läsa så mycket som möjligt - och lite har väl fastnat antagligen!

Rolle städade och tvättade glasrutorna i april 2018. Santos låg och jäste i solen.....

Men...det här med att mina op.sår tar flera år på sig att läka och under den tiden producerar massor med sårvätska ställer alltså till problem. Allvarliga sådana. Jag kan inte få strålning för då kommer bröstet aldrig att läka ihop. Men efter att vi diskuterat för och nackdelar med att avstå från strålning, så bestämdes det att nån sån inte kommer att ske. I alla fall inte inom den närmaste tiden. Jag ska naturligtvis gå på regelbundna och täta kontroller och OM jag skulle få ett återfall i bröstet så kommer hela bröstet opereras bort. Hur det då blir med sårvätska får man hantera då - om det behövs.....

I början på maj var allt färdigt för avtäckning  samt ifyllning av pool.

När diskussionen var klar och bröstet omlagt så var det dags för det andra problemet; Min picline som alltså är en slang som går från armen upp till bröstet nånstans och som är till för att spruta in cellgiftet genom hade börjat åka ur. En läkare hade påtalat att man skulle röntga för att se om om jag var tvungen att få den borttagen och en ny inkörd i kroppen - vilket görs på intensiven - inför det sista cellgiftet. Inget jag såg fram mot precis.....

Redan i början på juni var gräset i "parken" sönderbränt, men alla rosor hade börjat blomma.

Så det var upp till röntgen, där en läkare glodde på bilderna och sa att den måste bytas. Sen ner till onkologen där man skulle ta bort picline och dessutom ta lite blodprover. Men väl där så tyckte systern att hon skulle kolla om det var stopp i slangen, men det var det inte. Det gick alldeles utmärkt att spruta in koksaltlösning. Alltså kontaktade hon narkosläkaren per telefon och - och han sa att det behövdes absolut inte bytas nåt. Alltså så slapp jag det - och blev jätteglad. 

I juli 2018 var det ett härligt väder som jag utnyttjade till att bada så ofta jag kunde. Som tur var gillade inte Santos vatten, så han försökte inte ens hoppa upp på poolkanten.

Så i morgon bitti klockan nio är det dags för sista omgången cellgift, sen tas piclinen bort och jag är utskriven från onkologavdelningen. I framtiden ska jag endast ha kontakt med bröstavdelningen. Så nu håller jag tummarna att bröstet börjar läka ordentligt nu när jag inte längre får något cellgift, att jag inte får nåt återfall och att jag kan börja hämta mig efter det här hemska halvåret och att man kan återgå till ett lite normalare liv.....

Den blå floxen bara blommade och blommade. Den hade börjat att blomma redan i juni och fortsatte
sen in i augusti. 2018 var ett mycket bra växtår!

Väl hemma igen vid så blev det "fest". Rolle hade köpt kräftor åt mig samt likör, Irish Cream. Den senare drack jag ett glas av men blev jättedålig, så alkohol får jag nog vänta med tills framåt midsommar. Jag mådde så dåligt att jag inte kunde tänka på kräftorna ens, utan fick lägga mig och sova i 3-4 timmar. Tror faktiskt också att tröttheten kom när anspänningen inför dagens besked släppte. När jag sen mådde bättre igen framåt kvällen så åt jag upp hälften av dom jättegoda kräftorna  - viltfångade amerikanska - samt en smörgås. Idag tog jag resten till lunch. Det gäller att passa på, för jag vet ju hur jag brukar må i 12-14 dagar efter cellgiftet.

Syrenhortensian blommade otroligt fint och det avslutade väl mer eller mindre det härliga året 2018.

SUSIE

FEM FRÅGOR

Det är fredag igen och jag är riktigt nöjd med att tiden går så fort. På måndag ska jag till onkologen och bröstavdelningen för att få domen om min fortsatta behandling. På torsdag är det sen dags för den sista cellgiftsbehandlingen och sen väntar 12-14 dagars helvete innan man känner sig OK igen. Men jag ser redan nu fram mot våren.....

Elisa har - som vanligt - skött sig med den äran och gett oss några kluriga frågor att fundera över. Men det är inte alltid så lätt!

🌟

1. Vad lämnar du bakom dig i år?  Sjukdom och tristess.....
2. Hur vaknar du till lättast?  En trevlig variant är att min gubbe väcker mig genom att säga att det är race på TV.
3. Vad är en sak du gör för att känna dig piggare? Normalt är det att umgås med vänner.
4. När åker julpyntet ner?  Allt utom själva julgranen, belysingen ute samt adventsljusstakarna i fönstren är redan nu nerplockade. Granen och ljusstakarna åker ner i helgen. Ytterbelysningen får sitta minst månaden ut för vi har så hemskt mörkt här. Ingen gatubelysningen i skogen precis.
5. Vad hakar du ofta upp dig på?  Just nu att folk, speciellt dom mellan 18-30, verkar så vansinnigt egoistiska att dom skiter i hur deras beteenden påverkar spridningen av pandemin.....

