torsdag 9 mars 2017

BLOMMANDE FREDAG - trädgårdsminne! Samt TRÄDGÅRDSTIPS

Till att börja med måste jag tipsa dig om en blogg - Rosor & Ruiner - som just nu kör en liten serie med en massa bra tips. Kanske mest till den som inte är alltför proffsig, men även till oss som haft trädgårdar väldigt länge och anser oss "kunna det mesta".

Man behöver faktiskt påminnas ibland.....så besök gärna bloggen och glöm inte att läsa ALLA inläggen. Hitintills finns det fyra och länken går till den sista!



Det är alltså till en tjej här i Visby som berättar om bra och dåliga saker i sin trädgård. Hur hon tänkt,  hur det blev och vad man bör tänka på. Och det är också massor av vackra bilder - den ovan t.ex. - från hennes egen trädgård i inläggen! Rekommenderas varmt!!


*************************************************************************

Så till veckans Blommande Fredags-inlägg som har ett riktigt härligt ämne, men vad ska jag välja av dom tusentals fina minnen jag skaffat mig under dom 44 år som jag har haft en egen trädgård!?

Fast det är klart, jag bodde som barn (3-16 år) i en villa på ett helt fantastiskt ställe på en ENORM tomt som sköttes av en trädgårdsmästare. (OBS! Det är inte så tjusigt som det låter, det var tyvärr inte mina föräldrars ställe.) Bilder därifrån är det dock dåligt med, så det blir mycket skrift den här gången. Kan kanske vara kul som omväxling..... Det var så att min pappa var privatchaufför för ASEA´s (som ägde Liljeholmes Kabelfabrik) högsta chef, så tvåvåningsvillan vi bodde i var en tjänstebostad. Precis där Liljeholmens T-banestation nu ligger (se röd ring på den gamla kartan) där bodde jag och alltså och lekte som barn.

ENLIGT WIKIPEDIA
I Stockholm i det gamla Årstadal, som låg på andra sidan Liljeholmsbron precis söder om Liljeholmsberget mellan dåvarande Södertäljevägen (nuv. Liljeholmsvägen) och järnvägen (nuv. Södertäljevägen) låg ett av Stockholms första förorter.
Det kom att finnas kvar i åtskilliga decennier. Först under 1950-talet började området försvinna till fördel för industrin. I slutet av 1960-talet hade de sista husen rivits i samband med att de nya, stora in- och tillfartslederna mot Södermalm byggts. Torpet Grönbrink revs 1964.


Tomten var som sagt enorm, den rymde massor med byggnader; lekstuga som var som en liten villa, garage för 4 bilar, hus till kokerskan samt direktörens hus som var som ett mindre gods med tennisplan och krocketplan. Vårt hus låg lite för sig omedelbart innanför grindarna med massor av trädgård runt omkring. Och där gjorde jag mina första trevande försök att odla; Rädisor och flox!

Den vackra och välskötta trädgården hade inga matnyttiga odlingar (förutom hallon med gula bär runt krocketplanen) men massor av rabatter, vackra buskar och träd och framförallt massor av vild natur. Både innanför det 2 m höga staketet som gick runt området och utanför på Nybohovsberget.
Däremot så var tillgången till lekkamrater inte så stor. Jag hade väl i praktiken enbart direktörens son Johan som gick i samma klass som mig och så var det väl en 4-6 flickor, samt ungefär lika många grabbar. Och vi lekte faktiskt allihop tillsammans. Trots att vi var allt från bara 5 till 12/13 år.


Men det var bara Johan och jag som bodde fint, dom andra bodde i det helt otroligt ruffiga området (se det gröna till höger på den gamla kartan ovan) en bit ifrån oss på andra sidan Liljeholmsvägen. Rena slummen faktiskt!
Det fanns inget vatten eller avlopp, så dom som bodde här hade slaskhink inne och fick hämta vatten i hinkar från pumpar på gårdarna. Och så hade dom torrdass!! Ända in på 60-talet!!!

