FEM FREDAGSFRÅGOR

 

Det har inte blivit många inlägg den här veckan och det beror på att det bara har varit en massa strul. Alltså inget kul att skriva om. Men här följer i alla fall Elisas fem fredagsfrågor!

1.     Vad är det närmsta du kommer ren magi?

Det är att jag kan hitta vägar och känna igen mig trots att jag enbart varit där en enda gång på upp till 50 år innan – och kanske dessutom komma från fel håll. Men jag är ”kartoman” och har ett otroligt lokalsinne, ibland känns det nästan magiskt till och med för mig själv.

Här syns att jag inte kommit mig för att plantera nåt i den stora krukan utanför. Har haft annat att tänka på.....

2.     Vilket är det största misstaget du gjort i köket?

Skulle ha 4 vänner på januarimiddag ett år och på begäran bjuda på min omtalade ärtsoppa. Brände vid den – ordentligt - så Rolle fick hälla ut den och dessutom slänga den jättestora nya fina kastrullen. Det enda som var ”bra” i sammanhanget var att 2 av vännerna – dom som fått bestämma vilken dag, vilken tid och att det just skulle vara ärtsoppa – dom kom inte. Dom ringde återbud nån timme innan på grund av s.k. förkylning!?

3.     Om du skulle få ett ärligt svar på en valfri fråga, vilken fråga skulle du ställa?

Frågan skulle gå till ”vännerna” ovan; När jag dagen efter på mailen fick frågan om hur vi haft det på middagen (dom visste inte ens att det skulle komma fler personer) så skrev jag att jag var vansinnigt besviken och ledsen över att dom inte kom. Vilket jag tydligen inte skulle gjort. Det slutade med att dom knappt hälsade på mig när vi sen sågs på ICA en dag senare och dom pratade inte alls med mig utan gick snabbt därifrån.

Dessutom fick jag senare höra att jag varit oförskämd och försökt mästra dom (när jag bara skrivit att jag var jätteledsen) och det har gjort att vi sen överhuvudtaget inte har umgåtts på många år. Vi kan visserligen numera prata lite när vi ses, men lita på dom eller bjuda hit dom det gör jag aldrig igen – så vad hände egentligen.....!?

    4.  Om du skulle begrava en skatt, var skulle du gömma den?

Har inte en aning! I Stockholm när vi hade firma och inte alltid hade tid att åka iväg med dagskassan till banken, då var det i en kastrull i hörnskåpet som gällde. Här har vi inga sådana problem, man har ju varken firma eller några kontanter.....

5.  Vad skulle dina nära och kära tro att du gjort om du skulle bli anhållen av polisen?

                 Ha, ha, ha....Visserligen sägs det att alla kan begå våldsbrott beroende på omständigheterna, men det tror jag faktiskt inte att jag skulle kunna göra av flera skäl. Jag tål inte se blod och är en ganska snäll person, fast jag kunde bli otroligt verbalt arg förr när nån uppträdde dumt mot mig eller vår hund. Numera är jag för det mesta glad och vänlig. Göra inbrott hos nån skulle aldrig falla mig in och något ekonomiskt brott kan jag inte tänka mig att nån skulle misstänka mig för - och anhållen för ett trafikbrott tror jag inte sker.

Nej, det enda skulle vara att polisen misstagit sig och tagit helt fel person.....

😇

*******************************

Tillbaka till veckans strul, som jag knappt orkar berätta om. Det värsta är väl att Rolle är jättesjuk. Han - och jag - oroar oss för att det kan vara covid 19 även om det "enda" han lider av är diarré och trötthet. Han har legat och sovit i snart två dygn nu, så vi har beställt ett egentest för corona. Det betyder att dom kommer hit med ett test och så får han ta det hemma. Han varken orkar - eller vågar - ge sig av hemifrån. 

Det nästa trista för mig är väl kanske att op.såret inte läkt alls. Det läcker dock inte så mycket, nästan ingenting, så jag hoppas det nu ska bli bättre eftersom det är ett uppehåll i cellgiftsbehandlingen. Jag är "ledig" i hela två veckor. Men jag har dessutom fått lite andra problem, blödningar i slemhinnorna i underlivet, en reaktion på cellgiftet - men dom kan jag hålla i schack med vaginalcreme (kom jag på själv), fruktansvärd halsbränna ibland (som hålls i schack med samarin och novalucol), svårigheter med att sova (där hjälper en halv sömntablett), värk i kroppen (Alvedon forte), enorm trötthet (det är bara att vila) samt att jag tappat all ork i kroppen - lite knepigare att fixa. Bröstet måste läkas först innan jag kan börja med motionscykeln.

