söndag 9 november 2014

HEMMA IGEN

Kanske inte ett så roligt inlägg precis, men jag känner att jag måste få "skriva av  mig" lite.
Jag åkte ju till Nynäshamn i torsdags för begravningen av vår väninna Bibbi. Bilturen till Visby vid tretiden gick bra trots att det var otroligt dimmigt - men det var ju ljust fortfarande. Jag hade bokat sittbiljett i försalongen på båten som ska vara lite lugnare än i aktersalongen där ungarna har en viss förmåga att springa runt och skrika (vad grinig jag låter). Jag tänkte lösa korsord, läsa och sova.....


Vi hann bara ut ur hamnen så började det dunka och slå av vågorna. Efter en stund kom en kontrollör för att se om vi hade korrekta platsbiljetter - och det hade jag ju. Han frågade vad jag läste och det talade jag om, men påpekade att det började bli lite knepigt att läsa på grund av att det gungade så.
Då berättade han att jag skulle nog bereda mig på att det blev värre - trots att det inte blåste - men blåst hade det gjort dagen innan så det var ordentliga dyningar! Hjälp!!


Och det blev värre, mycket värre! Trots att vi var på 7:e våningen så slog vågorna upp över framrutorna på båten, inte kul. Sen är det ju också så att det gungar värst längst fram på båten, men det var bara att sitta kvar, för att ge sig upp och försöka gå det vågade jag inte. Både på grund av risken att ramla omkull, men också på grund av jag faktiskt mådde riktigt illa.....


Nåväl, vi kom fram - och i tid dessutom - och vad möttes man av;  Kyla, mörker och isande duggregn!
Inte mitt favoritväder precis. Men eftersom jag kommit av nästan sist från färjan var det bara att lägga sig i kön in mot Stockholm så det gick bra. När jag kört halvvägs och kommit till Handen så var det dessutom alldeles vitt i naturen, det hade snöat!

Notera den lilla hunden på kistan , en Saluki. Bibbi hade först 2 stycken tikar, Wasiba och Taina - vår tax Brasses bästa kompisar - och därefter en till, Ismene, som var bästa kompis med vår Penny.
Som tur var - nä, det var nog faktiskt skicklighet - så hade Rolle ändrat sig från att tvätta bilen åt mig, mot att sätta på vinterhjul. Han hade hört på väderleksrapporten att det var vinter i Stockholm! Så jag behövde inte oroa mig för väglaget i alla fall.....
Så kom jag till Älta (kl 21) där min älskade kusin och hennes man väntade med en sen middag; Sushi, yakiniki, rosévin och så glass efteråt. Vi satt uppe till halv två och pratade.....


Dagen efter åkte jag till Älsvjö redan kvart i elva, för jag ville vara tidigt på kyrkogården för att gå till minneslunden och hedra alla mina anhöriga som är spridda där samt gråta av mig lite. Men jag var så otroligt tidig så jag körde faktiskt först förbi Bibbis hus och sen vårt gamla hus bredvid där vi bodde i 30 år. 


Men...hu så hemskt det såg ut! Hela tomten var uppgrävd, huset hade dränerats om för över ett år sen och putsen på grunden knackats bort, alla växter var borttagna - och sen hade det inte gjorts något mer!?

Vårt blomarrangemang till vänster  - som jag var otroligt nöjd med, det företaget (begravningsblomma.se) lyssnade på alla mina önskningar och gjorde precis som jag ville och så tog dom inte betalt för utkörning - och min kusin Monicas och min väninna Christinas liggande vackra blombukett längst till höger.
Trots att Bibbi inte velat haft någon stor begravning så var det väl ungefär 50-60 personer där, dom flesta kände jag. Så det blev mycket kramar och gråt redan innan själva akten satte igång. 


Jag som är en mycket blödig människas, grät hejdlöst hela tiden - men lyckades skärpa till mig lite till det sista avskedet då jag läste den underbara dikt som jag hittade på bloggen. Tack Eva!
Efteråt gick vi över till församlingshemmet där det bjöds på champagne (typiskt Bibbi) och alkoholfritt naturligtvis, samt massor med snittar och därefter kaffe.


Jag åkte från kyrkan ganska tidigt för jag skulle träffa kusinen Monica och väninnan Christina i Sickla shoppingcenter. Där gick vi runt i ett par timmar. Det enda jag köpte var en sminkpenna på Kicks och sen letade jag efter blå värmeljushållare utan att hitta en enda - och då var vi väl inne i ett 20-tal presentbutiker och letade! 


Ingen av oss var speciellt hungrig, men eftersom jag inte skulle vara hemma i Eksta förrän efter tolv på natten så åt vi lite på en kinakrog i området. Vilket var en mycket trevlig upplevelse. Tjejerna åt vårrullar, själv åt jag stekta dumplings - och det var förutom jättegott otroligt snyggt upplagt med dekoration av en skuren "morotsros".


Efter det tog jag kusinen i bilen och sa adjö till Christina som skulle hem till Gustavsberg. Så åkte jag vägen förbi Älta, släppte av Monica och passade på att byta om från begravningskläderna. Så fortsatte jag ut till Nynäs. Lite orolig för mörkerkörningen, men det var inga som helst problem. 
Vädret var strålande, hela + 4/5 grader och det var torrt på motorvägen så jag var i Nynäs 45 minuter innan jag behövde vara där. Alltså passade jag på att besöka den stora Coop-butiken, ringa Rolle och höra vad vi behövde och handla det. För att få tiden att gå så kollade jag också bland deras husgeråd - och vad hittade jag där!? Jo, tre stycken starkt blå värmeljushållare i glas för stora värmeljus!! Helt otroligt.....


