KOMMENTAR


Det vore kul om du ville kommentera, så klicka på KOMMENTARER under det aktuella inlägget.
VIKTIGT: Du måste - och det här gäller alla - markera i rutan där det står att du inte är en robot, först därefter kan du skicka din kommentar.
Har du ingen egen blogg MÅSTE du också klicka på ANONYM annars kommer din kommentar inte att publiceras!

måndag 18 januari 2016

I BAKHUVUDET

Vi har haft det rätt kallt i början på förra i veckan, speciellt om nätterna. Ända ner till -13/-14 faktiskt. Men sen dess har vädret varit betydligt varmare, endast -3/-5 plus sol. Härliga vinterdagar med andra ord. Tyvärr kunde jag inte utnyttja det i helgen då jag haft och har problem med min håla i magen.


Södergaveln på huset där växthuset ska ligga.

Och exakt så här vill jag att mitt växthus ska se ut, det är precis i rätt storlek också. Fast inte golvet, det vill jag ha gjutet. Och så ska det vara mycket mer växter!

I morgon har jag blivit kallad till överläkaren på kirurgen (det var han som opererade mig i maj). Jag hoppas han kommer med positiva idéer om det här hålet i magen, för nu har det kommit massor av rent blod (lite skrämmande) i flera dagar (kanske bra tecken) istället för sårvätska och mina kvarvarande två små hål i skinnet håller på att växa igen helt. Och hur bär man sig åt då för att skölja och stoppa in sugande material!?

Ett par bilder från omdräneringen av huset som gjordes för 4 år sen. Här växer det alltså 2 enormt stora vinstockar som jag gärna skulle vilja behålla inne i växthuset - om det går!
Har gjort en speciell bildfil till gubbarna som ska bygga växthuset. Så jag tänkte ta med dom här så dom ser hur det ser ut under marken - innan dräneringsmaterialet kom på plats.
Sen fick jag i fredags ett mycket tragiskt besked av min kusin Fred. Hans bror Willy (69), vars fru  avled i cancer för två månader sen, har också avlidit helt hastigt. Nu bodde - och bor - bröderna  i Värmland sen många år, så något deltagande på begravningen blir det inte. Dessutom har vi aldrig umgåtts med Willy och hans fru utan bara träffats på släktträffar dom sista 50 åren.

Ytterligare ett tjusigt växthus, men tyvärr är det i trä - och där går gränsen säger Rolle. Det måste vara av metall.....

Det är skillnad med kusinen Fred och hans fru Susanne som flyttade till Värmland för 20/25 år sen. När dom bodde i Stockholm umgicks vi och håller fortfarande kontakten. Det var dom vi skulle överraska i somras när jag fyllde 70, men som aldrig blev av på grund av mig!

Jag älskar prydnasgräs i alla former, som det här lilla orangefärgade.  Men elefantgräset som vi flyttade vid omdräneringen och som växt upp och blivit enormt stort (3-4 m högt), måste tyvärr lämna plats för växthuset - och jag ska inte behålla det. Det måste beskäras hela tiden, annars skräpar dess vassa blad hela tomten. Så det blir nog bambu istället.....
Det är rätt oroväckande när man får höra att ens egen generation i släkten håller på att decimeras. Helt plötsligt känner man sig vansinnigt gammal - dessutom vet man ju att det kan hända en själv precis när som helst!
Nu är ju jag inte typen som går och grunnar och oroar mig i onödan, så framåt kvällen hade obehagskänslan nästan avtagit helt, men nog 17 låg den där i bakhuvudet och gnagde.....

Södergaveln i höstas!

8 kommentarer:

Gunborg Uhno sa...

Tråkigt när ens släkt börjar krympa.Har fortfarande svårt att ta in att min syster är borta.Det gick ju så fort.
Hoppas det går bra för dig i morgon då du ska på läkarbesök.Bara positiva besked hoppas jag.
Ha det fint/kram.

lavendia sa...

Så har jag också tänkt senaste tiden, då vänner blivit sjuka. Fast man kan inte gå och grunna.
Ditt hål i magen, ja - hoppas du får något besked som känns positivt. Att lägga in ett dränage kan man ju.
Angående vinstockarna - kan man "led" in dem i växthuset? För kan man det så kan roten vara utanför. Det kan tom vara en fördel. Lycka till med både det ena och det andra. / Britt

Gardens at Waters East sa...

Your temperatures would be a "heat wave" for us this week here on Lake Michigan. We are having about -20C at night these days. The wind chill factor is -40 C - REALLY! It is cold!
Glad to visit your blog today. JC

Evas Kvarnaro sa...

Håller tummarna för dig Susie . . . . .
Oj vilket pampigt fint kanon bra växthus det kommer att bli, förstår att du och Rolle är eld och lågor . . . .
Godnatt vännen/ Eva

Yvonne Blom sa...

Du kommer att få ett väldigt fint växthus. Fortsätt att planera. Det är härligt med dagdrömmar.
Krya på dig vännen! Kram

mammi sa...

Härliga bilder som vanligt. Själv håller jag på att skriva till högsta chef ang. hur vansinnigt illa vi blivit behandlade p gr a den omändring av vägen. Löften som vi fått med massor av vittnen " gäller inte längre" Att vårt hus håller på att "rämna" med massor av sprickor och sättningar, beror på "tidens tand" sa projektledaren. Har svårt att kunna inse att en alldeles ny gardinstång vibrerat och hela härligheten slog i golvet en natt. Jag är så förb. på projektledaren och alla hans undanflykter.dessutom gick det här "välplanerade vägbygget " med back på 38miljoner. Väl laneserat eller hur ???. Vårt växthus har jag inte använt på flera år. Orkar inte med allt. 24 timmars bevakning, kan ju knäcka vem som helt. Men jag är ju envisheten personiförerad"
Ha det bra alla tre. Elvis älskar att springa här i snödrivorna,hans syns knappt.
Kramar

Ingrid sa...

Visst tänker man till när man ser att den ena efter den andra i 70-årsåldern går bort. Jag är 75, hur många år har jag kvar då? Det kanske inte är så många som jag inbillar mig. Jag har annars satsat på att jag ska bli lika gammal som kvinnan som bodde i den här lägenheten för mig blev - 95 - alltså har jag 20 år kvar. Fast jag undrar om det är något att sträva efter egentligen?
Hoppas att det har gått bra på kirurgen idag!
Kram, Ingrid

Ölandsvindar sa...

Dränering av hus och dränering av hålor i magen, hoppas att det blir et jättebra resultat på båda ställena. Hmmm, det där med ålder. Det kanske inte är viktigast att bli sist kvar utan bättre att leva till den dag man dör. Vet så många som bara sätter sig och väntar. Dessutom önskar man ju alla ett gott slut, snabbt och smärtfritt.

Säger som Astrid L:Döden, döden, döden, nog pratat om den.
Kram /Kerstin