Igår när jag var till onkologavdelningen för att få min behandling så snubblade jag i korridoren. Trodde jag skulle greja mig, men fortsatte att stappla framåt och snubbla och dråsade i golvet. Det enda jag kunde tänka på var att inte ramla på vänster sida så att såret på bröstet skulle bli värre - och det grejade jag. Istället slog jag i höger sida och då speciellt utsidan på knäet. Sen hade jag - vi för jag fick hjälp - ett helsicke att ta mig upp till en rullstol, men efter mycket om och men så gick det. Konstigt nog så hade jag riktigt bra blodtryck efteråt, jag som brukar ha högt och äter medicin mot det, vilket var tur för hade det varit högt hade jag fått ligga där och vila i timmar.....

En syrra från bröstavdelningen kom upp och kollade samt la om bröstet och dit ska jag på tisdag i nästa vecka efter det jag pratat med onkologläkaren. Det var tänkt så att stygnen skulle tas bort, men eftersom ingen läkning har skett så lär dom väl få sitta kvar. Fast jag oroar mig för att dom ska få för sig att sätta dit vacuumpumpen igen...det är inte trevligt att ha den och eftersom det endast kommer väldigt lite med sårvätska så vet jag inte vad den skulle vara bra för.

Det absolut enda trevliga som hänt den här veckan var att igår när jag var i Visby så fick jag hämta mina nya glasögon - och jag älskar dom. Dom är lätta och stora och så progressiva att jag t.o.m. kan läsa med dom - det kunde jag inte med mina gamla. Dom fick jag ta av när jag läste eller satt vid datorn. Jag satt på dom direkt när jag körde hem och det var som jag aldrig haft några andra. Dom är svagare än mina tidigare (brytningsfel som rätas till med åren) vilket känns behagligt, så jag är väldans nöjd. Alltså nåt bra som har hänt i alla fall.....

SUSIE

FÖRSTA FROSTEN...

 ...var det igår morse! Är det inte lite väl tidigt!?

Gick tillbaka till förra hösten för att se när frosten kom då, men tydligen hade jag inte brytt mig om att skriva nåt inlägg om det. Men inte förrän i november verkade det på dom andra inläggen. Alltså fastslår jag att det var tidigt i år.....i alla fall tills nån annan rättar mig!? 😁

Som synes tröttnade jag på förra blogglayoten och har ändrat igen. Den här gången har jag dock fått med  det allra väsentligaste, fast det är fortfarande en del som saknas. Så det ska jag åtgärda snarast!

Ännu har dock inte alla löv fallit, hösten har alltså inte kommit så långt. Enligt SMHI härom dagen är det fortfarande sommar hos oss! Har inte varit utomhus nu på ett par dagar, så några dagsfärska bilder blir det inte. (Jag försöker hålla mig så stilla som möjligt så att inte operationssåret ska gå upp, vilket inte är så kul precis.....)

Snart måste jag nog be Rolle gräva upp den japanska bambun. Åtminstone en stor bit av den innan den tar över hela rabatten nedanför poolen. Men den är faktiskt ganska vacker med sina torra bladkanter och dom större växterna har den inte lyckats kväva. Däremot dom flesta av perennerna jag hade här tidigare.

I förra veckan tog Rolle in ALLA trädgårdsmöbler, dekorationer samt tömde krukor på rester av fula överblommade sommarblommor - så nu finns inte en enda sittplats kvar ute. Jo, en enda - stolen vid ytterdörren - det är allt. Och lite trist väder har det varit i veckan med mycket dimma, men det har för det mesta lättat under dagen och hellre dimma än frost.....

Det finns en del växter i trädgården som verkligen är i sitt esse just nu, t.ex. den här lilla benveden på baksidan; Euonymys alatus `Little Moses´. Det är en liten buske med underbara lysande rosa/röda löv.  Köpte därför en till som jag ville ha på framsidan, men den är inte likadan. Den har betydligt större blad t.ex. Det är ofta så att växter är felmärkta tycker jag!

Om en timme börjar dagens bilrace, Nascar från USA. Får se hur länge jag orkar hålla mig vaken. Sändningen brukar vara i 4-5 timmar, så oftast spelar vi in sista timmarna och tittar på det dagen efter. För missa ett bilrace, det vill vi absolut inte.....

