måndag 30 april 2018

Rent ut sagt; FÖRBANNAD!

Både Rolle och jag har ju haft en hel del att göra med vårdcentralerna och sjukhuset i Visby - och varit vansinnigt nöjda. Allt har fungerat perfekt och personalen har varit jättetrevlig!
Tror att jag under alla mina besök bara träffat på en enda som varit sur och grinig, men idag.....


...då fick man uppleva nåt som man trodde man skulle slippa.

Rolle har kronisk lymfomcancer som han aldrig mått dåligt av, enbart fått tumörer 4 gånger på olika ställen i kroppen som sen har behndalts med cellgift, strålats och/eller opererats. Men nu har han varit symptomfri i 5-6 år. Jätteskönt!
Men så visade det sig i höstas att han hade prostatacancer, hans PSI-värde låg på 170. Normalt ska det vara under 5 för en man i hans ålder. Helst runt 1!
Så det togs biopsier och mycket riktigt, det var naturligtvis cancer. Han fick börja med att få kvinnligt könshormon som "svälter" cancern och så togs massor med prover och så röntgades han på 3 olika sätt. Risken kunde vara att cancern gått ut i skelettet. Som tur var hade det inte gått så långt.


Vår domherre låg död nedanför växthuset i morse - hade tydligen försökt flyga genom det TROTS en massa
varningsskyltar på rovfåglar som vi klistrat upp! Jättetrist!!
Han reagerade bra på hormonet och PSI-värdet sjönk till 1,14 - så vi var glada. Men...det här botar inte cancern utan gör bara att man kan leva med den ett antal år. Så läkaren ville att Rolle skulle strålas också.
Men det ville inte Rolle göra på grund av att han gjort det en gång tidigare, samt att vi har flera bekanta som fått otrevliga men efteråt. Urinläckage samt ännu värre, läckage från ändtarmen!
Istället ville Rolle åka till Tyskland - i egen regi - där det numera finns fler metoder att få bort "the Big C" i prostatan och det var helt OK för hans läkare. Så han skickade över Rolles journaler - på svenska!?


Det är massor av vindruvsklasar på gång redan i växthuset! Så nu får man klippa bort dom oönskade.....

Vi tog kontakt med det tyska sjukhuset som naturligtvis ville ha journalerna på engelska (eller tyska) och Rolle ringde urologen, men hans kontaktsyrra var inte på plats. Men någon annan skulle ringa upp lite senare.
Rolle hann dock åka iväg på nåt ärende innan nån ringde tillbaka, så den syrran fick prata med mig. Jag bad då att få Rolles journal översatt till engelska och sen mailad till oss för vi skulle maila den vidare till Tyskland. Men se det gick inte! Varken det ena eller andra!!

När Rolle kom tillbaka blev han sur och dagen efter ringde han upp urologen igen och då fick kan prata med en annan, mera hjälpsam, syrra. Hon tyckte det lät jättekonstigt och skulle kolla upp det hela. På eftermiddagen ringde hon upp och meddelade att "det är klart att man kan få sin journal översatt", hon skulle greja det!




Sen har vi inte hört något på över 10 dagar, så idag ringde Rolle igen till urologen. Hans kontaktsyrra var inte där nu heller, men dom skulle som vanligt ringa tillbaka.
För två timmar sen ringde någon - jag blev så arg att jag glömde ta namnet - och meddelade att det gick absolut inte att få en översättning! Hon hade kollat med sin chef och det blev blankt NEJ!!
Nu tror inte jag på den här personen, det måste ju finnas fler som vill ha sina journaler översatta Och om inte annat så måste dom kunna rekommendera någon som kan göra det. Rolle kan ju inte vara ensam om det!?

Innan jag blev gråhårig var jag rödhårig och inte bara håret har jag ärvt av min pappa utan också hans hetsiga humör. Fast det har ju blivit betydligt bättre med åren. Men nu blev jag så infernaliskt arg att jag bara skrek rätt ut i telefon - och sen slängde jag faktiskt på luren!
OM det nu inte gick att fixa så skulle man väl ha meddelat oss det och inte bara låtit oss vänta!?
Det var den 19 april vi fick beskedet att vi skulle få en översättning - men att det kanske skulle kosta några kronor, vilket vi tyckte var helt OK!



 Nu hade dom istället låtit oss vänta i 11 dagar utan att ens höra av sig. Men...jag har mina misstankar! Jag tror att den person som ringde idag var samma person som redan första gången sa att det inte gick att få en översättning.
Nu efteråt så har jag fått för mig att rösten liknade hennes. Och det är också så att det är bara tre syrror som är kontaktpersoner; Rolles egentliga som aldrig är där, den som var ohjälpsam vid första kontakten - och sen den mycket trevliga och hjälpsamma. Som det absolut inte var som ringde upp den här gången, hennes lite äldre röst känner jag igen. Men det grämer mig att jag blev så arg att jag inte tog namnet! 

Så det var bara för mig att sätta mig och översätta journalen. För många år sen jobbade jag på apotek så lite av dom medicinska termerna kan man och för övrigt är man väl ganska  hyfsad på engelska.
Så nu är dom ivägmailade till sjukhuset i Hamburg, jag håller tummarna för att översättningen blir godkänd - och framförallt att Rolle blir godkänd för en behandling!

Sen kommer vi till nästa problem; Fixa allt runt omkring, flyg- eller båt/tåg-resa, eventuellt hotell eller om han blir inlagd dom 5 dagar det ska ta och får bo på sjukhuset som är ett alldeles nytt och modernt mitt i Hamburg.
Rolle ska alltså åka ensam, jag måste vara hemma och ta hand om Santos. Men det där med att arrangera saker och ting är min specialitét så det ska nog gå bra. 

SUSIE




3 kommentarer:

Rosor och ruiner sa...

Usch vad tråkigt med all fördröjning och dubbla besked! Inte ok! Men nu hoppas vi att allt blir bra och att Rolle blir OK igen!

Kram Gunilla

Marlise sa...

Ich drücke ganz fest die Daumen für Rolle!!!!!

Jag håller mina fingrar korsade för Rolle!!!!

Kram Marlise

Ingrid sa...

Jag var här och läste ditt inlägg häromdagen, men blev så ledsen över hur Rolle har blivit behandlad att jag inte hittade de rätta orden för en kommentar. Inlägget är så fullt av vackra bilder från trädgården, men texten väldigt sorglig.
Hoppas nu att din översättning blir godtagen och att Rolle kan få den behandling han vill ha.
Varm kram till er båda två!
/Ingrid