KOMMENTAR

Klicka på KOMMENTARER under det aktuella inlägget.

Du måste - och det här gäller alla - markera rutan där det står att du inte är en robot, först därefter kan du skicka din kommentar.


VIKTIGT - har du inte någon egen blogg MÅSTE du klicka på ANONYM, då först publiceras den!



fredag 4 januari 2013

SANTOS OPERATIONSSTORY

Igår var vi till Visby med Santos för hans 3:e operation! Bakgrunden är den att han hade stenar i blåsan, vilket yttrade sig på sånt sätt att han inte kunde kissa. Alltså så sköljdes han ett antal gånger, men stenarna gick inte bort. Inte så konstigt egentligen, blåsan ser nämligen ut som en skrumpen slemmig svamp inuti - så där kan alltså en massa grus gömmas sig TROTS noggrann sköljning!!


Så strax efter han fyllt år i juni var vetten tvungen att operera blåsan. Inte så kul men det gick bra. Han var glad och snäll ändå, trots att han fick bära skyddskrage några veckor - och såret läkte bra!


Tyvärr löste operationen inte problemet, utan han fick ett par stopp till.  Bl.a. ett när vi samma dag skulle ta färjan till fastlandet för ett av mina besök på sophiahemmet och en sen efterföljande minisemester på 3 dagar.   Typiskt!

Så det blev akutinsats av länsveterinären i Roma mitt på dagen innan vi kunde fortsätta direkt till färjan. Sen bodde vi hemma hos kusinen och hennes gubbe på kvällen och dom undrade nog varför vi daltade så vansinnigt med honom och varför Rolle sprang ut med honom stup i kvarten. Men vi had eju varit med ett par gånger innan efter sköljningar, så vi visste vad som kunde hända och hur han kände sig. Vara sårig inuti snoppen är nog inget kul.....


Men allt återick till det normala, en kort period. Sen började problemen igen - och igen - och igen! 
Det var då man föreslog att vi skulle låta en veterinär i Visby - som kunde det här - akut ta upp ett nytt kisshål. Anledningen är att urinröret är lika smalt som ett smalt sugrör och har man då stenar som är större, så blir det naturligtvis totalstopp!

Det fanns ju inget alternativ (eller rättare sagt, alternativet var inte att tänka på) så vi åkte direkt till Visby där Santos opererades den 18 september. Dagen efter var vi tillbaka eftersom han fått stopp igen!

Han sköljdes och peppar, peppar efter det har kisseriet fungerat. Däremot så har själva hålet som togs upp varit till stort bevär. Först blödde Santos något fruktansvärt. Det finns ju många blodkärl i det här området.  Det såg ut som om vi haft ett mord hemma, blod precis överallt. så vi var naturligtvis tillbaka med honom till vetten, som kollade och sa att allt såg normalt och bra ut! Men för att minska på blodtillförseln så fick blev han kemiskt kastrerad med en spruta som ska hålla i sig i 6 månader. Och till slut efter några veckor så blev just det bättre - men han fortsatte och försökte slicka sig hela tiden!

Alltså fick han fortsätta att ha kragen på sig, men inte när vi var ute - som här i botaniska i Visby - eller när han låg bredvid en i soffan. Men så fort man vände ryggen åt honom så passade han på att slicka - hårt så det blev både narigt och sårigt - och till slut var vi tillbaka till vetten. Han fick ett par lugnande sprutor och lokalbedövning och så tittade två veterinärer på honom. Då hittade man 2 stygn och 5 knutar från den "självförsvinnande" tråden! Inte undra på att han slickade sig!! 

Efter det var det krage på ett par veckor och sen testade vi utan. Fungerade inte!

Men då fick hanm i alla fall vara utan krage när vi tog våra prommisar och när han låg bredvid oss i soffan.


Men han läkte inte, tvärtom! Såret var i och för sig läkt, men det var liksom en liten bulle på ena sidan som han slickade sönder hela tiden. Ibland t.o.m. så mycket att det började blöda lite!


