fredag 24 juli 2020

ÅTERBESÖK & BLOMMOR

I onsdags var det så äntligen dags för första återbesöket på bröstavdelningen på sjukhuset efter min operation. Eftersom jag inte har haft ont alls (OK, det är lite ömt) så såg jag verkligen fram mot det att få svar på dom tre bitar som tagits.

Min älskade klängros Penny Lane som inhandlades tack vare vår förra hunds namn.

Att det var cancer i den största det visste jag ju redan, men jag hoppades på att dom andra var OK. 
Sen - det absolut viktigaste - jag skulle få reda på vad som kommer att hända nu efteråt. Trodde jag.....

Lite lackröda liljor som överlevt invasionen av liljebaggar för några år sen.

Till att börja med plockades bandaget av och nästan allt såg jättebra ut. Men det var tyvärr ett ställe där det inte hade läkt så jag måste fortsätta med att gå till VC och få bröstet omlagt! 

Ytterligare en klängros vid spaljén i förträdgården.

Åtminstone två gånger till måste jag dit förmodligen, med början på tisdag. Duscha till dess skulle jag undvika och bada i nån pool är inte att tänka på! Men jag är glad över att det inte var någon infektion. 


Just nu är faktiskt rosenspaljén i förträdgården mycket vacker, alla rosor verkar blomma.....

Men inte 17 fick jag nåt svar på vad det bortopererade visade. Jo, på en pytteliten ytlig bit läkaren passat på att ta, den var helt ofarlig. Men dom andra bitarna? 

I rabatten nedanför rosenspaljén har jag planterat massor av nävor och i år verkar dom trivas!

Den stora tumören - hela 5 cm - vet jag ju redan är cancerogen, men sen var det en liten ytlig böld bredvid samt "vaktposten". Alltså det lymfkärl dom alltid tar för säkerhets skull. Om den har mycket cancerceller i sig så kan det bli fråga om ytterligare en operation för att ta bort fler lymfkärl.....


Dom vackra buskrosorna Rhapsody in Blue växer också nedanför spaljén. Eller rättare sagt upp på spaljén. Dom har nämligen blivit jättestora i år!


Men nu är det ju så att det är semester- och framförallt coronatider, så nåt svar på det här hade inte kommit. Läkaren var dock mycket förstående att jag började bli otålig och orolig efter att ha väntat i över 14 dagar. Så hon skulle höra vad läkarna i gruppen kommit fram till efter deras veckosammanträde klockan tre och sen ringa mig. Vare sig hon fått fram nåt svar eller inte.....


Dom här två rosorna, en buskros och en patioros växer i en låda bredvid ingången  på baksidan till innerträdgården.

Så ringde läkaren vid femtiden och meddelade att tyvärr, proverna var inte klara. Nu skulle hon vara ledig, men hon lovade mig att hemifrån kontakta patologen i Stockholm i början på veckan och försöka få fram svaren och sen ringa mig. Men risken var stor att jag inte skulle få nåt svar förrän nästa onsdag/torsdag.....

En stor vacker dahlia med stora cerisfärgade blommor!

Personalen här på lasarettet är helt fantastisk, kan inte önska mig bättre bemötande. Dom gör allt för en! Men tyvärr kunde inte läkaren ge mig nåt besked om vad som ska hända mig nu. 
Jag har flyttats över till onkologen i Visby och det är naturligtvis dom som ska bestämma. Så jag lever fortfarande med hotet om att jag ska behöva åka till Umeå för strålning. 

Till skillnad mot dom andra bilderna på vackra blommor jag visat så avslutar jag nu med penséerna i krukan utanför ytterdörren - dom har nu sagt upp sig och måste bytas. Men till vad.....

Jag som har flygfobi skulle alltså behöva ta mig dit med hjälp av först färja och sen tåg i dessa pandemitider. Och så ovanpå det sitta ensam på ett hotell i 3 veckors tid, utan permis över helgerna och inte känna en kotte i stan!? 
Det finns ju faktiskt strålning att få på betydligt närmare ställen, Karolinska i Stockholm t.ex. - där jag har både släktingar och vänner.....

SUSIE

6 kommentarer:

Ingrid sa...

Så otroligt jobbigt det måste kännas att inte få veta vad som väntar. och varför ska du behöva ta dig till Umeå, nu när vi ska resa så lite som möjligt. Hoppas att du kan få den behandling du behöver i Stockholm.
Varm kram, Ingrid

Anita, de fyra blomsterhaven sa...

Har tänkt på dig, hur det gick på ditt återbesök. Och så tråkigt att du inte fått något besked. Men så bra dom ändå verkar vara på sjukhuset. Nu hoppas jag att du får besked så fort som möjligt och ... att det är bra besked! Men en sak jag inte förstår är varför du måste åka till Umeå? Är det för Covid-19? Att det inte finns resurser på Karolinska? Jag hoppas verkligen att allt löser sig till det bästa.

Kramar
Anita

PS! Jättevackra blomterbilder!

chica sa...

Susie, esse tempo de esperas e incertezas é mesmo danado, mas tudo há de passar e tu, forte como és, vais tudo superar logo! beijos, boa sorte! chica Lindas flores!

Luna Ek sa...

Herregud! Det här är ju en grej för kvällstidningarna! Inte nog med oro, väntan, sjukdom, distansering... till råge på allt ska en äldre människa behöva skickas så långt bort på behandling. Jag blir helt upprörd för jag vet vad cellgiftsbehandlingar handlar om. Vi får verkligen hoppas detta löser sig på bästa sätt.
Tänker på dig och sänder en stor styrkekram.
Luna

Märtha sa...

Alltså, varför Umeå???? Vilken ända tänker de som bestämmer med? I och för sig är Umeå en mycket vacker stad med många friluftsområden, men...? Men ovissheten är det värsta. När jag "beskylldes" för att ha bröstcancer och opererades för snart 20 år sedan, ställde jag till med en krigsdans när jag äntligen fick beskedet "inte cancer". I journalen står det något i stil med: "patienten visar stor glädje över det negativa cancerbeskedet..." Courage!

Lena i Wales sa...

Oh, vad jobbigt. Känner med dig. Att inte få svar och gå i ovisshet är hemskt.
Hoppas verkligen du inte behöver flyga iväg någonstans. Håller tummarna.
Så vackra blommor du visar, något att glädjas åt!
Tänker på dig!