söndag 20 november 2016

NÅGRA HÄRLIGA DAGAR

Det blev en härlig weekend, med både god mat & dryck samt en skön lång skogsprommis. Och när man ovanpå det gladde sig åt det här med att min rekonstruktionsoperationen av magen inte
blev av 😄, så kunde helgen faktiskt inte ha varit bättre. Dessutom visade sig solen lite
ibland också.....

Det började alltså med att vi åkte till Lojstaskogen (den med "vilda" russ) och där till Mallgårds naturreservat.  Vi åkte in i skogen och parkerade vid P:t och gick sen ner till den röda punkten, men inte in i källmyren (det är sankt där nu) utan fortsatte söderut.

Här har vi varit massor av gånger, men det finns många ställen att gå på så man behöver inte gå samma varenda gång. Just på den här platsen verkar det vara någon sorts fornlämning, men här finns inga skyltar så jag vet inte vad det kan vara. Men det finns inga hagar eller ängar i närheten som stenarna har kunnat komma ifrån, utan det är mitt ute i skogen.

Rolle som retar mig för (och retar sig på) att jag ÄLSKAR julen och dess pynt, hittade en gran som han tyckte jag skulle föreviga. Garanterat den absolut fulaste man skulle kunna ha - om nu någon fick för sig att ta hem den!

Vi gillar egentligen inte att gå tillbaka samma väg och man kan säkert "gå runt" här också även om det då blir en väldans lång prommis. Men efter att nästan ha kommit i tidsnöd en gång så vågar vi inte testa det. Den gången hade vi inte parkerat inne i reservatet utan vid stora vägen, vilket betydde att vi fick stappla oss fram i mörker sista biten. Som tur var är det lite öppet och en liten traktorväg att gå på. Och så hade vi ju en hund som hittade tillbaka i värsta fall, men det var inte kul.
Så på vägen tillbaka gjorde vi det vi brukar göra, vilade några minuter vid södra änden av källmyren och tog några bilder.

Santos var överlycklig, för han älskar att gå på det här stället där han får springa helt fritt utan att vi ropar alltför mycket på honom. Fast när han nästan försvinner ur sikte helt så brukar vi bara skrika "Här går vi!" . Då ser han så här förvånad ut - men han kommer han direkt.

Det var en underbar prommis, men det var faktiskt rätt skönt att komma tillbaka till bilen INNAN det blev mörkt.  Det blir ju det väldans fort den här årstiden!

 Väl hemma igen så förberedde jag maten och ställde in i ugnen och så gick vi ut till växthuset med varsin mugg glögg. Det är ju faktiskt så mysigt att sitta där ute nu med en massa ljus tända.

I veckan när det var fint väder så hade vi satt upp tre utebelysningar och vi passade på att kolla om det hade blivit bra - och igår klagade jag inte.
Rolle satt dit det här nätet på den bollformade forsytian som är för hög för mig och sen sa han till mig att gå ut och kolla, men det såg så hemskt ut att det slutade med att jag ilsket rev ner det - och då gick nätet naturligtvis sönder!
 Men duktig - och snäll - som han är så lagade han det och så gick vi ut båda två och la dit det. Sen fortsatte jag med dom andra två, som är betydligt mindre.
Nu tände vi dom under den halvtimme vi satt där ute och det blev jättefint. Fast den vänstra belysningen på bilden ovan är bara en spegling av forsytians, men den till höger är ett nät jag hängt på CD-stället med en keramikboll i gräs- och bamburabatten. Den tredje är vid ingången.

Idag började jag direkt med att göra Evas otroligt goda Polska Tomatsoppa som vi sen åt till lunch medan vi satt framför TV´n och glodde på ett F3-race där en svensk faktiskt kom på 2:a plats.
Trevligt!


Efter det har Rolle läst och jag bloggat, sen sov jag en halvtimme för nu startar veckans höjdpunkt alldeles strax; Nascar! Och det kan bli riktigt sent för det är final.
Så nu får man hålla tummarna för att det inte blir något regn i Florida och att vår favorit Edwards vinner!! 🏁

4 kommentarer:

wiolettan sa...

Så vackra och stämmningsfulla bilder och vilken härlig promenad.
Lydig hund. Fint.
Men, hur har du fått till den fjärde bilden, den med hunden?
Håller helt med dig om granen. Ingen riktig julgran.
Ha det bra och varm kram till dig.

Evas Kvarnaro sa...

Först måste jag skriva innan jag glömmer det, att du har så fina Header och byter ofta.
Äntligen fick Rolle vara 'huvud-person', nästa gång måste det bli Santos.
Jag har nog nämnt det innan att jag fått undervisning av Maria hur man gör Header,
men minsta lilla strul ger jag upp. Konstigt för jag är annars en enveten käring.
Din nya fotobild på dig blev mycket bra, nyfriserad också ser jag - 12 poäng.
Härligt med promenader både för husse, matte och hund.Tro jag det att han gillar att få springa lös och känna goda dofter som en Podengo gärna gör.
Det bästa man har 'sätter man på bodet', brukar jag säga, 'fniss'
Där har vi inte varit i Lojstaskogen bland alla russen, så därför blir det Gotland igen till 2017. Ånej vem kan få nog av en sådan speciell Ö, absolut inte vi,
sen vill vi gärna träffa de speciella Stockholmarna som bosatt sig där.
Så gott att få mysa med glögg och tända ljus i eran 'mys-koja', hi hi . . .
för det kan ni väl kalla den nu på vintern.

Så kul att 'min soppa' tilltalade er, men nu är den din Susie, du gör den på ditt sätt, även om man har huvudingredienserna kan det bli lite förändringar vid varje tillagning sätt. Sen är det väldigt mättande tycker jag, alla 'de mina + släkt'
älskar den soppan. När till och med små barn i åldern 2 - 6 år berömmer med orden
'skitgott' och vill ha mer, ja då blir man glad och mallig. Men som sagt, vet jag att mindre barn ska äta den är jag försiktigare med 'hettan', men dagens ungar är mer vana vid starkare mat än förr i tiden, alla gillar ju t.ex. pizza.
Jag ser att även din soppa är tjockare som min och inte så 'rinnande' som en del soppor kan vara.
Vi hade våra kära barn med familjer och ett litet gäng från Göteborg hos oss i helgen
Jo tack, nu har jag återhämtat mig, hi hi.. tänkte faktiskt på dig när det var som mest stimmigt, att nu skulle Susie vara här, för jag vet du gillar bullriga fester.
Jovisst är det roligt men också jobbigt, men när alla är glada för att få träffas och de pratar om gamla barndomsminnen, vad deras mor och far gjorde för bus, det tycker de är kul förstås. En av småkillarna Valdemar 7 år tyckte det var så kul här så han ville komma hit på julafton. Men när jag sa att det inte blir ett sådant ståhej här på julen, utan nästan bara jag och Rolf - ja då kunde han faktiskt tänka sig att komma och hålla oss sällskap, hi hi ... vilken unge . . . man ler med en tår i ögat.
Måndag är en vilodag, 'fniss' den behövs för i morgon reser vi på en liten utflykt med goda vänner till Kosta julmarknad. Som du vet gillar jag inte direkt jul med pyssel och sådant på gamle dar, men kan ändå tänka mig att få komma ut bland folk.
Kosta har vi inte varit sen typ 1970-talet - förändringar har ju skett där.

Nu ska jag hjälpa Rolf med att klä bockarna och vira jul-ljusen.
Någon gran från skogen blir det inte, vi har ju våran stora 'rumsgran' som du vet.
Höjdpunkt med Nascar - där skulle man åka med - hade nog spytt ner hela bilen.
Må så gott, kram/ Eva



mammi sa...

Blir alltid så varm om hjärtat, när jag läser dina inlägg. Själv är jag så avgrundens brant det bara går. Inte nog med att sköta precis allt här hemma, så har jag ju dygnet runt bevakning av Uno, utom de tre förmiddagar då han är på dialys. I fredags först kom "chefen" för trafikverket hit och skulle diskutra vårt ärenden. Efter all vibration och smällar vi drabbats åt p.gr. av den nya lilla bron, där det mäller och dånar, för att inte tala om smällar när särskilt tunga fordon med släp kör förbi. Meddelade honom det, vad tror du hände? Inte ett djä-la skit. Har ett 20-tal med foton där det är stora sprickor. T.o.m en bokhylla full med böcker som har flyttat sig 1,5 cm (syns klart och tydligt. Spisen står på 3/4 m.m. m.m.. Hon chefen vägrade att ta ett steg till så kunde hon sett. De reserverade 45 min på oss. 1½ timme hade varit nog. Vi har inte fått så mycke som 1:- för "fastighetens försämrade värde. Har läst hela den nya Expropieringslagen 202 sidor, och hittat exakt det som stämmer på oss. Då säger ansvarig (världens värsta snobb), det gäller inte för såna som Ni. I morgon kommer lokaltidningen hit, de var här helt "objudna" när vägen skulle påbörjas, de ville se hur det skulle bli.
Det värsta är, när jag är så nere det nånsin går, då tänker jag på vår underbara son Mats, Mådde han så vidrigt att han ansåg det blir bättre sen, för så här kan jag inte ha det.
Betr dig och Rolle verkar ni ju ha ett skönt liv, Santos inte att förglömma.
Ha det så gott alla 3
Kramar från oss 3

mammi sa...

Eftersom min E-post inte fungerar får jag göra så här. Vi hade ju "besök" av Trafikverket, som inte hade tid med det vi ville diskutera, sen gick de och "CHEFEN" vägrade att gå 2 steg för att se den största skadan!!!! Ringde till henne i dag och bad om att få komma in och prata. "Kommer inte" att prata om alla de skador vi fått utan ville bara prata med henne. Och vad gör den högsta chefen för avdelning, Jo hon slänger på luren !!!!
Hennes lön betalar vi genom våra skatter och att en hög tjänsteman beter sig så. Hade jag inte haft Uno att sköta, vet jag vad jag skulle gjort.
Så långt har jag sjunkit. Finns inte en enda sak jag kan känna glädje åt.
Kram