Men som sagt det var här jag började odla lite. Min mamma och pappa var visserligen totalt ointresserade av trädgården, men trädgårdsmästaren farbror Hugo såg kanske ett gryende intresse hos mig. I vilket fall som helst så uppmuntrade han mig att så rädisor i blomrabatterna och flytta och plantera om höstflox. Så det är helt klart att trädgårdsintresset grundlades där - fast bara för vackra växter - det där med rädisor var inte så kul! Men höstflox kommer jag nog alltid att ha i min trädgård!!*fniss*

För fler inlägg med trädgårdsminnen gå till bloggen Bland Rosor & Bladlöss!

21 kommentarer:

Rosor och ruiner sa...

Åh, va gullig du är som länkar och vad fint du skrev om min blogg!

Kul med trädgårdsminnen, ja tänk att ett intresse kan grundläggas så där tidigt! Min morfar var ju trädgårdsmästare och min mamma var ju också väldigt trädgårdsintresserad, min moster hade blomsteraffär här i Visby... men själv tog det väldigt lång tid att bli intresserad, men bättre sent än aldrig, jag är så glad att jag fick detta härliga intresse som ger en så mycket!!

Ha det gott!
Kram Gunilla

Evas Kvarnaro sa...

Jo jag varit inne hos Gunilla och läst inläggen.
Intressant inlägg som du har Susie, fast jag vet ju en del av din levnadshistoria
så är det alltid intressant att få mera info.
Vi barn på 50-talet hade definitivt mycket roligare än dagens barn och ungdomar.
Att få vistas ute med kamrater och hitta på egna lekar var mycket mera kreativt än att 'leka med mobilen', även om den lär ut mycket bra saker och kunskap.
Givetvis är det både positivt och negativt det där med 'teknikens under'.
Nu på gamle dar kan man få sitta vid tangentbordet och skärmen och få den infon vi behöver, hi hi . . .
Barn i dagens läge vet inte vad ruffiga bostäder och utedass innebär, det är en historia från Dinosauriernas tid, hi hi hi . . .
Ha en fin blommig fredag/ Eva

Agnetas sa...

Hej Susie
Ja visst tror även jag att mycket av trädgårdsintresse grundas från barndomen, är föräldrarna intresserade och kan dela med sig av sina intressen till sina barn vill nog säkert barnen fortsätta med trädgårdsarbetet när de blir vuxna. (jag har egen erfarenhet från det).
Kram
Agneta

Rost och rädisor sa...

Vilken fin berättelse och det låter som en härlig miljö att växa upp i.
Satt på berget i Tantolunden bland kolonilotterna i somras och funderade på vad som låg andra sidan vattnet och nu vet jag alltså att det är Liljeholmen längst in i viken och att nånstans därinne sprang du runt som barn.
/Anette

HWIT BLOGG sa...

Gunilla med Rosor och ruiner har jag följt länge, jättefin blogg och underbara bilder! Alltid lika härligt att kika in till er två och se bilder från Gotland :) Ljuvlig liten berättelse också, den var kul att läsa...
Fredag igen, då tar vi snart helg igen!
Kram Titti

Carina sa...

Fin beskrivning av något som för en del säkert inte var så kul alla gånger. Fast kanske att livet var enklare och lyckligare.

De där människorna som varit med och startat vårt intresse och de vi mött längs vägen har satt många spår i mig och naturligtvis underbara minnen. Tack till dem.

Kram, Carina

Villrose sa...

En spesiell - og spennende oppvekst! Stor forskjell på folk der.
Og så floks, da :)

Trädgård i Torslanda sa...

Fint berättat. Vi verkar vara många som hittar viktiga trädgårdsminnen i barndomen, det verkar påverka mycket.
//Helene

Rost och rädisor sa...

Hej igen Susie!

