KONSTGLAS

Dagarna med "tjejerna" tog slut i tisdags eftermiddag då dom åkte tillbaka till Stockholm. Normalt brukar dom åka hem på söndagen eller måndagen, men i måndags hade vi sen i höstas inbokat att vi skulle till Glashuset i Burs.

Jag lärde nämligen känna glaskonstnärinnan Anki  förra året när hon hade rosvisning i sin trädgård. Och då fick jag se hennes glaskonst - och blev mycket imponerad! Jag bara ÄLSKAR vackert konstglas!!

När det sen visade sig att hon hade kurser så hade jag äntligen hittat den absolut perfekta födelsepresenten till min kusin Monica som fyllde jämt - och som har allt...har sett allt...varit överallt...och nästan gjort allt!  

Alltså bestämde Rolle, min väninna Christina och jag att kusinen skulle få en "glaskurs", men i vilken teknik var vi inte säkra på. Dessutom skulle Christina och jag naturligtvis vara med själva. När jag sen pratade med Anki så tyckte hon att en halvdagskurs med att göra nått blyinfattat skulle passa oss - och det gjorde det! 

Det var OTROLIGT ROLIGT och nu har vi fått blodad tand och vill testa andra tekniker också!!

Här ovan syns våra små alster; Till höger är det Monica med sitt hjärta, i mitten Christina med sitt och till vänster konstnärinnan Anki med mitt. Det roliga var att trots att vi alla tre fick i uppdrag att göra ett hjärta (från att skissa ett, till färdigt infattad) så blev dom väldigt individuella.
Vi fick till att börja med välja vilka färger vi ville. Monica och Christina valde blått och rött - snygg klassisk kombination -  jag valde ljusare blått  och mörkt orange. Man kan t.o.m. se på hjärtanas form vem som gjort vilket. Monicas osymmetriska lite eleganta, Christinas lite smalare och striktare och så mitt - runt, bulligt och frodigt! Dom avspeglar verkligen våra personligheter  - och det ska väl hjärtan göra!? *fniss* 

Här hemma hamnade mitt hjärta i ett av fönstren mot altanen, bredvid en tjusig sak som Anki gjort. Nästa gång tror jag faktiskt att jag vill göra något liknande i "fusinteknik" själv! För fler gånger ska det bli!!

Till slut - dom här bilderna har min gubbe tagit för han blev så imponerad av hur penséer kan fröså sig och sen växa precis överallt. Vi har massor i gruset nedanför "penséeteatern" på trädgårdsboden, men här vid ingången där trodde jag inte dom skulle kunna överleva..... Så jag är också imponerad och tänker inte rensa bort det här lilla vackra ogräset!