Och han blev alldeles narig på skinnet bredvid. Hela tiden fick jag smörja in honom varje dag. Först med en salva mot hemorrojder, sen med en antiseptisk honung - som var väldigt god - och till slut med ett preparat från England som skulle vara mycket milt men också innehålla något som smakade illa. 
Ha! skrattade djävulen, den var tydligen också väldans god!!


Så förra veckan när julen var slut var tillbaka igen till vetten som höll med om att den där lilla svullnaden på ena sidan inte såg bra ut, det var förmodligen en knut och den måste opereras bort!


Alltså fick vi en operationstid igår och då var vi till Visby och lämnade honom halv elva. Han var sen färdigopererad klockan 13, men vi fick inte hämta honom förrän klockan 15 eftersom han varit sövd. Så det blev många timmars shoppande; nya gardiner, sax, tavelram (redan uppsatt) samt en massa onödigt. 


Det visade sig att han inte hade något stygn eller någon knut kvar, utan det hade blivit en fibrös ärrvävnad som han hela tiden slickade sönder. Så nu är det stenhårda restriktioner, kragen ska vara på DYGNET RUNT. Han får absolut inte slicka sig och dom stygn som han har nu, två stycken som inte är av dom "självförstörande" sorten, ska tas bort om 10 dagar. Tills dess så har han det inte kul den lille skrutten.....


Men vi hoppas att han återigen ska kunna leva normalt, även om han råkar kissa ur sitt extrahål!

9 kommentarer:

Rosor och ruiner sa...

Åh, lille gubben, vad jag tycker synd om honom! Vad han får gå igenom! Och krage så länge...Nu håller jag tummarna att det funkar denna gång och att han slipper veterinären på mycket länge!

Ingrid sa...

Så ni kämpar för att lilla Santos ska må bra! Nu får vi hoppas att det är slut på opererandet och att såret läker kvickt så att han slipper den där förhatliga kragen.

Han ser ju verkligen pigg och glad ut, trots allt han har gått igenom.

Kram, Ingrid

Anna Vattenkanna sa...

Jisses så mycket jox och tråkigheter både för er och Santos. Vi har ju själv hund jag och maken så vi tre är ju lite "De tre musketörerna" - med devisen "en för alla och alla för en" och ni funkar nog på samma sätt verkar det som. Är en glad är alla glada och är en ledsen är alla ledsna...

Nu måste det bli bra med er lille voffse!!! Vi håller tummar och tassar.

Kram

Ölandsvindar sa...

Stackars Santos. Han håller nog inte med om "att livet är stenkul". Men nu ska det väl ändå bli bra efter några tuffa veckor med tratt.Här fick vi en lam ursäkt från djurkliniken efter mitt långa mail till dem angående uteblivna piller till nyår.Har hört att ordinarie chefsveterinären är barnledig och att det fungerar lite si och så under den tiden.
Kram /Kerstin

gunsan sa...

Attans så jobbigt Zantos och ni har haft det.Hoppas nu att den här sista operationen gör så han läker och inte slickar mer.Kramar till er alla.

Knatten sa...

Men den lille pysen, vad jobbigt han har. Och ni med för den delen. Men vad gör man inte för en älskling. Måtte det bli bättre nu då så ni alla kan få lite lugn. /Knatten

Anonym sa...

Hoppas verkligen att det blir bra nu, vi tänker på er.
Kram från Anna och Leo

Evas Kvarnaro sa...

Ja lille Santos har varit med om en heldel den stackaren, men hans humör verkar vara bra ändå.
Santos är en riktig positiv kille.
Hoppas dessa 10 dagar går fort för hans del, givetvis för eran med.
Det tar på krafterna för husse och matte oxå. Sköt om varann.
Trevlig helg/ Eva

Ps. ni får läsa många sagorböcker för Santos så han glömmer såret.
*fniss*

Monica sa...

Lille gubben vilka strapatser, jag hoppas han fixar detta med kragen utan att deppa för mycket.Du frågade hur det gick med fyra hundar,,ibland bra ibland ej så bra. Äldst bestämmer alltid men ibland blir de avis om en matte eller husse klappar fel. Men de accepterar flocken när man är många,,om vi gör det liksom...vet inte om det varde du undrade över,,men det är alltid spännande då vi träffar vänner med hundar.Ha ett gott krya på Santos kramMonica