Det får bli ett väldans kort inlägg idag, för om 6 minuter börjar skidorna på TV och det vill jag se. Det är ju också en typ av "race", alltså helt i min smak!

Snart är det dags igen!

SUSIE

15 MIL OCH 3/4-TIMMARS UTFLYKT

 ÄNTLIGEN kan jag använda mig av datorn på ett vettigt sätt. Det är extremt irriterande när det är nåt ynkligt fånigt som händer och som man inte förstår varför eller hur det påverkar datorn......

Den blå himlen syntes genom molnen när vi gav oss av - och ibland sken även solen på oss!

I mitt fall har det varit musen som krånglat. Det började med att den ibland inte gick att använda, pilen visade sig bara ibland så jag fick använda plattan på datorn. Vilket är totalt värdelöst! Alltså bytte jag batteri  och det funkade OK ett tag - men sen var det likadant igen. 

Tänk vad glad och uppspelt man kan bli av lite sol!

Igår slutade den att fungera helt och för att göra nåt som normalt tar 5 minuter så tog det nästan en timme med plattan. Så idag inköptes en ny betydligt mer avancerad mus, en s,k. gamemus. Det var Rolle som köpte den medan jag var på vc och blev omskött. 

Tyvärr kom dom mörka molnen tillbaka, men det hann aldrig börja regna.

Allt gick bra och vi var redan hemma före halv tolv. Jag kastade mig naturligtvis över musen, men.....den fungerade inte. Vadå snopen! Var det inte musen det var fel på utan min dator!?

Som tur var kom molnen över ön från väster - och vi tog den östra kustsidan hem.

Rolle som är tekniker (men inte när det gäller datorer) plockade isär musen och upptäckte då att det var glapp i den. Ibland gick den, då lyste den - ibland gick den inte alls. Så det var bara att åka tillbaka till Hemse för att tacka för lånet! Han kom hem med en som dom först testat i butiken, han ville inte gå på samma mina igen!!

Solen började gå ner och vi hade fortfarande en bra bit kvar hem.

Sen till nåt betydligt trevligare. Att TACKA för alla snälla och rara och omtänksamma inlägg på bloggen och alla mail. Jodå, snart är nog det här helsicket slut. På måndag ska jag till onkologläkaren dit även bröstavdelningsläkaren kommer. Då ska dom glo på mitt bröst och sen konferera vad som ska hända med mig. 

Det här stället ligger utmed vägen mellan Kräklingbo och Gammelgarn och är ett otroligt fint ställe. Så välskött och
smakfullt renoverat - ett av mina favoriter.

Jag har en enda gång kvar med cellgift vilket jag alltså ska ha på torsdag nästa vecka. Sen skulle alltså strålningen sättas igång, men..... på grund av att operationssåret inte har läkt och fortfarande vätskar (massor) så började min onkologläkare luta åt att hoppa över strålning. Det är det där med hängslen och livrem.....

Nu började dom svarta molnen närma sig,,,men det var bara 45 min väg hem.

Jag står gärna över hängslena, om jag absolut inte är tvungen att ha strålning. Sitta ensam i Stockholm på nåt patienthotell i veckorna och sen åka hem med bilen på färjan varje helg under 3-4 veckor låter inte speciellt kul. Även om både min kusin Monica och min väninna Christina lovat att komma och hälsa på mig (på nåt säkert sätt).

Molnen försvann igen, men när vi var en halvtimme hemifrån och åkte förbi vår gode vän Kjelles hus så blev man nästan chockad. Det var så fint upplyst, har det aldrig varit tidigare. Gissa vad hans yrke är.....!?
Elektriker naturligtvis - och en mycket duktig sådan!!

I förrgår ville Rolle att vi skulle ta en tripp med bilen, men jag mådde alldeles för dåligt. Dessutom var det så trist väder - grått och regn. Men så igår kände jag mig lite piggare och vi bestämde oss för att åka norrut till Fole där det ligger en gårdsvaruhandel. Där har dom bl.a. Rolles favoritpotatis..... *fniss* 

För att göra det hela lite roligare så bestämde vi att vi skulle åka så små och udda vägar som möjligt och absolut inte samma väg hem som ut. Vilket vi alltså gjorde.....vi åkte c:a 15 mil för att köpa potatis! Låter inte klokt, men potatisen var ju bara en grej för att ha nåt mål. Väl hemma igen efter 3-4 timmar i ett strålande väder var vi mycket nöjda med vår utflykt. Vi hade t.o.m. en liten picnic på varsin tonfiskmacka från Coop i Roma och vi hann hem innan mörkret och regnet nådde oss. Men halt var det, men Rolle körde försiktigt.....

