KOMMENTAR

Klicka på KOMMENTARER under det aktuella inlägget. Din kommentar behöver inte vara lång. Du kan bara säga HEJ och skriva ditt namn om du inte känner för mer!

Du måste dock - och det här gäller alla - markera rutan där det står att du inte är en robot, först därefter kan du skicka din kommentar.


VIKTIGT - har du inte någon egen blogg MÅSTE du klicka på ANONYM, då först publiceras den!



tisdag 12 januari 2016

AKUTEN & ROSOR

Hur klumpig får man vara egentligen!? Jag vet ju sen tidigare besök på akuten att fläskkött är totalt livsfarligt för mig. Det fastnar i förträngningen i strupen och sen kan jag varken äta eller dricka, inte ens några centiliter, utan att det kommer upp - ock så gör det jäkligt ont också!



Så gör jag precis samma grej i söndags kväll igen, alltså äter fläskkött. I det här fallet fläskkotlett. Och visst fastnade det!


Jag gjorde allt för att få bort stoppet. Kräktes ett otal gånger, drack några klunkar men allt kom upp. Så igår var det bara att "bita i det sura äpplet" och åka iväg till akuten. Där togs jag om hand direkt. Som tur var hade jag kommit så pass fort att jag inte behövde dropp. Sist gick det 3 dygn innan jag helt uttorkad pallrade mig iväg till sjukhuset.
För er som inte vet hur det går till ska jag berätta hur borttagandet utfördes - men för er som inte vill läsa om det kan ni istället titta på lite fina rosor!



 Efter lite undersökningar på akuten fick jag efter ett par timmar äntligen komma till gastroskopiavdelningen.  Jag hade ringt till Rolle redan tidigare och sagt att han skulle åka hem, inte vänta på mig. Det skulle förmodligen ta minst halva dagen, vilket det också gjorde!



Personalen var underbar och jag fick faktiskt beröm för hur jag tog endeskopin. Först får man en bedövningdusch i munnen av nått äckligt. Och så får man smärtstillande i en shunt i armen - sen kör man ner en slang.
Det är i och för sig inte så vansinnigt obehagligt, men i mitt fall så skulle man ju inte bara titta utan också ha sönder den köttklump som satt som cement i strupen. Och det tog väl minst en halvtimme.....



Hela tiden tittade jag på monitoren som visade hur min matstrupe såg ut inuti. Och det var helt OK - tills man kom till det hemska stoppet.  Det såg inte kul ut.....



Man använde sig sen av alla möjliga små verktyg som man förde in i röret. Det var nått man kunde knipsa med, det var små "slyngor" - alltså tråd som man kunde lägga om biten och sen dra åt. Ja, det var allt möjligt och för varje gång man gjorde något så ändrades läget för slangen - och det var otroligt obehagligt. Så jag fick faktiskt smärtstillande två gånger till.


Hela tiden dom höll på så får man fruktansvärda kräk- och krampreflexer och det forsar saliv ur munnen. Och inte nog med det, man får in en massa luft i magsäcken som gör att den måste ut efteråt. Som tur var fick jag ligga i ett litet övervakningsrum i 45 minuter efteråt.
Sist låg jag i en korridor på akuten och hade ett helsicke att försöka låta bli att släppa mig när det gick folk förbi! *fniss*




Jag ringde direkt till Rolle och sa att allt var klart så han kunde komma tillbaka till Visby och hämta mig vid fyra. Under tiden jag väntade i övervakningsrummet så somnade jag faktiskt. För direkt efter endeskopin så hade smärtan gått bort och allt kändes bra igen. Och "lite" uttröttad var man ju.....



Till saken hör att vi bjudit hem ett par vänner på middag på kvällen. Typiskt!
Dom hade jag naturligtvis ringt redan på morgonen innan vi åkte iväg och ställt in middagen. Men...jag hade ju redan hunnit handla en massa mat, så vi bestämde att dom ska komma hit ikväll istället. Så nu ska jag sluta att "hartsa" och istället ägna mig åt lite städning och mycket matlagning. Men jag lovar, det blir INTE fläskkött.....




10 kommentarer:

Gunborg Uhno sa...

Man lär så länge man lever säger dom som vet.Men man måste ju testa lite kanske går det bra.Tror inte du kommer äta fläskkött igen när det gått så illa två gånger.
Ha en skön vecka./Kram.

lavendia sa...

Tyckte du vi behövde fina blommor att titta på medan du skrev om endoskopin? För min del hade du inte behövt, men det blev ju inte sämre.
Du har en förträngning säger du, inte en ficka alltså. Men du äter kött, fast i mycket små bitar? Men detta har inte med det andra att göra väl?
Skönt att det inte var totalstopp och att de kunde fiska upp hindret. / Britt

Evas Kvarnaro sa...

Ja du lilla olycksfågel, du ställer då till det för dig . . . . varför gör man så ? !

Nu ska vi iväg på en fikastund till god vän som blev änka i november. Hör av mer.
Sköt om dig kram/ Eva

HWIT BLOGG sa...

Hu jeda mig! Det var otäckt värre, tur att det gick bra...ja ibland tänker man sig bara inte för! Fina rosbilder i alla fall. Ta det nu lugnt och undvik den där fläskbiten...
Ha en finfin vecka i grådasket!
Kram Titti

Carina sa...

Jag tittade på rosorna....

Evas Kvarnaro sa...

Underbara rosor snart är vi dör igen.
Så kul o trevligt att få gäster mitt i veckan. Det kan ju vi pensionärer unna oss hi hi. . .
Skrev lite på föregående inlägg men datorn stavar galet om man ej observant
Nu får vi kyla igen. Vilket hoppande väder. Kram / Eva

Evas Kvarnaro sa...

Snart är vi där igen ska det vara . . .

Berit sa...

Men jisses !!! Tur att det gick bra, krya på dig nu.
Ha en underbar dag!!

Ingrid sa...

Vilken tur att du kom under vård så kvickt! Det är nog bäst att du håller dig ifrån fläskkött i fortsättningen.
Krya på dig!
Kram, Ingrid

Ölandsvindar sa...

Det är lätt att falla för frestelser och ibland (oftast) får man sota för det! Tur att det ändå gick ganska bra den här gången. Du får hålla dig till fläskfärs i fortsättningen. Skönt förresten, att vi redan har kommit till mitten av första vintermånaden. Inte så många veckor kvar till lärkan kommer!
Kram/Kerstin