Hemvägen var underbart skön, det var plattvatten och jag lyckades både sova femton minuter, läsa en massa i boken och lösa ut korsordet jag hade med mig. Den här gången - det var ju fredagskväll - så var båten full med bilar och folk, nästan 1000 pers mot 300 när jag åkte åt andra hållet. Och vad hamnade jag med bilen? Jo - precis som vanligt nästan längst bak och ut mot skrovet. Då vet man att man kommer av bland dom allra sista och mycket riktigt, det var tre bilar efter mig när jag åkte av! 
Trots det var jag hemma exakt på pricken vad jag sagt till Rolle i telefon, 00.15...


När jag packade jag upp min lilla resväska dagen efter hittade jag en plastpåse med något riktigt tungt i. Det visade sig vara två ljushållare för stora värmeljus i orange!? 
Då drog jag mig till minnes vad Monica sagt när vi letade efter dom blå i Sickla; Kan du inte tänka dig orange ljushållare! Men det kunde jag ju inte.....
Hon hade redan då smugglat ner dom i resväskan och att jag inte såg dom när jag bytte om fattar varken jag eller hon, men jag var nog ganska orolig för bilturen till Nynäs!
Jag hade dock inga som helst problem med att placera ut dom här orange ljusstakarna, vilket Monica hade förstått också.....hon känner ju mig väldigt väl!  *fniss*

11 kommentarer:

Rigmor sa...

Ett "tungt" inlägg, men jag förstår att du behövde skriva av dej. Och...döden är en del av livet, som man inte vet något om. Mer än att vi alla en dag kommer dit, och den dagen är aldrig rätt dag eller rätt tid. Mycken sorg, även för att passera sitt gamla hem, man vill ju att allt ska vara som vanligt...även om man inte bor kvar där!!Det tog många år innan jag kunde passera mitt barndomshem.
Nu hoppas jag att du får en skön söndag, tid att återhämta dig, gå igenom alla minnen och tankar och sakta landa i det hela igen. Och hur otroligt det än låter, det kommer en vår efter detta också...
Stor Varm Kram

Ingrid sa...

Det har varit en jobbig helg, det förstår jag. Man blir psykiskt totalt utmattade efter en sån här upplevelse.
Väldigt stämningsfulla och vackra bilder!
Välkommen hem igen!
Kram, Ingrid

Marlise sa...

Jetzt hast du das geschafft.
Immer schwer.
Erhol dich jetzt zu Hause gut.

Nu har du gjort det.
Alltid svårt.
Friluftsområde nu väl hemma.

Kram från mig, Marlise

Evas Kvarnaro sa...

Den långa väntan är nu över för er alla sörjande. Som jag nämnt innan så tar det alldeles för lång tid att få jordfästa en människa. Sorgearbetet rivs upp igen, det är ju självklart man ska sörja men tiden borde begränsas.
Vilka vackra blommor hon hade fått, det såg mycket vackert ut där i kyrkan. Eran blomgrupp var mkt vacker i precis de färger som du gillar, de passade så bra ihop, de var annorlunda i färgskalan mot de andra.
Ja den dikten passade verkligen till eran vän också.
Det var 'strongt' gjort att du åkte iväg själv, det hade nog jag aldrig orkat, för jag blir alltid så fruktandsvärt trött när jag varit på begravning. Jag är också mkt blödig, jag fäller och tömmer alla tårar jag har, sen är jag fullständigt slut . . . .
Det var bra du nu orkade skriva av dig, det behöver man göra.
Tömma allt man tänker på 'just då'
man känner sig lite lättare i sinnet fast hjärtat ändå blöder.
Jag har faktiskt tänkt på dig de här dagarna du varit där, det var styrkande tankar för det behövde du få, (du kände väl det ?

Livet fortsätter konstigt nu som om inget hade hänt, så är livet.
Varm kram till er från oss.
Eva o Rolf.

Ps. Jag är trött nu efter helgens gäster men samtidigt mycket glad för att få ha träffat min systers barn och familj. Det kändes gott när de nämnde mig som 'moster Eva'
ja för det är jag ju.

lavendia sa...

Det var en lång och jobbig resa både fysiskt, men även psykiskt.
Skönt att det gick bra iallafall.
Gulligt av väninnan!

Unknown sa...

Skönt att allt gick bra!
Kram

mammi sa...

Är alltid jobbigt med begravningar, men sen minns man det vackra den förde med sig.Underbara blommor
Sen skrev du något om sjögång. När vi en gång åkte från Kristians ö, blev det världens sjögång, i stort sett alla blev rejält sjösjuka, men Uno som varit sjöman tipsade om något jättebra. Man skall sitta och titta rakt in i vattnet, det funkade.
Kram

Gunilla Teckenberg sa...

En känslomässigt tung resa - att se sitt f.d. hus bebos av någon som inte förvaltar och sköter om det är också en sorg.

Skönt att vara hemma igen, vila och gå promenader med Santos.

Kram!

Veronica sa...

Hej Susie,
Det är verkligen ingen lätt uppgift att säga farväl till en vän. Det känns bedrövligt...
Men på andra sidan begravningen så brukar det kännas bättre, Trots allt!

Ha det bra och sitt och njut av det varma skenet som de orange måste ge!

Kram

HWIT BLOGG sa...

Ingen kul resa, vare sig psykiskt och fysiskt...hoppas du har landat lite hemma nu och kan ta nya tag.
Jag önskar dig en fin och lugn vecka...
Varm kram, Titti

Anette sa...

Begravningar är alltid tungt och vissa är värre än andra. Men ljushållare hittade du ju i alla fall! Kan man inte ha för många av....Kram Anette