SUSIE

FÖRHOPPNING

 Dags igen för ett fredagsinlägg. Just idag känner jag mig ganska pigg TROTS att jag varit uppe 12 (!) gånger i natt för att kissa mellan 00.30 och 07.30!!

Det blir så här efter cellgiftsbehandlingen som innebär att man får en massa vätska direkt in i blodet. Vätskan går sen aldrig in i matsäcken utan kommer alltså ut som massor av kiss. I mitt fall under natten vilket gör att jag nästan känner mig lite groggy efter att inte fått sova ordentligt. 

För att undvika det hela så hade jag klämt i mig både en Alvedon Forte (som brukar göra mig sömning) samt en halv sömntablett, men så fort jag kände mig minsta det minsta nödig så vaknade jag - vilket i och för sig är en positiv sak. Vore trist att vakna i en blöt säng..... 👌

Men nu över till FREDAGSFRÅGORNA från Elisa:

1. Hur ser din morgonrutin ut? Är som tröttast på morgnarna, så jag ligger och drar mig så länge jag kan. Sen hör jag hur Rolle stökar i köket och då är det time att gå upp. Jag blir nämligen numera serverad frukosten.....
2. Hur ser din kvällsrutin ut? Normalt så brukar jag sitta uppe ganska länge, framåt tolv-ett, men efter det att jag börjat med behandlingen så är jag enormt trött och lägger mig vid 9-10. Fast jag sover inte med detsamma. Måste läsa en timme först.....
3. Vad måste du göra varje dag? Se ovan; Läsa!
4. Har du någon rutin som andra troligtvis inte har? Vet ej, har inte en aning om vad andra gör. 
5. Vad gör du sällan som andra gör? Dricker ALDRIG kaffe - och det vet jag däremot att dom flesta gör!

********************************************************

Igår var jag alltså till onkologen och fick min femte cellgiftsbehandling. Samtidigt kom en sjuksköterska upp från bröstavdelningen för att kolla mitt operationssår på bröstet. Inga stygn hade gått upp men det hade läckt, men bara en aning så hon tyckte det såg riktigt bra ut.  

Hon packade in bröstet igen och jag la tillbaka den lilla handduken som jag hade lagt i behån som extra skydd och stöd. Nu ska jag till VC på tisdag och tills dess ska såret inte röras. Jag sover alltså med behån på och ligger på rygg för att inte trycka på bröstet. 

I natt hade jag dock lagt mig på andra sidan vid två tillfällen, men det har tydligen funkat för än så länge läcker jag inte. Men nu oroar jag mig inte längre för att det ska komma en massa blod från dom sydda sårkanterna, utan för att det ska bli fullt med sårvätska där inne som sen trycker hål på ihopsyningen och läcker ut. Så det jag hoppas på är att kroppen nu tar upp vätskan istället.....

SUSIE

EN VANLIG MÅNDAG NUMERA

 Jag är en aning sur på den här nya designen, men jag har mig själv att skylla. Sparade aldrig den gamla, alltså får jag göra det bästa av situationen. 

Rolle är som vanligt jätteduktig och har tagit in alla trädgårds- och altanmöbler, alla dekorationer samt även dom blommor/växter som kan förvaras i växthuset under vintern, Det ser för jäkligt trist ut.....

Allt "extra", som vädersite, inläggen med rosor m.m. försvann och än har jag varken lust eller ork att lägga in dom igen. Men det som retar mig mest är att stilen hoppar från den ena till den andra storleken och trots att jag försökt att ändra har det inte gått.  

Idag återgår jag till att berätta vad som hänt mig och börjar med vad som hände i måndags på Bröstavdelningen på sjukhuset. Hade inte fått nån tid men akuten som ville jag skulle dit lovade skicka ett meddelande till dom. Problemet var att det går inte att ringa till bröstavdelningen en lör-sön, faktiskt inte ens efter 10.00 på fredagen. Så i måndags väntade jag mig att får höra av min syster Petra tidigt. 

Vår "döda" traktor i parken!

Det ringde också tidigt, men det visade sig vara från onkologen där en trevlig syrra berättade att urinprovet dom tog i torsdags visade att jag INTE hade nån urinvägsinfektion längre, utan blodet i urinen kom från att mina slemhinnor hade reagerat på cellgiftet. 

Hmmm.....då förstår jag varför jag fortfarande har lite ont, men inte när jag kissar längre utan istället känns det som en anings menstruationsvärk - och det är ju överkomligt! Hon lovade också att kontakta Bröstavdelning och "köra på", så redan efter en timme ringde dom. Jodå, jag skulle få komma dit halv tre så en timme innan gasade vi upp till Visby - igen!

