KOMMENTAR

Klicka på KOMMENTARER under det aktuella inlägget. Din kommentar behöver inte vara lång Du kan bara säga HEJ och skriva ditt namn - då vet jag att Du varit inne och hälsat på!

Du måste dock - och det här gäller alla - markera rutan där det står att du inte är en robot, först därefter kan du skicka din kommentar.


VIKTIGT - har du inte någon egen blogg MÅSTE du klicka på ANONYM, då först publiceras den!

tisdag 26 maj 2015

"I´M BACK....."


Ja, alltså hemma igen. Fast hem kom jag redan i fredags efter att ha legat på världens bästa och trevligaste sjukhus, Visby lasarett, i 10 dagar. Visserligen inte riktigt kurant ännu, så jag har inte orkat slå på datorn ens en gång förrän idag (!?), men jag har inte haft ont alls - har inte haft det på hela tiden faktiskt. 



Du som tycker det är läskigt med operationsberättelser tycker jag ska scrolla ner och bara titta på bilderna. Jag tänker - som vanligt - dokumentera det allra viktigaste som händer mig och det är naturligtvis det här med med canceroperation just nu.

Operationen som gick ut på att ta bort en tumör i tjocktarmen gick jättebra, trots att den istället för 3 timmar tog hela 8 timmar. Det visade sig att blindtarmen var angripen så den måste tas bort - men den saknar man ju inte precis. 
Sen så låg tumören mot urinblåsan så då undersöktes den MYCKET NOGA, men som tur var så fanns det ingen cancer i den - vad dom kunde se då! 
Ovanpå det så hade jag en massa bråck i ett gammalt operationsärr (efter borttagande av en cysta och en äggstock för 27 år sen), så det togs bort och så fick jag ett stödjande nät i buken. 


Jag sövdes naturligtvis men fick också epiduralbedövning (ryggmärgsbedövning) vilket är underbart. Slangen fick sitta kvar i tre dagar och bedövningsmedlet pytsas in automatiskt, så jag hade inte ett dugg ont. Ovanpå på det får man ju också en massa värktabletter oralt, vilket betydde att jag var otroligt pigg hela tiden - till 5:e dagen efter operationen. Då skulle jag bli utskriven, men.....


Eftersom dom kapat c:a 30 cm på tjocktarmen så uppträder ju kanske inte magen precis normalt, vilket gjorde att jag fick fruktansvärd kolik på natten och när det sen visade sig att jag ovanpå det läckte otroligt med "sårvätska", så blev det ingen hemgång till min enormt stora besvikelse.
Inte för att jag inte hade det bra; Det var redan lyxhotellet, fantastisk personal som kom springande vid minsta tryck på klockan, eget rum med TV och badrum och framförallt havsutsikt! 
Men hemma är ju hemma.....


Det slutade aldrig att rinna sårvätska, så till slut skickades jag på datortomografi (röntgen) och då visade det sig att det inte var inifrån buken, utan från själva såret på utsidan. Jag är ju uppsprättad ganska långt, från bröstbenet ner till blygden. 
När dom sen började prata om att jag "kanske" skulle få gå hem på fredagen innan pingst så tog jag dock inte ut glädjen i förskott, utan räknade med att det inte skulle bli förrän efter pingst. Jag ville inte bli besviken igen.....


Hela tiden så ringde det i telefon, jag hade massor av besökare och folk var i största allmänhet otroligt snälla mot mig. Så någon nöd har det inte gått på mig. Jag ska också passa på att TACKA ALLA som hört av sig, antigen i telefon, med mail eller kommit förbi hemma eller på sjukhuset med blommor. TACK alla underbara vänner!!!

På fredagsmorgonen vaknade jag i en pöl av vätska och även om jag försökt intala mig att inte bli besviken när jag inte skulle få åka hem, så blev jag naturligtvis det ändå! Det är en sak vad man kan intala sig mentalt och en helt annan vad känslorna säger.....

