KOMMENTAR



Det vore riktigt kul om du ville kommentera, så klicka på rubriken KOMMENTARER under det aktuella inlägget.
VIKTIGT: Du måste - och det här gäller alla - markera i rutan där det står att du inte är en robot, först därefter kan du skicka din kommentar.
Har du ingen egen blogg MÅSTE du också klicka på ANONYM annars kommer din kommentar inte att publiceras!


onsdag 9 mars 2016

EN SISTA REDOVISNING, hoppas jag...

Gårdagens sjukhusbesök blev både lite upp och ner. Det började bra med en "ny" kirurg som både verkade kunnig och mycket engagerad. Han hade gått igenom hela min stora journal så vi började med att diskutera allt som hänt - i en hel halvtimme utan att han blev stressad. Bara det kändes extremt lovande!
Det han sa var dock kanske inte fullt så kul, så där sjönk man ner i skorna igen. 
Att jag reagerat som jag gjort kunde bero på den "främmande kroppen", alltså nätet som lagts in mellan bukväggen och inälvorna, irriterade. Om allt varit normalt så hade det inte ställt till något, men nu käkade jag ju cellgift efter operationen och det hämmar läkningen. Men att få bort cancern var viktigast.....


Så om inget annat påverkade det här med blödningen och den inte gick ner, så kanske en ny operation var nödvändig. Denna gång för att ta bort nätet, sen skulle man kunna sy ihop hålorna inuti för att allt bråck är ju borta. Hmm..... Det här alternativet lät inte ett dugg kul, men vad gör man om man inte läker ordentligt!?
Men innan man kom till så såna drastiska beslut skulle vi testa lite annat. Så en sjuksyster (gammal bekant naturligtvis, jag känner snart alla på sjukhuset) kallades in och så fick hon stränga order hur hon skulle gå tillväga. 
Jag "packades upp" och båda syrran och läkaren blev faktiskt lite chockade när dom såg mängden blod som faktiskt välde ur magen. Läkaren gick iväg till en annan patient, men han skulle komma tillbaka och titta när allt var rengjort.


Sen vidtog en otrolig noggrann sköljning med hjälp av en kateter vars slang stoppades långt upp i hålorna. När jag spolats med 1,5 liter koksaltlösning och blödningen helt avtagit så sa syrran att hon skulle ta en flaska spolvätska till för säkerhets skull, sen ta odlingsprovet för eventuella bakterier och så skulle det vara dags för läkaren igen.



Eftersom både jag och syrran är pratglada människor så tjattrade vi på tills hon plötsligt tystnade och sa: Du skulle inte tro mig vad som spolades ut! Jag ska INTE visa dig!! Jo förresten, du MÅSTE få se!!
I rondskålen låg en gammal 10 cm lång slemmig blodig bit av Aquasel som är det uppsugande material som stoppats in i min mage sen operationen. Till att börja med var det flera såna här hela "tygbitar", sedemera klipptes "tygbitarna" i 2 cm smala remsor på en 40-50 cm och sen var det en period när bara en liten bit på 10 cm av Aquaselet användes för att hålla själva hålet öppet. 
Det var under den perioden när jag började må bra, alltså för en månad sen. Därefter har vi återgått till dom långa remsorna på grund av all blödning som uppstått!




Nu visade det sig alltså att en sån här kort bit "glömts" inne i mig. Ett mardrömsscenario som jag varit väldans orolig för. Så därför vet jag att inte Rolle gjort den här tabben. När han plockar bort bandaget så har han - och jag - varit enormt noga med att kolla att Aquaselen kommit med. 
Men...på vårdcentralen har det hänt ett antal gånger att dom har missat det. Ett par gånger har jag faktiskt nästan kommit i bråk med personalen (då har det varit nybörjare på mig) och krävt att dom ska gå igenom det kastade blodiga materialet - och mycket riktigt. Det har visat sig att dom inte fått ut Aquaselen! 
Ett par gånger har det också hänt att remsorna försvunnit långt in i mig och dom har fått leta efter dom! Så numera tejpas alltid remsorna så att dom inte ska kunna "slinka in", men  tydligen så har en sån här liten remsa gjort det ändå!!


Syrran och jag blev riktigt glada och även så läkaren när han kom in och såg det hela. Han tyckte det dessutom var oförlåtligt att "någon" missat det här. Men nu finns det stort hopp att det kanske varit den här "främmande kroppen" som har varit roten till dom senaste veckornas störtfloder. Vi får snart se.....

 jag hoppas på "inget ont som inte för nått gott med sig"!


När växthuset kommer i mitten på april blir den här vyn över södergaveln ett minne blott!

6 kommentarer:

lavendia sa...

Det var nästan det man önskade. Att de hittade en orsak. Vilken tur att du kom till någon som "gick till botten" med det här. Hoppas det nu äntligen vänder. Hälsningar Britt

Ingrid sa...

Hoppas att de har hittat felet nu och att du fortsätter läka och slipper flera operationer.
Man kan tycka att du gått igenom tillräckligt nu!
Kram, Ingrid

Ruben sa...

Du gör det verkligen bra som klarar av allt du varit med om! Har en känsla av att nu kommer det att vända! Håll ut!

Hälsningar
/Ruben

Yvonne Blom sa...

Vilket elände du har gått igenom. Hoppas att det är på väg till hel läkning nu! Fint att du har växthuset att se fram emot nu när våren är i antågande.
Ha det gott kära vän! Kram

Ölandsvindar sa...

Suck, suck, suck. Bra att den hittades och hoppas att den var orsaken till det onda. Jag hade en hund för många år sedan som opererades för äggstockscysta och aldrig blev riktigt bra efter operationen. Till slut hittades en liten duk kvarglömd och nästan fastvuxen, som fick opereras bort. Själv har jag varit med om att sår har öppnat sig och jag har dragit ut långa trådar av "undertråd" som skulle ha absorberats av kroppen men inte gjorde det. Slut på eländeskapitlet.
Jag har fått en jättestor utekruka över och tänkte sätta en buske i den. Förslag?
Kram /Kerstin

Evas Kvarnaro sa...

Pust suck och stön, jag tror jag 'donar' . . . . äntligen fick de ut skräpet.
Hoppas inget mer är kvar, tänk att jag har talat med Rolf om detta och 'gett mig f..
på att något glömt i dig. Sen har jag tänk att nu eller aldrig måste de öppna och titta efter, förstår att du tyckte det inte var kul, men vadå kul, nog är det bättre att
'ta tjuren vid hornen' och få det överstökat. Vem orkar ha det på det viset månad ut och månad in, jag var galen på detta och begrep inte hur du kunde hålla dig så lugn.
Fast vad vet jag, du kanske kastade 'saker' på Rolle och Santos för att avreagera dig.
Jag hade tänk ringa dig i veckan för jag kunde inte komma in på din blogg, något fel i cybervärlden ??? Men nu ikväll eller midnatt är det okej igen.

Sköt om dig vännen, kram/ Eva