Varje år så tänker jag att jag ska plantera fler hortensior, men dom känsliga jag valt har inte överlevt...

Min läkare Helena, som var ledig förra veckan, var nu på plats så hon och tre andra packade upp mig och började titta. Efter lite diskussioner bestämde hon att ta bort alla stygn sen i onsdags och sen sy ihop mig igen. Den här gången tror jag faktiskt att hon både sydde tätare och drog ihop mer. 

Sen ville hon att jag skulle ha lite tryckförband på såret och dessutom ha en BH med massor med stoppning på mig dygnet runt. Det hade jag flera gånger frågat kirurgerna tidigare, men dom tyckte inte att det skulle behövas.....!?

Poolens täcke är för länge sen borttaget, istället ligger det numera vinterplåtar över - men bilden gör att jag längtar till
nästa vår.....

Nu är alltså såret hopsytt på nytt och jag sitter vid datorn där jag satt förra gången och hörde ett plaskande ljud bredvid mig. Det var blod som droppade ur mig eftersom såret gått upp..... Det var efter 2 dagar, så jag är väldans orolig att det ska bli likadant igen.  Inte nog med att jag sover med BH, jag ligger blickstilla på rygg hela nätterna också. Inte så behagligt, så nu är det en halv sömntablett som gäller och det har gått bra.

Personalen på sjukhuset verkar också vara lite oroliga, så idag har jag blivit uppringd av onkologen som kollade om jag kan komma i morgon, av bröstavdelningen som hoppades att allt var OK och talade om att dom kommer till onkologen för att titta till det hela i morgon och av akuten.....

Nu luktar det nybakad äppelkaka om katsuran ute.....

Akuten meddelade att det odlingsprov dom tagit inne i bröstet hade visat att jag hade en liten infektion, men den antibiotika jag äter nu skulle jag sluta med - den hjälper inte mot dom bakterierna - och så ska jag äta en annan sort istället. Så Rolle har dragit iväg för att hämta ut det åt mig. 

Riktigt skönt för den här senaste antibiotikan var extra stark, skulle tas på fastande mage vilket betydde klockan 5-6 på morgonen och timmar innan middagen på kvällen. Nu ska jag få rätt sort som är mycket snällare och ska tas mer normalt.....

Är det månne den sista rosen för säsongen.....

SUSIE

LYCKLIGT LOTTAD

 Efter att i flera inlägg berättat hur jobbigt jag har det just nu, tänkte jag faktiskt idag bara berätta om positiva saker. Kan ju vara kul som omväxling.....

Till att börja med är jag enormt glad och tacksam över att vi flyttade hit för 17 år sen. Som infödd Stockholmare fick man då höra att "Ni kommer aldrig stå ut, det kommer bli så trist under vintern". "När ni blir äldre (vi är det nu) kommer ni märka hur sjukvården är eftersatt" (!?). "Ni har ju varken släktingar eller vänner på ön, hur ska ni klara er utan ett aktivt socialt liv?" 

Nu kan jag informera dom som misströstade att det har gått över förväntan. Vintrarna här på Gotland är betydligt mildare och kortare än i Stockholm, dessutom sköts vägarna betydligt bättre. Vilket är till glädje för oss som kör bil. Och eftersom alla vet att det inte sandas - annat än i svåra kurvor - eller saltas så har folk vettiga mackor (=däck) och kör dessutom mycket lugnare och försiktigare. Så vintrarna är numera överkomliga.....

En (!) enda gång har jag längtat tillbaka och det var när min väninna och granne Bibbi låg dödssjuk och jag inte kunde hälsa på henne på sjukhuset. Men det går ju färjor så jag var beredd att direkt kasta mig på en sån och åka upp till stan, men fick inte för Bibbi. Hon ville absolut inte ha något besök.....

Förutom den gången så har jag faktiskt inte en endaste gång längtat tillbaka till Örby/Älvsjö trots att jag - och Rolle - trivdes otroligt bra där. Vi bodde där i 30 år, men dom sista åren började Stockholm och även området i närheten förvandlas - och absolut inte till det bättre!

Det skedde några överfall vid Älvsjöstationen och t.o.m. ett mord i Örby centrum. En tidig sommarkväll blev också Rolle nersparkad från sin cykel av några ligister på andra sidan Huddingevägen. Kom hem alldeles blodig.....