Men vad hände!? Jo, läkaren och sjuksköterskorna kollade mig noga och sen sa läkaren att han tyckte att jag nog kunde få gå hem ändå. Förutsättningen var att jag hade någon som kunde hjälpa mig med omläggningen!?
Jodå, sa jag, hemma har jag doktor Bloom. Jaså, sa läkaren, är du gift med en läkare?
Nej, men jag är gift med en mycket ordentlig, petig och kunnig gubbe som inte är klemig på något sätt utan säkert skulle fixa det här. Och inte bara det, han är också otroligt renlig - nästan på gränsen till att ha bacillskräck! Toppen, så läkaren, och så skrev han ut mig! 
(Dom vill ju gärna bli av med en så forts om möjligt och jag hade ju legat där ett tag!)


Så i fredags kom jag hem, men herregud vad slut jag har varit. Har inte orkat någonting, bara sovit, sovit och sovit och Rolle stackarn har fått lägga om såret varenda dag, gå ut med Santos, lagat mat, städat, pyssla i trädgården samt vara uppassare åt mig. Eftersom han hör lite dåligt och vi har ett långt enplanshus, så fick jag t.o.m. en visselpipa så jag kan vissla på honom när jag behöver hjälp. Fast det blir mer och mer sällan som tur är.


Idag var jag på återbesök och på grund av att det fortfarande rinner sårvätska från mig så fick jag en liten påse fastklistrad över ett hål i operationssåret som man kan tömma - och byta - så nu hoppas jag att jag inte förstör mera kläder och sängkläder. Jag slapp alltså stomipåse, men fick "sårpåse" istället.....
Ja, ja blir det inte värre så får man ju stå ut.
Nu väntar det slutliga domen om 14 dagar då jag får svar på alla prover och får veta vad det ska bli för behandling i framtiden. Tills dess har jag pratat klart om det här; 
Lahana Sido!

16 kommentarer:

Gunborg Uhno sa...

Å så roligt att höra att du mår bra trots allt.Hoppas nu att ditt tillfrisknande går fort och bra.Och att såret slutar att producera vätska.Tur att Rolle verkar vara en guldklimp att ha omkring sig och få hjälp av.
Ha det så bra nu .Kramar.

Rosor och ruiner sa...

Vad skönt att du är hemma, och att du mår någorlunda bra! Jag är ju lite känslig men jag läste ändå...;)
Va bra att du har Rolle som hjälper dig!

Hoppas du kryar på dig snart!
Gunilla

Gunilla Teckenberg sa...

Välkommen tillbaka Susie! Har tittat varje dag efter ett livstecken från dig. Det är fantastiskt vad läkarna kan göra nu för tiden och att man blir så väl omhändertagen när man behöver det som mest! Den där apparaten som dom sätter i ryggmärgen är i sig ett underverk, man slipper ha ont.

Krafterna kommer tillbaka fortare än man kan tro efter det du gått igenom. Jag hoppas du fick bra information vad du kan äta, det blir en smalare passage så var försiktig med vad du stoppar i mun.

Nu är det gjort och hoppas att fortsättningen också går bra. Njut av att vara hemma igen med din Rolle och lille Santos och titta så vacker er trädgård är i försommarens grönska.

Många kramar till dig!

Evas Kvarnaro sa...

Ett långt inlägg bara försvann, grrrrrrrrrrrrrrrr . . .
Välkommen hem, eller till din egna 'lilla lya', hemmets vrå är bäst.
Skönt att du är på gång så sakteliga, nu är även Rolle och Santos lyckliga att du är hemma.
Ringer nån dag, sköt om dig kram/ Eva

Anonym sa...

Välkommen hem. Skönt att allt har gott bra så här långt. Det är tur att du är lite trött för annars hade du väl tagit i och börja pyssla i trädgården. Ser att du blir bra omskött av Rolle. Sköt väl om dig nu. Kramar från oss i norr.
Boel

mammi sa...

"Välkommen hem". har varit och kollat dig i stort sett varje dag. Va bra med den där visselpipan, som du har koll på. Uno har larmet som en armbandsklocka, och var tror du den är ??? Inte på armen i alla fall. Här går det på i gamla spår, förutom att jag fått köra med honom in på akuten 2 ggr. Är ju ganska van, inte att köra honom in alltså, men dessa ggr skulle rullstolen med. I ärlighetens namn skall erkännas när jag fick tel. från dialysen där han var och kunde alltså inte ta färdtjänsten hem, så var det en himla tur att ingen fartkamera var i bruk, för då hade nog körkortet rykt. Du vet väl att de hållit på med vägen här, med allt strul det innebär. Har varit klar i snart 2 veckor, och vad händer ?????OJ vi har ju glömt att dra den där ledningen, gräver upp vägen, lägger ner rören och i med själva ledningen Byggarbetsplats igen. I ärlighetens namn så tittade jag inte så mycket på dina foton, skall göra det nu, men de är naturligtvis lika underbara som de brukar.
Använd visselpipan så mycket du bara kan, ett litet tips alltså !!!!
Ha det så gott alla tre
Kramar från oss tre

Berit sa...

O så skönt att höra att du är hemma nu. Tänkt på dig massor.Kram!!
Ha en underbar dag!!

Ruben sa...

Men Ojj vad du har gått igenom!!! Du verkar dock väldigt stark när det gäller. Fantastiskt! Rolle är förstås väldigt glad att ha fått hem dig trots allt extraarbete. Trädgården klarar sig säkert jättebra och jag är säker på att han inte glömmer penséteatern.

Krya på dig!
/Ruben

Ölandsvindar sa...

Skönt att du är hemma igen och tänk att man aldrig lär sig. Det är alltid jobbigare än man tror när man kommer hem så egentligen ska man vara glad över varje dag som man får stanna. Ja, och nu håller jag mina misshandlade tummar igen förstås för att laboratoriesvaren ska vara hyfsat bra!
Kram /Kerstin

Maribel sa...

Härligt att du är hemma, önskar dig allt gott.
Krya på dig! Marika

lavendia sa...

Åh vad skönt att höra. Det låter inte som någon liten titthålsoperation direkt. Med litet komplikationer. Men du verkar ju ta det med ro. Hoppas den fortsatta läkningen fungerar som den ska. Denna gången hoppade jag över blommorna, bara läste texten. Men jag kastade ett getöga på dem och såg att de var fina. / Britt

Maria sa...

Så skönt att höra att du mår hyfsat om än inte helt bra än och så gott att du kan vara hemma. Gubben din verkar vara en händig man. Visselpipan var en smart idé. Nu ska du krya på dig riktigt snabbt så du orkar njuta av vår och sommar. Vila och sov med gott samvete! Många kramar från Maria

Marlise sa...

Hej Susie
Härligt att du är hemma, önskar dig allt gott.
Stor kram Marlise och Brigtte

Rigmor sa...

Sååå GLAD jag blir att det dels gått så bra och sen att du "hör" av dig här på bloggen!! Nu får du vila upp dig ordentligt, bara göra det du känner att du orkar, kan och vill. Att få vara hemma med sina närmaste, ja det är nog den bästa läkningen om det är möjligt.
Ha det så gott nu och var rädd om dej!!
Kram kram

Rost och rädisor sa...

Skönt att allt ändå verkar ha gott bra så här långt och att du blivit väl omhändertagen. Nu håller jag tummarna för att alla provsvar ser bra ut och att du verkligen är av med skiten.
Varm kram
Anette

Ingrid sa...

Men oj vad du har gått igenom Susie! Att det är enormt skönt att vara hemma igen förstår jag mer än väl, för vad kan väl vara bättre än att få bli ompysslad av sin kära gube!
Varm kram, Ingrid