GOD FORTSÄTTNING

SUSIE

2021 - ETT NYTT ÅR...SAMT FREDAGSFRÅGOR

 

...ett år som förhoppningsfullt kan ge oss det vi alla hoppas på. Att pandemin ger med sig, att vi får vara friska och att alla våra nära och kära också kommer att må bra!

Gårdagen blev lika trist som julen. Visserligen hade jag ryckt upp mig lite och lagade en härlig middag; Entrecote med pommes och hemgjord tomatsås & bearniasesås samt lökringar. För många, många år sen så åt vi det på en mysig restaurant, Bavaria, på söder i Stockholm. Den låg på baksidan av skatteskrapan på Götgatan och när vi skulle fira gick vi gärna dit - vi bodde bara fem minuters väg därifrån - och det var alltid samma rätt som gällde.

Den här amaryllisen står i vardagsrummet - och den är jag väldans förtjust i.....

Det började ganska illa, det fanns ingen entrecote kvar när Rolle skulle handla så han köpte ryggbiff istället. Visserligen är väl den inte riktigt känd för att vara världens möraste, men äta den ska man ju kunna göra i alla fall. Trodde vi!

Igår skulle det varit lite skumpa, men "lusten" för det infann sig aldrig. 

Så den står kvar i kylskåpet tills bättre dagar.....

 När man skar i biffarna så gick det inte att komma igenom den, så det var bara att byta knivar. Vi trodde naturligtvis att det var ett ställe med senor, så vi fortsatte - men när vi märkte att det inte gick att tugga igenom biffen ens så tröttnade vi. Ärligt talat så har vi ALDRIG ätit sånt segt kött. Så nu ska vi tacka ICA för lånet och ge tillbaka resterna.....

En amaryllis som visserligen var tidig och inte så hög och som nu kommer med två nya blomstänglar -
fast det hjälper inte. Jag gillar den inte.....

Eftersom jag verkligen såg fram mot maten - tycker just nu annars att allt smakar beskt och konstigt - blev  jag naturligtvis ledsen. Jag är dock evigt tacksam för att vi inte hade några gäster och att jag gjort mycket pompe och såser - för det blev vår middag! Efteråt skulle vi äta glass, men tappade lusten för mat/glass så hoppade vi över det. 

Senare på kvällen skulle vi äta en liten supé; Varma mackor med olivolja, fikonmarmelad och gorgonzola samt portvin. Nåt som vi brukar älska.....

Amaryllis i vas klockan ett på natten.....

Nu blev det inga mackor, lusten för mat hade gått över och istället satt vi oss framför TV´n tills Rolle tröttnade - vilket skit det var, bara en massa repriser - och gick in i sitt musikrum. Redan vid tio låg vi och halv elva snusade jag. Vid tolv hörde jag att granarna hade fest med fyrverkerier men det var absolut inte störande. Dessutom har vi ingen hund som kunde bli rädd längre.....

En "fådd" amaryllis!

Vid ettiden vaknade jag av att det lät som om nån tog sig in i huset. Jag förstod dock genast var det var; En stor ytterkruka med den största av Amaryllisarna hade dråsat ner från fönsterbänken i matrummet. Som tur var gick inte krukan sönder, den ramlade på en bänk nedanför, så det var bara att ta rätt på det värsta. Jag knipsade av stänglarna med dom tunga blommorna, fyllde stänglarna med vatten - måsge man göra om dom ska överleva - och satt dom i en vas. Resten; jorden, metallpinnarna och en stor rutten lök (Konstigt eftersom jag vattnat en gång på 3-4 veckor?) fick ligga kvar och det har Rolle tagit hand nu på morgonen.

Den här amaryllisen är den som vi fick av Anna och Leo. Den är otroligt vacker och Anna måste ha förstått att jag bara älskar amaryllis. Så stort tack! Tacka även Leo (Santos hundkompis) med en extra godisbit och en klapp, så får vi synas när både jag och pandemin är bättre!!

FEM FRÅGOR EN FREDAG

Elisa är duktig som vanligt och ger oss även i år fem kluriga frågor! Tack!!

1. Vad var det bästa med det här året? Att det hemska året 2020 är över.....
2. Vad ser du fram emot med ett nytt år? Att bli frisk!
3. Vad var din största upptäckt under året? Att jag som är en ganska glad och snäll människa faktiskt har varit riktigt elak, grinig och deppig.....
4. Hur blev det ett kärleksfullt år? Nej, det blev inte det!
5. Vad tar du med dig från 2020 in i 2021? Helst ingenting.....

😳

GOTT NYTT ÅR 

önskar

SUSIE & ROLLE