Alltså bestämde vi oss efter ett kort besök för första gången på Gotland (4 dagar 1998) att börja leta efter ett  hus. Ingen gård, det kände vi att vi redan var för gamla för, utan något modernt. Dessutom skulle det vara ett enplanshus som helst skulle ligga lite för sig - och absolut inte i Visby. Vi ville ju flytta till landet.....

Till slut hittade vi ett passande hus för oss på södra delen av ön och det har vi renoverat och byggt till med förråd, garage, pool och växthus. Nu är det helt perfekt för oss, speciellt som den stora tomten (5700 kvm) inte längre är bara en gräsmatta och en skog, utan en riktigt fin trädgård med en liten park!

Naturen här på Gotland är helt fantastisk och helt perfekt för oss som tidigare hade hund. Först Penny som flyttade hit med oss, en Lancashire Heeler-tik som blev 16,5 år. Sen Santos, vår Podengo Portuguese Pequnio som blev 13 år och som vi hade glädjen och förmånen att ta hand om i 8,5 år. Men som tyvärr hastigt avled den 13 september i år. 

På grund av dessa två har vi nog sett mer av ön än en del infödda gotlänningar för vi älskade att ta "vilda" prommisar. På södra delen har vi nog sett det mesta, men vi har en hel del kvar på norr - så det är bara att ta nya tag nästa år när man är frisk igen!

Det här med hur sjukvården fungerar här på ön har jag berättat om tidigare, så där behöver jag bara skriva; Kunde inte vara bättre! 

Sen har vi det här med socialt liv. OK, där kan jag väl erkänna att vi inte har en lika stor umgängeskrets som tidigare, men vi har skaffat oss flera goda vänner och bekanta. Dessutom kommer gärna släktingar, kompisar och bekanta och hälsar på hos oss varje år - utom i år förstås! Och skitåret 2020 kunde man gärna få stryka ur almanackan och minnet.....

SUSIE

I SÖNDAGS

Efter att stygnen på bröstet gått upp på fredagen så var jag tvungen att åka till Visby på söndagen för omläggning igen och vara där redan vid åtta på morgonen! Och det var jag!!

Tog faktiskt bilen själv, tyckte stackars Rolle skulle kunna få vila sig en dag från att vara chaufför och uppassare åt mig. På grund av det okristligt tidiga besöket på akuten så kom jag in hyfsat snabbt. Jag hade blivit förvarnad att kom jag senare skulle jag säkert få vänta länge - det är ju inte precis nåt livshotande.

Direkt när jag var klar så gasade jag hem igen, men när jag började närma mig Klintehamn(efter c:a 3,5 mil) så började jag bli enormt trött - vilket inte är så bra när man kör bil. Så det var bara att öppna ett fönster så det blåste frisk luft på mig och köra försiktigt. Jag tror att tröttheten kom av kombinationen med cellgift på torsdagen samt att jag varit vaken sen fem på morgonen. Väl hemma igen redan vid tiotiden så åt vi en tidig frukostlunch och sen la jag mig på soffan framför TV´n för att vila. Det dröjde 30 sekunder, sen sov jag ett par timmar. När jag vaknade hade jag tyvärr läckt massor med sårvätska. Inte trevligt, men bättre än rent blod!

Nu började t.o.m. mina förbandsmaterial sina. Jag hade massor efter förra operationssejouren för fem år sen. Alltså måste jag be att få lite med mig hem. Som nödlösning har jag satt på en binda! Jag ska nämligen upp idag - igen - till bröstavdelningen där min läkare Helena ska "titta" på mig och ge mig ett besked om vad som ska hända nu. Blir det bara att fortsätta som det jag har nu; Förband med Aquasel (material som stoppas in i bröstet och som ska suga upp vätskan), ihopsyning igen, eller blir det en sån där jäkla vacuumpump igen. Gissa vem som är ENORMT trött på det här trasslet.....

Igår eftermiddag när det var fint väder så begravde vi Santos i parken, precis på andra sidan staketet till innertomten. Där ligger Penny redan, men Santos urna grävdes ner på andra sidan av en liten syren. förutom en liten blombukett fick han massor av vårlökar i sin grav.  I vår - när jag förhoppningsvis mår betydligt bättre - ska jag plantera nån fin perenn hos honom och dessutom ta bort allt gräs bredvid syrenen.

SUSIE

FEM FRÅGOR MED SVAR

Så var det dags för veckans fem frågor från Elisa och jag ska göra ett försök - men jag kanske är sent ute. Det är ju lördag redan..... 

1. Hur ser det ut i din källare/förråd? I förråden - vi har ett stort garage, ett trädgårdsförråd med två rum samt en f.d verkstad - är det ordning och reda för det är min käre gubbe Rolle som fixar det.