Blir lite orolig när du börjar prata om att ställa ut småplantorna :-)
Precis som köpevårblommorna på våren behöver avhärdas innan utplantering behöver plantorna i garaget vänja sig så sakterliga vid de lägre temperaturerna i växthuset även om de ligger ovan nollan. Dina plantor kommer helt enkelt att stanna i utvecklingen och stå still länge om temperaturskillnaden kommer för plötsligt, så flytta inte ut dem förrän temperaturen dagtid överensstämmer med garagets dagtid och när du gör det så höj frostvakten några grader.

Lyckat till!
/Anette

Ps. Små växter gillar inte att bli grillade i växthuset heller, så när solen tittar fram gäller det att vädra och hålla termometern runt 20-25

Anni sa...

Vilket hjärtevärmande och intressant inlägg! Tänk så mycket som var annorlunda alldeles nyss. Jag minns också hur en flicka i parallellklassen hade utedass i slutet av sextiotalet, men nu står det radhus där hennes lummiga trädgård låg.
Önskar dig en skön helg med sol och plusgrader!

Anita sa...

Så roligt och spännande det var att läsa om dina första trädgårdsår. Det var alldeles säkert här ditt trädgårdsintresse började spira. Det var också spännande att gå tillbaka i tiden, läsa om hur det var. Inte så roligt alla gånger. Tack för ett härligt inlägg och tack för tipset på länken.

Ha nu en skön helg!

Kram Anita

Drömgården sa...

Roligt att höra var det började för dig 😊
/Kitty

Maribel sa...

Härligt med så mycket minnen, det var ett bra tema, man får läsa så mycket intressant. Flox gillar jag mycket, vi hade grannar, två äldre damer, som hade en fantastiskt vacker trädgård, och många olika färgers flox, jag beundrade dem varje höst när de blommade så fint.
Har faktiskt skaffat mig några till min egen trädgård också.
Ha en fin helg /Marika

Marit sa...

Så flott beskrivelse fra 60 tallet! Det var en annen tid, ja.

Takk for tips om blogg!

God helg!

Veronica sa...

Mycket skrift.. Som omväxling :D

Men en trevlig sådan!
Otroligt hur det var för så kort tid sedan...
Nu trodde jag helt plötsligt att jag som är född 64- var väldigt ung men det är ju faktiskt 50 år sedan det var 60-tal!!

Bra minnen!

Kram

Marlise sa...

Interessant über deine Kindheit zu lesen.
Ja, wir sind älter geworden
und die Entwicklung war rasant schnell.
Ich schicke dir ein wenig Frühling aus der Eifel nach Gotland

Intressant att läsa om din barndom.
Ja, vi har blivit äldre
och utvecklingen var blixtsnabb .
Jag skickar en liten våren från Eifel till Gotland
Kram Marlise

Hällan Visningsträdgård/Ulrika sa...

En fin tolkning som verkligen beskriver hur viktiga våra minnen är och hur de påverkar oss.
Ha det fint!

Janicke sa...

Vilket härligt trädgårdsminne att få ta del av! Alltid lika intressant att få sig lite stockholmiana till livs. Så mycket som har hänt sedan vi var små!

Och tack för tipset om Rosor & ruiner, ska studeras!

Hoppas att du har en fin helg i solen.

Anjas Hill sa...

En intressant och fin berättelse.
Påfallande ofta får man höra att folk med någon form av specialintresse - från musik till idrott och allt där emellan har haft eller grundlagt den i barndomen.

Riktigt trevlig läsning Susie!'
Ha det gott!
/Anja

Helt enkelt hemma hos mig sa...

Tack för att du berättade för oss om din barndoms trädgård. Vilken tur att du fick möjligheten att odla Jag tror verkligen att trädgårdsintresset startar när man är liten. Man måste bara få hjälp att komma igång.

Önskar dig en fortsatt skön kväll :)

Hélena sa...

Vilket underbart inlägg! Tipset är grymt och din berättelse helt fantastiskt.

Tusen tack!
Kram Hélena