söndag 4 september 2016

TUR I OTUREN

I fredags kväll var jag på kräftskiva på andra sidan ön. Alldeles själv, alltså utan gubbe och utan hund. Men både gubbar och hund fanns det på plats, så det gick ingen nöd på en!
Här nedan är det till vänster värden Börje och till höger Anders A.
Rolle är alltid medbjuden men han tycker det är trist. Gillar inte kräftor, gillar inte att bara snacka trädgård och växter (vilket vi inte gör) utan föredrar att vara hemma och vara hundvakt.....!?
Den här gången hade han ett skäl till som jag återkommer om!!

Kräftskiva i den här fantastiska miljön (i ett uppbyggt bak/brygghus) har blivit lite av en tradition. Det är järngänget i Trädgårdsentusiasterna som deltar och det är 4:e gången. Jättetrevligt och väldigt kul! Tyvärr så glömmer man (jag) alltid att ställa in kameran korrekt, så du får ursäkta suddet!!

Och jag lovar, jag drack bara Pepsi - körde både dit och hem (2 x 45 minuter) - så bilderna var inte suddiga beroende på för många nubbar!
Den första bilden var innan gästerna tagit så många snapsar, den andra när alla - t.ex. Anders A. och Ann-Britt - började komma i form!

Vädret var perfekt på fredagskvällen, men när man vaknade på lördagen så såg det ut så här - trist! Fast för oss som bor där det är enormt torrt, kändes det riktigt skönt - och så kunde man ta det lugnt hela dagen!!

Men lite hade man ju att göra med växthuset - vattna t.ex. - för där inne var det varmt, torrt och skönt.

Men jag skulle ju berätta om varför Rolle hade ett extra skäl till att inte vara med på kräftskivan!
Det var så att i tisdags efter middagen så gick han en runda med Santos. Det brukar vi göra så det var inget ovanligt med det.
När han kom tillbaka var jag i hallen på vägen in på kontoret och såg då att han var alldeles blodig på ena handen när han skulle lossa Santos koppel. Sen reste han på sig och då såg jag att hans ansikte också var helt nedblodat. Hjälp! Vad hade hänt.....!?

Det hör till saken att när Rolle fick en häftig cellgiftsbehandling över 20 år sen för sin cancer, så tappade han känseln i fötterna. Och numera, med ålderns rätt också - han är iaf 75 - så har han blivit väldigt vinglig och ostabil. Han går inte gärna upp på stegar längre och absolut inte upp på hustaket!
Så han hade gått den vanliga rundan, men precis innan han kom ut på stora vägen så
snubblar han på en rot och faller pladask - och tar emot sig med ansiktet!
Så halva pannan var uppslagen och han hade en stor bit borta på näsryggen, ett glas fattades i glasögonen (hittades dagen efter oskadat) så visa upp sig för folk under veckan var inte att tänka på! Och ta några bilder fick jag absolut inte!!
Men...det kunde ha gått betydligt värre, han fick ingen hjärnskakning och han varken bröt eller stukade något. Han har dessutom världens bästa läkkött så själva såren börjar se riktigt bra ut och svullnaderna som dök upp först dagarna efter har nu börjat gå ner.
Men han har väldigt konstig färg i ansiktet; Lila, rött, vinrött, grönt och gult!


8 kommentarer:

Carita och Bertel sa...

Ja nog kan man bli skräckslagen för mindre. Tur att det inte blev en värre olycka , skrubbsår och blåtiror försvinner så småningom. Att slå sig i pannan blöder ju mycket det har jag själv varit med om. Ha det fint. Carita

Ruben sa...

Aj, aj, aj, det kunde ha gått riktigt illa. Och jag förstår, att Rolle inte ville vara med på kräftfesten, kräftans röda färg mot ett lila ansikte är nog inte så snyggt! :-)

Ha det gott!
/Ruben

trädgårdsdrömmar sa...

Nej men stackars Rolle.Det där är inte roligt.Tur att det inte blev värre.
Min förra grannfru var här tidigare i sommar och hon hade också landat med ansiktet i marken.Hade en blodfylld påse hängande på ena sidan under ögat.Och hennes ansikte var väldigt färggrant.Otäckt det där.
Hoppas Rolle slipper sina färger fort så han vågar visa sig ute igen.

Kram
Gunsan.

Bosse Lidén sa...

Aj aj! Tur i oturen. Kollade du så det inte var ketchup och fejkat för att verkligen slippa kräfterna? :) Jag gillar varken kräftor eller nubbar. Men räkor har det blivit några tusen genom åren.
Kram Bosse

Rosor och ruiner sa...

oj, oj, hälsa och tyck lite synd om honom från mig!

Idag fick jag post!! Tack för fina tröstpris! Doftljus som jag gillar, och med piondoft! Och hur kan du veta att jag har små dammtussar under sängen...;)
Man tackar och bockar!
Kram Gunilla

Evas Kvarnaro sa...

MEN kära tider - Rolle ! du skrämde livet ut mig, jisses då: sa Rolf !
Ja det var verkligen tur i oturen, vem vill ha något brutet.
Jag kom att tänka på den där berättelsen som Rolle gjorde med cykeln, den var också en tur i oturen. Förlåt Rolle men tyvärr så skrattade jag lite denna gång också,
fy vilken hemsk människa jag är. Jag tänkte också på vilken slags snopen 'min'
(ansiktsuttryck) Santos gjorde, hi hi hi . . . .
Då har du en levande regnbåge som går omkring i huset, fniss ....
En goe kram till Rolle från mig och Rolf.

Bra gjort av dig Susie att åka iväg på lite gemenskap själv, för det är kul att få träffa lite folk och att få busa och skratta lite, tummen upp för dig Susie !

Kramar/ Eva

Anonym sa...

Oj, oj, tur i oturen för honom, men vilken chock det måste varit.
Så fint uterum ni har, blir bara finare och finare.
Ha det bra och ta hand om mannen!

Jord under naglarna sa...

Oj, vilken olycka. Skönt att han bättrar sig.

Varmt tack för den fina priserna/presenterna jag fick i lådan häromdagen. Hela postlådan doftande underbart! :)