tisdag 13 november 2012

BÖRJAR BLI BEROENDE

Jag lider just nu av bloggabstinens! Så därför tänker jag blogga trots att jag inte har några nya bilder att visa!!

Arvegods, en porslinsvas från Gefle/Percy - tror den är från 40-talet!?
Ja, jo, jag har förstås några som jag la upp hos Facebook-gruppen Antikt & Kuriosa tidigare. Alltså så använder jag dom! Nöden har ju ingen lag sägs det!!

Den här pyttelilla ursöta skålen behöll jag också efter mina föräldrar, den är signerad Jani och är från 60-talet.
Fast det jag egentligen ville berätta om är att vi var till Visby och veterinären med Santos igår. Han ringde nämligen i förra veckan och frågade hur det var. När vi då berättade att Santos FORTFARANDE slickar operationssåret så ville ha se det. Vi skulle också ta med ett urinprov så han kunde kolla hur det här med urinstensproblemet såg ut!

Den här lilla munblåsta glasskålen är arv efter mormor och jag har tidigare använt den som ytterblomkruka, men den är urgammal så nu har jag tänkt om. Nu står den ihop med några andra auberginefärgade glassaker i ett vardagsrumsfönster!
Så vi passade på att uträtta en massa ärenden, men det - förmodligen - enda Santos gillade under dagen var att vi på vägen dit åkte till vår tapetserare för att Rolle skulle lämna in en traktorstol för omklädnad. Där finns nämligen en mycket snäll, vacker och ung collie; Shanti. Dom lekte ett tag tills hon tröttnade och sen bar det av till Visby!

Den här kortspelshållare gick tyvärr sönder när min pappa fick sin stroke. Han försökte ta tag i vägghållaren för att häva sig  upp när han ramlat omkull. Den andra mamma ärvt blev det bara småsmulor kvar av så den gick inte att rädda.
Det är en urgammal sak som mormor/morfar hade hela setet av och redan på -30/40-talet var det någon som ville köpa dom. Var dom andra två tog vägen vet jag inte, men dom kanske också gick sönder. Dom små utsirade vägghyllorna till dom här två gav jag till min kusin, själv hatade jag dom - men klövergubben är fin!
Där for vi runt till en massa olika affärer innan det var dags för Santos hos vetten. Först fick vi väga honom och det visade sig att han gått upp sen han började med dietmaten. Han brukar väga 6 kg prick, nu vägde han alltså 6,4 kg! Fick också reda på att det är vanligt, så nu måste jag dra in lite på givorna!!
Vivor i april 2012!
 Eftersom vetten berättat att den licensmedicin Santos egentligen också skulle ha kostar 1500:- och endast räcker för i 2 månader - och han skulle behöva äta den hela sitt liv - så ville han nu kolla urinen. Han trodde nämligen att det skulle räcka med bara dietmaten!
Blå utomhushyacint 2012.
Vi var ju naturligtvis mycket oroade, för vem 17 har råd att betala 750:- extra i månaden för att "kanske" hålla sin hund frisk? Men...som tur var så visade urinen att ALLT var perfekt! Så än så länge behöver vi inte oroa oss för det!!
Rosa utomhushyacinter.
Sen kom vi till det här med Santos nya kisshål, en s.k. fistel, som opererades upp för 8-9 veckor sedan och som ännu inte riktigt läkt. Santos fick en lugnande spruta och så kollade vetten noga med förstoring och lampa - och vad fick han se då? Jo, det satt fortfarande kvar två stygn som alltså inte hade försvunnit av sig själva som dom ska göra!
Min älskade små cyklamen som inte bara trivs utan också t.o.m. har börjat sprida sig!
Så det var bara att lämna honom för en lite mer avancerad borttagning. Alltså fick han mer lugnande och dessutom lokalbedövning medan 2 veterinärer jobbade med honom. Under tiden fick Rolle och jag ta en runda inne på Willys som ligger mitt emot.
den udnerbara klängrosen som jag köpte för att hedra vår älskade hund Penny. Den är nästan vit, men på höstsidan så blir den rosa.
Förutom att Santos fick dom här irriterande stygnen borttagna så köpte vi också en tub med en antibakteriell medicinsk honung från Nya Zeeland. Eftersom det är väldigt känsliga slemhinnor i den här öppningen så ska man inte hålla på att tvätta och smeta in såret med för kraftiga saker. Så nu ska han få honung runt kisshålet morgon och kväll. Gissa om han kommer att slicka sig då!?


Alltså måste han fortsätta med kragen på sig ett tag till. Kanske en vecka eller så. Han är inte glad åt det, vem skulle vara det, men blir han frisk så är det ju helt OK.Snart är det över hoppas vi alla tre...




5 kommentarer:

trädgårdsdrömmar sa...

Å så fin han är på bilderna eran Zantos.Hoppas nu att han kan sluta slicka när de där stygnen är borta.Har säkert kliat och stramat förut.
Ljushuset som du med gillade står nu i vardags rummet och lyser så vackert.Så nöjd med det.MVH

Anna Vattenkanna sa...

Stackars liten... nu håller jag tummarna för att det blir bra när stygnen är borta. Han är så söt, så söt och har ju haft det så jobbigt - tur att han bor hos er som gör allt vad ni kan för att han ska ha det bra.

Lycka till med dina glada lampor. Du måste visa sedan vilka färger du valde.

Kram

Ingrid sa...

Stackars lilla Santos!
Det blir jobbigt för honom att gå med krage nu igen, men det måste ju bli så. Hoppas att det läker kvickt så att han blir av med den.

Jag tycker att du fick till mycket vackra bilder. Det behöver ju inte bara vara blommor. De där krukorna var jättefina!

Kram, Ingrid

Evas Kvarnaro sa...

Nämen lille vännen det var ju ledsamt det här. Nu får du försöka
bita ihop någon vecka till.
Sedan blir det skutt hopp o roliga
spring, upp med mungiporna Santos,
här får du en puss av mig.

Ja "kära nån" som det kan bli,
håller tummarna att han snart slipper den förgrömmade struten.

Vilken härlig munblåst kruka,
den färgen är annorlunda o läcker.
Det är minnen man aldrig vill bli av med.
Bra att du inte fått bloggtorka,
jag har en del att skriva om oxå, det är så kul kan ej sluta.
Jag har oxå kanske fått samma sjuka
men jag ska ej söka för det,*fniss*
Kram/ Eva

Ninne sa...

Så måtte det vara slut på eländet när de sista stygnen kommit bort.. Det är gott att Ni har det så fint tillsamman så det blir bara bättre . Tror nog att han förstår att det var hjälp han behövde hos den där vetten o så bilr det frid o fröjd i fortsättningen.. Kram på Er alla tre. Ninne