2. Vad samlar du på dig mest? Växter och smink..... (vilken kombination)

3. Vad i ditt hem behöver rensas ut? Gamla kläder, jag slänger aldrig nåt jag kan använda i trädgården.

4. Är du bra på att rensa ur din mailkorg? Ja, varje dag! 

5. Vad sparar du gärna som andra kastar? Ordentliga Rolle gillar att kasta saker och hålla iordning, så det är saker varje dag jag får rädda!

👤

*******************

Du som inte gillar att läsa om mina sjukdomsproblem kan hoppa över följande, men jag vill ha med inlägget för jag använder bloggen som en dagbok:

Igår blev det en mardrömsdag. Det började med att jag mådde perfekt, vacuumpumpen borttagen i onsdags, bröstet ihopsytt, sovit gott på natten och det var soligt och fint väder. Men så fick det ju inte vara förstås.....

När jag vid tiotiden satt vid datorn så hörde jag ett bekant ljud – trodde jag. Det lät som vacuumpumpen så jag reagerade inte först, men jag hade ju ingen sån längre! Det var nåt annat som droppade och när jag tittade på golvet så var det en stor blodpöl bredvid mig. Jag droppade blod och hela t-shirten på sidan var full. Stygnen hade gått upp. Så in i badrummet och försöka klä in mig med bandage, vilket gick bra då jag har en massa kvar sen förra sejouren med sårvätska. Sen försökte jag ringa bröstavdelningen på sjukan, men där fick man till svar att dom skulle ringa upp på måndag! Så det blev att ringa sjukvårdsupplysningen som i sin tur tog kontakt med bröstavdelningen, men jag fick naturligtvis det svar som jag misstänkt; Åk till akuten!

Vi kom dit efter deras lunch (man är ju inte dum, personalen där måste ju äta också) och jag kom in hyfsat snabbt och sen var det som vanligt fullt med folk i rummet. Träffade manliga 2 sköterskor och 2 yngre läkare och sen kom en kirurg ner från bröstavdelningen och tittade och talade om vad som skulle ske. Massor med prover togs igen, men alla var bra – och så togs ett odlingsprov på blodet i bröstet vilket var nått nytt. Hade ju inte blött tidigare. Urinprov hade jag tagit dagen före hos onkologen så det behövdes inte. Sen stoppades det en liten bit av ett uppsugande tyg (hade upp till 7 såna av största modellen förra gången i maghålorna), dom två trasiga stygnen togs bort och så lades såret bara om igen. Nu ska jag tillbaka dit imorgon och sen till bröstavdelningen på måndag. Sen är det vc på tisdag och onkologen på torsdag. Så man har fullt program.....

Det var alltså två stygn som hade gått upp och jag frågade kirurgen om det inte var alldeles för få stygn, bara 7 st, till ett sår på 7 cm och han höll med faktiskt. Dessutom frågade jag vid ett flertal tillfällen om jag inte skulle ha BH på mig dygnet runt som stöd, men det var inget behov av. Vi skojade ganska frisk i rummet och det började med att jag hade bara tagit fram det vänstra bröstet och då sa en av läkarna att det såg rött och svullet ut. Då sa jag; Nej, titta på det andra det är precis lika svullet!  När jag sen frågade varför man inte använder klammer istället för att sy och då sa dom att det blev så fult ärr efter; Spelar väl ingen roll på en gammal kärring som mig, sa jag då!

Sen på eftermiddagen åkte vi hem efter att ha landat i Klinte för att hämta ut penicillin som jag skulle äta för säkerhets skull för bröstet, men även för den urinvägsinfektion jag fortfarande känner av lite trots 2 olika omgångar av medicin. Jag trodde jag sen skulle få en skön kväll, men det blev tyvärr precis tvärtom. Bröstet höll sig lugnt, men när jag satt och pratade i telefon med en väninna vid sjutiden så fick jag halsbränna.

Jag hade fått förhållningsregler tidigare att jag skulle dricka surt, vilket jag gjort. Det var tranbärsjuice, citron/ingefära och så vanlig citronsaft. Dom två förra smakar ingenting, har problem med smaken nu när jag får cellgift – allt smakar konstigt eller inget eller äckligt. I veckan köpte jag en jättefin krabba men fick kasta halva efter det att jag nästan mådde illa av smaken. Alltså drack jag en massa citronsaft som verkligen var sur – och så mitt i snacket med min väninna fick jag avbryta för det började göra enormt ont.

