måndag 2 oktober 2017

TIDLÖSOR OCH STRÖMMAÅN

Helgen har varit jätteskön med både en del trädgårdsjobb, härliga stunder på altanen, två bilrace och en lång skogsprommis. Vädret har ju varit så fint att vi igår bestämde oss för att försöka ta en prommis med Santos efter Formula One-racet på morgonen. 

Den först satta av mina fem tidlösa, den dubbla Waterlily. För c:a 10 år sen jag satte tre lökar.
Har ju inte vågat gå långt sen jag fick ont i ryggen i våras. Nu tänkte jag försöka och då utmed havet någonstans, gärna på ett nytt ställe. Så vi gasade iväg till andra sidan ön och jag guidade Rolle ut på Hammaren som är ganska obebott.

Den här tidlösan satt jag för ungefär 6-7 år sen - men jag har inte en aning om vad det heter!
Väl framme så fick Rolle - trots lite sura miner - ta en pytteliten grusväg ner mot havet. Han gillar inte att köra på grusvägar för det dammar (det är vitt kalkdamm), men som tur var så var bilen inte nytvättad precis - då hade han garanterat vägrat!

Så har vi den 3:e tidlösan som skulle vara lite mer rosa och ljusare, vilket den kanske är. C:a 5 år gammal, också namnlös.
Vi körde på vinst och förlust några hjulspår ner mot en grupp fiskedbodar, men tyvärr visade det sig att det blåste så vansinnigt mycket att vi inte ens gick ur bilen. Man hade behövt täckjacka, handskar och mössa på sig för att det skulle ha varit något så när behagligt. Alltså fick vi ge oss tillbaka inåt ön istället.....

Så den vackraste av alla fem, den blå tidlösan från några år tillbaka som tyvärr redan har vissnat över.
Den här randiga/rutiga tidlösan satt jag förra året så än så länge är dom inte många.

Då kom Rolle på att det var väldigt länge sedan, kanske över fem år sen, vi var till Strömmaån som flyter en bit utanför Stånga. Alltså halvvägs hemma igen, men turen med bilen runt Hammaren var vacker så det var helt OK.

 Alltså tog vi vägen mellan Ljugarn och Stånga och så åkte vi av på den lilla skogsvägen fram till parkeringen vid ån - ja, alltså till den lilla gräsplätt där man kan ställa bilen. Och så började vi vår naturprommis med att gå över ån!


Det finns några trevliga små broar att gå över på i början, men redan efter bara 20 m så var det en gammal murad dammvall med trasiga stenar man skulle vingla över - inte kul alls! 
Men vi lyckades ta oss över alla tre, även jag som är enormt höjdrädd! Men det gick.....och sen var det inga som helst problem. Ett tag!!

 För längre fram kom vi till ett par ställen där det bara låg några breda plankor över tillflödena till ån. Och då blev jag riktigt orolig faktiskt! För nu var det en hög bank (flera meter) mot ån och är man rädd för höjder som är mer än 40/50 cm så..... *fniss*

Nu hade vi gått ganska länge och Rolle som vet hur ont i ryggen jag kan få frågade om vi skulle vända. Men jag, som har bra lokalsinne ville gå en bit till för där finns en liten bro tillbaka till "rätt" sida av ån. Och därifrån finns det en liten skogsväg att gå på tillbaka till bilen. Rena autostradan! Alltså inga hemska bräder!!
Så vi fortsatte, väldigt länge.....innan vi äntligen kom till övergången och kunde börja gå tillbaka mot bilen.


Turkduvan som det står om på bilden ovan har vi faktiskt sett vid ett tidigare besök, den här gången var det dock en helt annan fågel vi såg. Vad det var vet vi inte, men den var svart med en aning vitt - och den flög två gånger precis över Santos huvud. Gillade tydligen inte alls att han gick på den lilla skogsvägen.....
 
Vi hade nu gått ganska långt så när vi nästan var framme vid bilen började min rygg spöka och jag var tvungen att vila flera gånger. Men skogen öppnade upp sig och vi såg vattenblänket från dammen och då visste jag att alldeles strax skulle vi vara vid bilen. Puh!
Det kändes otroligt skönt.....men det hade varit en härlig skogsprommis och Santos var riktigt nöjd och hoppade utan protest direkt in i sin bur och la sig att sova! På kvällen var det Nascar-race på TV så söndagen blev otroligt lyckad!!











Inga kommentarer: