EN DAG I VISBY

Igår var vi i Visby HELA dagen. Jag skulle "bara skrivas in" inför operationen i nästa vecka. Men det där med att "bara skrivas in", det visade sig alltså vara lite mer komplicerat än så!

Först skulle jag checka in, sen skulle jag till avdelningen för EKG. Snabbt avklarat eftersom det visade sig vara en syrra som jag kände sen tidigare som tog emot mig, så hon tog mig själv direkt. Alltså klart på 5 minuter: Dessutom var allt bra, vilket var trevligt!

Ingen vinter längre!

Sen skulle jag till "inskrivningen för operationer" - vilket också både gick bra och vansinnigt fort. Var ute därifrån en halvtimme innan jag skulle varit där! Det var nämligen också en syrra jag kände sen tidigare. (Det är bra med känningar.) På vägen dit träffade jag också min favoritläkare Hippo. Mycket trevligt!

Den här växten - som jag tycker ser ut som en ormbunke av något slag - hade en namnskylt där det stod "Eight Miles High". Har inte en aning om vad det är, så hjälp behövs!

Efter det gick jag till "blodsugaravdelningen" och nu var jag enormt tidig. Även där gick det fort, endast en person före mig. Sen bar det av till anestesiavdelningen, där jag var en hel timme för tidigt!

Fick bara vänta en kvart innan jag kom in till en syrra - som jag aldrig sett tidigare. Ovanligt!

Hon informerade mig, gav mig lite papper och sen var det dags för den unga kvinnliga läkaren som ärligt sa att hon hade inte en aaaning om vad dom skulle göra med mig. Hon hade aldrig varit med om något sånt här. Alltså fick jag informera henne!!

Och det skulle man ju inte gjort!

Jag talade om för henne att Rolle sen tre dagar tillbaka inte kunde skölja mig katetern. Den gick inte in längre - hålet hade blivit så väldans litet. Dessutom så började det läcka väldigt lite. Antingen beroende på att det inte kan sippra ut ur det lilla hålet, eller att det slutat att bildas sårvätska!

Hon blev enormt orolig och ville absolut att jag skulle träffa en kirurg, vilket det tog en kvart att hitta på telefon. Det var den unga läkaren jag träffade för 3 veckor sen, som jag verkligen gillade. Han verkade både påläst på min journal och veta vad han pratade om när det gällde min operation.

Så ner till kirurgavdelningen och så satt man där och väntade. Staffan skulle klämma in mig mellan sina inbokade patienter. Då var klockan 14.45, en kvart innan jag skulle ha varit på anestesiavdelningen. Så det var gott om tid - trodde jag - tills Rolle skulle hämta mig 15.15!

Sen satt jag där en timme innan jag tröttnade, men precis då var han klar med en patient och vi fick ett litet snack i korridoren. Mer behövdes inte för jag var inte orolig, han var inte orolig - för han vet att om jag får några besvär innan operationen så antingen ringer jag, eller så åker jag in. Så nu är det bara att se fram mot onsdagen och den efterlängtade operationen!

Jag hade försökt ringa Rolle och tala om att jag blev försenad, men naturligtvis hade batteriet tagit slut! Så han hade varit lite orolig eftersom han fick vänta till 16.00. Men det var alltså inga problem. alla mina värden var jättebra - och det är ju det viktigaste - det var bara det här försenade besöket på kirurgen som hade satt lite käppar i hjulen.

Så vi åkte till ICA Maxi där jag passade på att storhandla och så åkte vi hem i mörkret. Var hemma först halv sex och då fick Rolle ÄNTLIGEN fira sin födelsedag. (Vi gjorde det inte dagen innan, för vi ville veta hur det gick på sjukan först.)
Han hade fått välja mat och dryck. Så det blev stekta strömmingsfiléer med sursöt sås och kokt mjölig potatis och så rött och rosévin. Låter kanske konstigt, men det var jättegott!
Fast innan dess tog vi en aperetif bestående av körsbärsvin, väl behövligt efter att spenderat hela dagen i Visby. Men den här "festkvällen" satt vi inte ute i växthuset, det var vi alldeles för slut för.....