Sen höll det på i 4 timmar (!) trots intag av 4 novalucol samt massor med vatten och till slut ett litet kex med smör, sen kom doktor Bloom på att vi hade nog några påsar Samarin i vår reseväska och då släppte det så pass att jag kunde lägga mig ner i sängen. Till slut la jag mig ner och somnade, men eftersom jag druckit så vansinnigt med vätska så har jag spenderat halva natten på muggen. Inte heller så kul.....

På morgonen tog jag min stora penicillintablett på fastande mage och fick ont direkt! Men det släppte nästan direkt när den åkt ner ordentligt och nu har jag ätit två små mackor och det känns OK. I morgon måste jag tillbaka till akuten, har fått en speciell kallelse så jag kommer in, men är förvarnad om att det kan ta tid. Det är ju inget livshotande jag har, det ska ju bara stoppas i ny trasa och läggas om. Så dom ville att jag skulle komma klockan åtta (!) men det var OK att komma lite senare vilket jag tänker göra. Den här gången ska jag ta bilen själv och åka upp, jag kan ju faktiskt köra och det är inget kul för Rolle att sitta och vänta på mig i timmar. 

Ni som kan; Njut av helgen!

SUSIE

ETT OTROLIGT FARANDE...

 Igår var vi först till Hemse där jag besökte vc för att få min picline servad (spolad och sen omlagd) samt för att ta blodprov innan cellgiftsbehandlingen på i morgon.

Jag har ju varit "ledig" och inte fått nåt cellgift nu på 10 dagar, så läkaren vill helt klart se hur mina blodprover såg ut innan nästa omgång. Än så länge har dom sett bra ut.....

Efter det åkte vi iväg till Roma där vi hämtade vår lilla älskade Santos urna. Sen blev det den sista färden hem med honom i bilen. Mycket sorgligt!

Vi fick honom separat bränd och nu har vi kvar att bestämma exakt var vi ska begrava honom. Vi vill ha honom bredvid Penny, men inte alltför nära. Hon brändes aldrig, utan Rolle grävde en djup och stor grav precis utanför staketet till parken. Sen planterade vi två träd, en rosenhagtorn - som tyvärr fick så mycket ohyra att vi var tvungna att ta ner det lilla trädet - och så en syren. Där emellan ligger Penny - och eftersom vi aldrig tog bort rotsystemet till rosenhagtornen så har den nu kommit upp som en liten buske. Och den får vara kvar. Men på andra sidan om syrenen kan vi utvidga rabatten - och där ska nog Santos urna grävas ner. 

Bilderna togs igår när vi var på väg hem. Idag har vi återigen varit till Visby och till Bröstavdelningen där min vacuumpump togs bort och bröstet syddes ihop. Nu är det bara att hålla tummarna för att det inte blir så mycket sårvätska att stygnen går upp och man får börja från början igen.

Och inte nog med det, i morgon ska jag till onkologen och få en cellgiftsomgång. Det är ett jäkla farande fram och tillbaka. Jag skulle nog kunna köra själv, men är lite rädd att jag blir för trött eller mår illa - så Rolle agerar chaufför till mig.....

SUSIE

BLOMBUKETTER

SÖNDAG - normalt en avslappnad helgdag för TV-tittande och matlagning. Det senare stämmer, har en kyckling i lergryta i ugnen som blir klar klockan fem. Perfekt!

Däremot så har det inte blivit så mycket TV-tittande den här helgen - ännu. I alla fall inte för mig. Vi spelade in Indycar igår kväll/natt och började titta på racet vid 10-tiden idag. Men vad hände; Jag somnade naturligtvis! Men jag såg iaf både början och slutet.....och jag som älskar att se bilrace!!

Igår, precis när jag höll på med middagsmaten, så ringde det på dörren. Rolle fick öppna, jag hade ingen peruk på mig och man vill ju inte skrämma ihjäl folk. *fniss* Det var Carro, en granne och svärdotter till vår hustomte Erik (som tyvärr avled för några år sen). Hon kom för att överlämna en jättefin blombukett som tack för att familjen fick en del saker efter Santos. Det var en stor säck med torrfoder samt massor med hundgodis, vilket tydligen gillades av deras 2 hundar.....

Sen dröjde det bara nån timme så ringde det på dörren igen! Det här året har det inte varit speciellt många besökare här, speciellt inte på kvällarna, så nu började man ju undra lite....!?

