torsdag 8 november 2012

PÅ PROMMIS RUNT EN KÄLLMYR

Igår när det var så fint väder passade vi på att ta en prommis i Lojstaskogen. Vi har upptäckt ett mycket vackert naturreservat inte långt från oss. Där finns det små fina skogsstigar att gå på - alltså runt
myren - och så en härligt orörd natur. Så här beskrivs området:

Den långsträckta Mallgård källmyr får sitt vatten dels genom en slingrande bäck som tränger in i myren norrifrån, dels från sluttningen öster om myren, där grundvatten sipprar fram på flera ställen.
Mallgård källmyr ligger i den sydvästligaste delen av Lojsta russpark, i den s.k. sommarhagen, och myren är starkt påverkad av hästarnas tramp och bete. Ute på den öppna myren omväxlar tuvor av axag och blåtåtel med nästan helt vegetationsfria ytor med kalkgyttja.
I myren kan man hitta flertalet av de växtarter som är typiska för de gotländska källmyrarna, t.ex. kärrlilja, fjälltätört, majviva, svarthö och brun ögontröst. Här blommar under sensommaren även de sällsynta växterna öselskallra och sen ängsgentiana.
I den sydligaste delen av reservatet finns en mindre, delvis trädbevuxen våtmark, även den av källmyrskaraktär. Här finns bl.a. fina bestånd av orkidéerna sumpnycklar och luktsporre.

Vi tog oss till den södra delen av källmyren på en liten skogsväg som startade precis där teckenförklaringen sitter på kartan ovan. Där parkerade vi och sen gick vi till den nedre röda stjärnan på skylten - där ovanstående skyltar fanns. Tog väl kanske 20-25 minuter.
Men inte nog med det. Eftersom vägen/stigen fortsatte genom skogen nedanför källmyren så gjorde vi det också. Tyvärr hade jag som älskar kartor ingen sådan med mig (klumpigt), så vi visste inte exakt var den här lilla stigen slutade. Men det hade gått en skodd häst där så det var inte en russtig och så fanns det spår efter motorcykelhjul. Bra tecken!
Vi gick ganska långt, ungefär i 15-20 minuter till. För det var jätteskönt och så ville jag hitta någon stig vi kunde ta som kanske tog oss tillbaka utan att vi behövde vända. Men till sist började vi bli lite oroliga.
Skulle vi hinna tillbaka till bilen innan det blev mörkt!? Vi hade ju ingen ficklampa med oss!!

Alltså var vi tvungna att vända - vilket förmodligen var väldigt vettigt. För det hade redan börjat blir lite mörkare när vi kom till skyltarna igen, solen var snabbt på väg ner. Och då hade vi ändå ytterligare en 20-minuters prommis kvar till bilen.

Santos - som naturligtvis älskar att ta skogsprommisar - har vissa idéer för sig som alla hundar. När man går ut på prommisen, då gillar han att springa före några tiotal meter. (Just nu så sätter han sig sen ner och slickar på sitt operationssår. När man då springer fram, så slutar han direkt att slicka.) När man sen vänder och går hem, då går han bakom oss - exakt i hasorna på en. Vet inte varför, men förmodligen har han lärt sig det här när han bodde på kenneln!

Vi hann precis fram till bilen och när vi strax därefter åkte ner mot Fröjel utmed kusten så gick solen ner ovanför Lilla Karlsö.  Det var mycket vackert, men jag var väldans glad att vi slapp trava runt inne i en kolsvart skog. Hade inte varit kul!
Nästa gång så ska vi ta oss till den nordvästra delen av Mallgårds källmyr och parkera där. Det är ju så vansinnigt kul att hitta nya ställen att gå på. Helst sådana som inte besöks av så mycket människor. Jag tror att vi blivit lite folkskygga faktiskt *fniss*. Fast det gäller endast när vi är ute i naturen.
För övrigt gillar man ju att ha massor av vänner omkring sig.....



9 kommentarer:

Unknown sa...

Åh, vilken härlig promenad och vilka fantastiska bilder!
Tack för dessa:)
Bloggkram,
Charlotta

Anna Vattenkanna sa...

En sån spännande biotop! Här måste vara mycket att botanisera bland. Väldans vackert dessutom. Du får väl stoppa ner en ficklampa i fickan nu så att ni inte går vill i vintermörkret.

Kram

Anonym sa...

Låter som underbar promenad - karta eller inte... För min del spaelar det ingen roll, går vilse i alla fall, men brukar försöker ha koll på teleledningar, m.m. Gick för några år sedan en promenad vid Kinnekulle (ja, vi hittade hem)... vilken fantastisk flora! Vi hade skolfloran och några extra böcker med oss, men kunde ändå inte hitta alla växter i dem. Däremot hittade vi kalknerva (om jag minns rätt) en fridlyst och sällsynt växt. Stolta blev vi, men hade ingen kamera med - typiskt!
Ser fram mot flera inspirerande bilder från era promenader.
Siv

ormbunke sa...

Så härligt med så omväxlande natur att promenera i. Fint med upplysningar av växtligheten om man skulle träffa på nåt.Ja det gäller att beräkna tid när man ger si in i ödemarken. Men jag tror Santos hade hittat till bilen. Ha de gott.

Knatten sa...

Visst är det kul att hitta lite ny natur att upptäcka. fast själv är jag dålig på att ge mej ut på nya upptäcktsfärder, det blir samma runda varje gång. usch vad trist. Måste verkligen tänka om lite.
Ha det gott. /Knatten

Ölandsvindar sa...

Precis som du vill jag gärna ha naturen för mig själv. Under värsta turisttiden stannar jag gärna hemma i trädgården. Jag var vid Lojsta hed en gång för länge sedan och försökte få syn på hästarna.Men de höll sig undan.Nu börjar den här tråkiga tiden när man alltid måste fråga sig hur lång tid man har på sig innan det mörknar.Trist!
Kram /Kerstin

Anna Vattenkanna sa...

Halloj igen! Du undrade om jag visste något LED-alternativ till happy Lights ljusslingor men nope. Deras slingor är ju outstanding i snygghet tycker även jag. Men, de levereras omonterade - alltså sätter man själv på bollarna och då kan man ju köpa till en varmvit LED-slinga själv och sätta på bollarna där istället???

Kram

Äppelblom sa...

Hej!
Jag har alltid velat resa till Gotland, men det har ännu inte blivit av. Efter att ha läst i din blogg, så förstår jag att jag måste nog ta mig i kragen och göra en resa dit.
Må väl och trevlig helg!

Evas Kvarnaro sa...

Det är väldigt skönt att få promenera själv i skog och mark utan en massa folk runt ikring.
Det betyder nog inte att ni är folkskygga,så vill väl de flesta.

Vilka vackra namn på alla våtmarks
växter,kärrlilja,ängsgentiana ....
Hjälp vilken solnedgång, det är naturens under varje gång solen går
ner, aldrig densamma.
Vilken tur ni har som bor så "nära till allt" det vackra.
Jag följer er i spåret vart ni än går hi hi ...även Rolf läser njuter
Må gott alla tre/ Eva