lördag 28 december 2013

EN JULHISTORIA.....

"Året börjar lida mot sitt slut" (vilket fruktansvärt trist uttryck), så det är väl snart dags för en genomgång av vad som hänt i trädgården under 2013. Men än så länge klamrar jag mig fast vid att det fortfarande är "lite" jul kvar. Ikväll t.ex. så ska jag äta lutfisk som jag älskar. Rolle ska få pytt-i-panna på skinka och korv, det är en av hans favoriter!
Där stjärnan är parkerade vi bilen och så gick vi inåt land - det blåste nämligen lite kyligt idag. Sen gick vi lite runt så vi kom ner på kustvägen igen och tog den tillbaka till bilen.
 Idag har vi varit en runda till andra sidan ön och ett av våra favoritställen; Grogarnsberget. Eller rättare sagt viken nedanför. Ett underbart vackert och lite ödsligt område som verkligen kan rekommenderas. Man kan också åka bil hela vägen från Katthammarsvik till Herrvik, därefter vidare på en annan liten väg till Sysne - alltså om man inte känner för att promenera. Fast inte när det är snö eller is, då är den lilla vägen inte farbar.

Här vid den lilla fiskeboden brukar vi parkera och så går vi över vägen till höger mot raukarna. Men inte idag, det blåste alldeles för mycket.
När jag kommenterade på en blogg alldeles nyss så berättade jag historien om hur det gick till när vi skaffade plastgran för c:a 30 år sen. Så kom jag på att varför inte berätta det här också..... Det är ju helt klart en julhistoria!
Det första som mötte oss är vi kom upp för backen var ett riktigt stort buskage med slånbär. Måste försöka komma ihåg det till nästa år, i år plockade jag aldrig några tyvärr.
Vi hade vår firma på söder i Stockholm vid Nytorget och bodde en bit utanför, i Älvsjö. Eller rättare sagt i Örby, som ligger mitt emot Älvsjömässan och stationen, på andra sidan Huddingevägen. Det var dagen innan julafton och när vi stängt butiken klockan 18 och åkte hem så skulle vi köpa julgran. Men det fanns inte en julgransförsäljare kvar, alla granar var sålda! Det var mycket snö den här julen!!

"-Nu får du snabbare på! Vi fryser och vill till bilen....."
Alltså fortsatte vi ut mot förorterna och dom kända julgransförsäljningsställena. Men det fanns inte en gran vart vi än åkte. Så till slut hade vi väl mer eller mindre gett upp och var på väg hem. Jag var helt förtvivlad, en jul utan gran. Rolle var inte lika ledsen, han gillar inte barr inne, men samtidigt gillade han inte att jag höll på att deppa ihop!
Så kom vi till Älvsjö Station och där fanns det fortfarande en gubbe kvar med något grönt bredvid sig. Vi hoppade ur bilen och sprang fram och frågade. Jo, han hade en enda gran kvar - men den var helt tom på en sida! Det fanns inte en enda liten gren eller granruska på den där!!
Så vad gjorde vi, vi köpte naturligtvis granen och höll precis på att lasta in den i bilen när en yngre dam kom springandes och frågade försäljaren om han hade fler granar. Nej, det hade han inte!

Årets julgran, alltså årets klädsel av vår plastgran; Guld, silver, rött och lite blått!
Ja, men vad är det där för grönt som ligger där, sa tjejen och pekade på en hög med grankvistar!? Det är underdelar från granar som varit för höga och som jag sågat av, talade försäljaren om. Dom var väl c:a 70-80 cm höga och minst en meter i diameter.
Spelar ingen roll, sa tjejen. Jag måste komma hem med en gran. Så hon betalade dyrt för något som verkligen inte ens liknade en gran! I det här läget kunde man ju varit bussig och erbjudit vår "ensidiga" gran, men se så snäll är jag inte!!

Sveriges vackraste gran, den på Skeppsbron i Stockholm!
Och den platta granen skulle visa sig passa perfekt hos oss. Vi ställde den dikt mot en vägg i matrummet och den var för övrigt så vid och tät att ingen av våra gäster - och på den tiden var vi många på julafton - märkte att den var platt på en sida. Tvärtom, vi kom på att den var perfekt för rummet eftersom ingången var precis bredvid och nu stack inte granen ut och irriterade när man skulle gå ut och in genom dörrhålet.
Hur det gick för tjejen med nederdelen har jag dock inte en aning om, förhoppningsvis fick hon till sin hemska "gran" hyfsat i alla fall.

Men det hela slutade med att vi året efter köpte en plastgran (vi är nu inne på vår 3:e) eftersom jag vägrade att komma i den sitsen att vi inte skulle få tag på en gran - en SNYGG gran! Och på den vägen är det alltså.....


GOD FORTSÄTTNING








6 kommentarer:

Evas Kvarnaro sa...

Grogarnberget verkar intressant, det blir att välja sevärdheter när tiden är inne.

Tack för jul-berättelsen !
Kram/ Eva

Nina/Stjärnkraft sa...

Här i "Rucklet" finns det också en plastgran sedan många år, om ock inte av samma anledning som ni har er. Men min står på vinden, insvept i ett gammalt lakan, och har så gjort ända sedan 2006. Det är helt enkelt för trångt hos mig för att klämma in en gran någonstans till jul. Så, tja, den får väl gå i arv till Lilla A vad det lider :o)

Sen är jag faktiskt av samma åsikt som din Rolle och gillar inte granbarr inomhus. Och visst blir en plastgran snygg att se på den också, det ser man ju på bilden av årets upplaga hemma hos er!

Tack förresten för din kommentar hos mig på smakinlägget! Du får mer än gärna besöka Elib själv och betygssätta preciiis hur du vill och/eller skriva en kort recension. Men att göra som surgubben, inte motivera sin hårda kritik, det tycker jag inte att man någonsin ska göra. Tycka får man, men man måste kunna klargöra varför man gör det. Eller har jag fel ..?

KRAM, bruden!

Nora sa...

Vilken gullig historia! Vi har också plastgran, men det är för att vi ibland har min svåger här på jul och han är allergisk mot gran. Eftersom han även är allergisk mot vår lilla hund vill vi inte göra det värre för honom än nödvändigt:-)
God fortsättning! Kram!

Carina sa...

Haha, vilken underbar historia! Snacka om att glädja oss andra....tihi....själv skulle jag ha väldans svårt för en plastgran, men vem vet...i brist på annat så...
Ha det fortsatt gott.
Hälsa Santos så gott från Kasper. Han blev jätte glad för extrahälsningen!

Gunilla Teckenberg sa...

Trevliga små historier du berättar - alltid roligt att läsa.

Inget fel med plastgran, själva har vi helt slutat med gran. Julen hos oss har med åren blivit en helg med lugn och ro och inga stressande krav.
Vackra vyer från ön - lyckliga Santos som får ett så gott liv med spännande promenader och nya lukter att nosa på.

God fortsättning!

Anonym sa...

Så artig og spennende historie på lese på en søndags morgen.

Dere har så fin natur og gå tur i, fine bilder Susie.

God søndag fra Marit.