Utanför stod Lisa, min väninna i Levide som jag inte träffat alls i år, med händerna bakom ryggen. Rolle - som återigen fick öppna - blev lite chockad när hon trollade fram en jättebukett med dahlior.  Det var från familjen som lite tröst (dom har också två hundar). Så nu är huset fyllt av vackra blommor.....

Mina egna dahlior har jag inte haft nån framgång med. Det är endast 4 av 8 som blommat. Dom andra har antingen dött eller bara växt enormt.....!?

Ovanpå dom här överdådiga buketterna har jag faktiskt kvar 4 rosor av dom 10 jag fick av Rolle för 14 dagar sen. Helt otroligt att dom står fortfarande. Så nu har vi vackra blommor överallt - vilket passar mig perfekt! Så jag tackar återigen så "hemskt" mycket!!!

När vi ätit lergrytekycklingen (Rolle med kokt potatis till och jag med ris eller couscous), så är det nog lagom att börja titta på kvällens clou´; Nascar-racet! Nu när jag sovit så mycket så tror jag också att jag kommer kunna hålla mig vaken hela tiden. Men det är knepigt när man får cellgift, man blir lite allmänt trött faktiskt.....

Gjorde en tavla igår; Bytte stil på bloggen och då försvann ALLT utom själva inlägget. Får se om jag senare idag kanske kan få till det.

SUSIE

5 FREDAGSFRÅGOR & SVAR

 Om en halvtimme börjar Indycar-serien med kval och sen race - och det måste jag ju bara se, så nu gäller det att vara snabb.....

Utsikt från altanen på baksidan. Det som ser ut som en låda är poolen som sett ut så här sen i juli när jag blev opererad och inte kunde bada längre. Rolle är inte så intresserad.....

Börjar med att lägga ut dom 5 fredagsfrågorna vi fått av Elisa. Sen ska jag komma på svar till dom också, vilket kanske tar lite tid.

1. Vad retar du dig på när du går ut och äter? Om jag beställer sallad och glömmer att säga till att jag ABSOLUT INTE vill ha ett endaste blad med ruccola - och in kommer en med flera blad som dom inte lyckats peta bort. Dessutom - är det så att har det legat ruccola i salladen så hjälper det inte att ta bort bladen, det smakar ändå..... 

2. Vad retar du dig på under tv-tittande?  Om vi är ett sällskap som ska se nåt - t.ex. ett bilrace - och nån är ointresserad och sitter och pratar hela tiden. Då är det bättre att spela in programmet och titta på det senare. Antingen tittar man på TV eller så umgås man (föredrar det senare).....

3. Vad retar du dig på när det kommer till språk/grammatik? Egentligen ingenting. Är nämligen gift med en språkpolis, så jag har lärt mig att inte bry mig så mycket....

4. Vad är något du retar upp dig på i hemmet? Vi har en väldigt stor och snygg klocka på väggen i vardagsrummet. Jag vill inte ta ner den, men den tickar nåt ofantligt. Rolle som hör dåligt lider inte av det, men jag.....

5. Vad är något du gör som retar andra? Massor förmodligen!

😍😉😜

Upptäckte precis att IndyCar inte börjar förrän klockan sju, så jag fick en timme extra på mig. Härligt behövdes för jag kom på fler svar till frågorna!

Så här såg det manchuriska valnötsträdet - Julglans mandshuriska  - för en vecka sen. Lite gula blad det var allt. Idag var Rolle tvungen att gå ut och räfsa upp massor med löv som låg i drivor under det. 

Det här trädet plus en rödbladig asklönn - Acer negundo atropurpureum - är dom som nu har fällt nästan alla sina blad. Extremt och ovanligt tidigt, tycker jag....

Men det är inte bara dom två träden som är tidiga - Rolle har tagit bort alla poolgrejor samt nästan alla våra utemöbler. Det finns nu bara två stolar samt ett bord kvar på altanen. Det var jag som sa ifrån, det kan ju fortfarande bli nån enstaka fin dag.....
.

Här i hörnan mot kohagen och mot tomten bakom garage & trädgårdsbod så har jag flera buskar som har gula blad. Det som t.ex. sticker upp ovanför den rödbladiga flädern är en orangestammig korallkornell, till vänster är en gulbladig japansk gyllenlönn - Acer shirasawanum - trädet till höger är en Liriodendron tulipifera - tulpanträd - som nu har blivit lite gulbladig. Normalt är den grön.....

Fick 10 rosor för 12-14 dagar sen av Rolle, 4 av dom står fortfarande vackert i sin vas och blir ett passande avslut på dagens inlägg!

TREVLIG HELG

SUSIE