KOMMENTAR


Det vore kul om du ville kommentera, så klicka på KOMMENTARER under det aktuella inlägget.
VIKTIGT: Du måste - och det här gäller alla - markera i rutan där det står att du inte är en robot, först därefter kan du skicka din kommentar.
Har du ingen egen blogg MÅSTE du också klicka på ANONYM annars kommer din kommentar inte att publiceras!

måndag 6 januari 2014

EN UDDA HUND- & JULHISTORA

För massor av år sen, när vi bodde i Stockholm - eller rättare sagt i Örby mitt emot Älvsjömässan - så firade vi för det mesta julafton hemma hos oss i villan och sen juldagen antingen hos Rolles föräldrar eller mina. Sen växlade vi om på annandagen. 
Juldekorationerna är borttagna, men det har naturligtvis kommit upp andra ljus istället!
Just den här juldagen var vi på södermalm hos Rolles föräldrar och efter en härlig och lång julmiddag så satt vi och småpratade tills vår strävhårige tax Brasse behövde gå ut. Rastningen då var Rolles ansvar, så han försvann ut och det tog väl bara en halvtimme innan dom kom tillbaka. 
Rolles föräldrar bodde precis bredvid Skinnarviksberget så han hade gått dit så Brasse kunde få springa lite lös (det var en mycket lydig och enormt snäll tax).
Två nya små skålar med blanka glittrande orange innanmäten, julklappar, alltså fick jag byta fat till ett som passade.
Den rätta nyansen på faten syns i speglingen till höger!
När dom kom tillbaka in från mörkret och kylan, det var en "riktig" vinter det året, så sprang Brasse omedelbart fram till mig och så satte han sig tryckt mot mig och bara darrade. Vad hade hänt!?
Nej, det hade inte hänt något speciellt, sa Rolle. Annat än när dom kom upp på berget så hade Brasse börjat uppträda väldigt konstigt. Han vände och ville absolut inte gå dit Rolle ville, utan började småspringa tillbaka så Rolle fick koppla honom. Mycket ovanligt för en tax som normalt alltid älskade att vara ute på prommisar. Oavsett hur vädret var!

Den småblommiga amaryllisen har äntligen slagit ut!
Var var ni någonstans frågade svärfar? Vi hade precis kommit fram till berget svarade Rolle, men vi kom aldrig ända upp på det. Galgberget, frågade svärfar?  Jaså, var berget en gammal avrättningsplats!?
Javisst, ett mycket omskrivet och berömt - eller man kanske ska säga ökänt - ställe på söder. 
Hela tiden vi pratade fortsatte Brasse att darra och satt hela tiden och blängde åt det håll Galgberget låg. Han verkade faktiskt helt skräckslagen. Till slut var vi tvungna att åka hem och Brasse drog otroligt i kopplet tills vi kom fram till bilen. Väl inne i bilen slutade han darra och la sig ner i mitt knä och somnade helt utmattad!

Snygg amaryllis, men röd - det tycker ju inte jag att den är! Nu väntar jag bara på den "röda" storblommiga ska slå ut!!
Efter det här så gick aldrig Rolle upp på berget igen när vi var hos svärföräldrarna. Han gick i stället åt andra hållet, ner mot Brännkyrkagatan och Hornsgatan. Brasse fick finna sig i att vara kopplad och han hade faktiskt inget emot det. Han försökte aldrig någonsin igen gå åt det andra hållet.....


Nu är varken jag eller min gubbe religösa, vi tror inte på ett liv efter detta, vi tror inte att man kan få kontakt med folk som är avlidna - vi är mycket skeptiska till allt sånt. Med det sagt så vet vi ju vad vi upplevde.
Min enda "logiska" förklaring är att man visserligen brukar skoja om att hundar har ett 6:e sinne, men det vete katten om dom inte har det!

6 kommentarer:

Ruben sa...

Verkligen mystiskt!!
/Ruben

Ingrid sa...

Något var det ju uppenbarligen som skrämde Brasse, men att det skulle vara några osaliga andar från gångna tider vete katten?
Men man vet ju aldrig.......

Kram, Ingrid

Knatten sa...

Men JAG tror på sånt!!!! Spännande! /Knatten

Susie på Stjärnarve sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Yvonne Blom sa...

Spännande upplevelse, fast skrämmande för hunden. Vad jag har hört är det inte ovanligt att hundar/djur "ser". Nu tror ju jag starkt på att vi har våra avlidna runt oss så... Vi kan ju inte säkert veta förrän vi själva dör.
Ha det fint! Kram

lavendia sa...

Stackars hund. Ordentligt uppskrämd var han ju helt klart.
Eftersom det var en tax, så var det väl inget djur, för då hade han väl velat jaga.Vissa saker får man inga svar på.