söndag 15 januari 2017

VÅRT FÖRRA STÄLLE

Igår var det först strålande sol och blå himmel, nästan som vår, men sen förvandlades allt till vinter igen och det började snöa. Trist!
Så för att roa mig så gjorde jag en maträtt jag aldrig gjort förut (Rolle gillar inte pasta), nämligen Lasagne. Men för att göra det lite mer spännande använde jag mig av kycklingfärs - också för första gången. Blev dock ingen hit precis, varken hos mig eller Rolle. Som dock fick kokt potatis till så han skulle överleva. Så nu har jag gjort Lasagne två gånger, första och sista....*fniss*


Efter att jag fått höra av f.d. granne att vårt hus i Örby, Älvsjö, Stockholm var till salu igen - för 3:e gången sen vi flyttade - så gick jag in på mäklarsiten och kollade. Och blev lite snopen.
Det är faktiskt 14 år sen vi flyttade och med två ägare sen dess så trodde man ju att det skulle se helt annorlunda ut. Men det gjorde det inte!
T.o.m. trädgården är intakt, även om det är väldans vildvuxet. Kolla in tujorna som växer mot huset och som jag beskar varje år och på så sätt höll dom nere i storlek under fönstret. Likaså bollpilen till vänster vid infarten beskar jag ordentligt varje år - och det skulle verkligen behövas göras nu!


Men inomhus tänkte jag, där är det väl gjort en massa. Tvärtom, det mesta - utom golven - är kvar precis som det var när vi lämnade huset. T.o.m. all köksinredning med handtag och allt. Det enda jag kan se är bytt är fläkten. Både belysning, pappershållare, våg, spis, ugn och kakel är detsamma. Helt otroligt!
Vi byggde om köket i slutet på 80-talet några år innan vi byggde till huset i början på 90-talet. Jag ritade både ombyggnaden av köket och tillbyggnaden av huset. Och det "lever" tydligen fortfarande, så man kanske ska känna sig lite extra stolt!


Här är det matrummet som ligger i anslutning till köket i den tillbyggda delen (som syns till vänster bredvid och ovanför trappan på första bilden). Det ser också likadant ut som tidigare förutom golvet.
I köket hade vi svartspräckligt golv, här i matrummet var det vitspräckligt.
Vi gillar nämligen inte brunt.....så hos oss hade det garanterat inte kommit in några allmogemöbler!


På förra bilden såg man dörren ut till vår lilla frukostaltan, här ovan är den "stora altanen" dit man kom från vardagsrummet. Den gjorde vi om ett antal gånger, tror upp till 5 under dom 30 år vi bodde här, men det slutade med ett underhållsfritt räcke - efter att Rolle fått lasera om träräcket varje vår tidigare (söderläge) - med klinkers på golvet.
Sen hade vi inte fast tak, utan en 6,5 m lång markis. Var riktigt mysigt faktiskt och kändes riktigt ombonat när den var nere! Detta trots att husen nästan ligger på varandra!!


Någon bild på vardagsrummet (eller sovrummen och badrummen) hittade jag inte, utan det här är på baren i undervåningen - som också innehöll ett jättestort badrum med tvättstuga & bastu.
I undervåningen var det också garage för två bilar, pannrum, f.d. tvättstuga och kontor.
Här är själva baren intakt, belysning samt gardinupphängning är kvar. Men som i dom tidigare rummen är golvet bytt.
Gissa om vi hade många roliga fester här, både stora och små, med både bra musik och dans tillsammans med vänner och/eller släktingar.
Det är väl egentligen det enda jag saknar från Stockholm, det sociala livet. Men man var yngre och dessutom hade vi en mycket stor umgängeskrets då. Numera skulle man inte orka.....*fniss*

 Så här på bild kan jag tycka att det ser riktigt fint ut i Örby (fast det ser bättre ut här på Gotland, se dom 3 sista bilderna) och så här skriver mäklaren om fastigheten:

Varmt välkommen till en mysig och hemtrevlig villa med hörntomt i Örby!
Möjligheternas hus med totalyta om 224 kvm som erbjuder bra med ljusinsläpp och öppna luftiga ytor samt en grönskande underbar trädgård.
Två altaner, en med morgon & fm sol samt en större altan i sydläge med en markis som skyddar och täcker hela altanen.

Men.....jag skulle ALDRIG vilja flytta tillbaka. Ibland drömmer jag faktiskt mardrömmar om att vi plötsligen är förflyttade dit och både huset och trädgården ser hemska ut, så man får jobba jättehårt för att få till det som man vill ha det.

Nej, tacka vet jag Eksta..... 


6 kommentarer:

Anni sa...

Vilken udda upplevelse att få se sitt gamla hus på bild. Att känna igen sig och ändå inte. Faktiskt lite som den gången då man flyttade hemifrån och föräldrarna gjorde om rummet. Haha, vilken liknelse :-D

Men visst är det ett gott betyg till dig att så lite ändrats!

Ingrid sa...

Jag går ju förbi mitt gamla hem (där vi bodde tills jag blev 18 år) och skulle väldigt gärna vilja gå in och titta, men jag misstänker att det är lika stora förändringar inomhus som det är ute.

Mammas fina trädgård med grusgångar, stenparti och trädgårdsland, stensättningar och uteplats, garagenerfart och buxbomshäckar, allt är borta och nu är det bara platt, gräsmatta och träd.
Det är jätteroligt att ni inte ångrar flytten och att ni trivs i Eksta!
Kram, Ingrid

Agnetas sa...

Hej Susie Det var ett vackert hus ni ägde i Älvsjö, den som har möjligt att köpa ett sånt fint hus borde väl vara nöjd och behålla det. Visst känns det lite trist om någon köper och inte underhåller tomten, jag har erfarenheter från ett liknande tillfälle när vi sålde vår sommarstuga. Vi hade lagt ned väldigt mycke arbete på tomten och den nya köparen gjorde inget åt tomten, efter något år var det förfärligt att gå förbi och se det, tur är att de sålde den och nu verkar den nya köparen börja bygga upp tomten igen. Kram Agneta

Gunilla Teckenberg sa...

Du är modig du Susie som vågar ta dig en titt på ert gamla boende. Den dagen då vi flyttar härifrån tror jag att jag stänger dörren, det är så mycket känslor man bygger in i allt, inte minst trädgården.

Kanske är det lättare att kika bakåt om man som ni känner att ni gjort det rätta.

Kram!

HWIT BLOGG sa...

Visst blir det märkligt det där! Att se "sitt" hus i annan skepnad...näe ni bor kalasfint där ni bor nu. Ibland längtar jag så otroligt hem till Öland men då till ÖN och inte till huset! Här har jag tyst och lugnt, varmt och gott :)
Kram från Titti

Ölandsvindar sa...

Egentligen ska man inte titta tillbaka utan bara framåt, men lite kul är det ibland. Den dam som köpte vårt hus i Trosa när vi flyttade, började med att riva ner det uterum vi hade byggt på ett hörn av terassen."Hon ville ha sol". Vi tror inte att hon riktigt visste vad hon gjorde, för där bodde vi i stort sett under hela sommarhalvåret. Man ska nog bo in sig ett tag innan man gör större förändringar.
Kram /Kerstin