CHILI & VALLHAGAR

Inte för att dom har något alls gemensamt, men det är i alla fall vad dagens inlägg ska handla om. Jag börjar alltså med att göra en liten personlig recension av dom 6 chilisorter jag vann frön till i våras. 

Att jag gör det just idag beror på att jag nu faktiskt har kastat alla plantor. Jag har nämligen chili så jag klarar mig i 10 år tror jag. *fniss*  Jag har torkat massor och jag har "syltat in" ännu mer. Det senare var ett mycket praktiskt sätt att ta till vara på chilifrukterna och idag gjorde jag en jätteburk full - men den ska jag nog dela upp i mindre "gebortburkar". Alltså nått att ge i present till dom jag känner som gillar chili!

Piment de´ Esplette

Den här sorten var mycket stark och inte hann den bli röd, men det gjorde inget. Den var väldans god!

Jamacian Bell

Sen har vi en riktigt mild chili, smakade nästan ingenting. Jag hann bara med att få några få som blev röda, alltså tog jag dom omogna!

Blue Christmas

Den här som var så vacker med sina lila frukter som sakta gick över i aprikos och sina mörka blad, var nog dom som var vackrast och dom mognade dessutom först av alla. Jättestarka!

Ciliega Picante

Den här sorten fick frukter som var 6-10 cm stora och just därför trodde jag inte att dom var så starka. Men oj vad jag bedrog mig. När frukterna var gröna var dom starkast av alla!

Twilight 

Den här chilin var också liten och lila, precis som Christmas Blue. Den var nog också lika stark, men den mognade betydligt senare och färgen då övergick i gult, aprikos och rött.

Hot Lemon

Den hade naturligtvis lite citronsmak, visserligen svår att känna eftersom den var jättestark den med. Färgen var härlig och den mognade hyfsat tidigt.

Om jag ska nöja mig med att odla två sorter nästa år - har ju egna frön nu - så är det nog den här och så Blue Christmas jag väljer. Både är goda och starka, mognar tidigt och dessutom är ju Blue Christmas så vansinnigt vacker med sina mörka blad och lila frukter!

Efter det att gubben min och jag hjälpts åt med att tömma lite chilikrukor samt flytta några sommarblommor och jag syltat in den sista skörden av chili, så åkte vi iväg till Klintehamn. 

På vägen - innanför Fröjel - så finns det ett område som heter Vallhagar där vi brukar gå rätt ofta. Antingen inne i själva hagen, eller också utanför eller t.o.m. runt hagen. 

Det senare hade vi dock inte tid med idag, vi skulle hämta grejor till Rolle innan klockan 16.00. Alltså gick vi en bit utanför och sen klättrade - yes, även jag tog med över stöttan - vi in i själva hagen och gick över den tillbaka. 

Det blev en mycket mysig prommis i solen. Det var hela +12 grader och ingen vind att tala om. Santos fick springa precis som han ville och snoka, fast han var väl aldrig längre bort än 30 meter. I det här området kan man verkligen känna "historiens vingslag". Den var bebodd ända tills ungefär 500 e.kr. Vad som hände då vet man naturligtvis inte, men platsen övergavs helt.

Men bortsett från det historiska så är det också en otroligt vacker plats. Tyvärr har den varit "infekterad" av fästingar dom sista somrarna. Det var så jäkligt ett tag att det stod om det i dom lokala tidningarna. Då vågade vi oss inte dit, så det var ett tag sen nu.....

Vi travade på ett tag och när vi kom till den enda husgrunden som är "öppen" så passade jag på att njuta lite av solskenet. Men både husse och Santos tyckte att det var jättetrist; Sitta stilla när man kan röra sig!? 

Så det var bara att lyfta på ändan och gå vidare så vi hann till Klintehamn innan stängningsdags. Sen handlade jag lite mat och så besökte vi handelsträdgården - för att köpa en vit orkidé. Inte till mig själv tyvärr, vi ska bort på middag på lördag!