NATUR & SMYCKEN

Jag gillar inte smycken, alltså ”äkta” smycken. Bijouterier kan jag däremot bära ibland. Min vigselring t.ex. hade jag på mig en enda dag efter bröllopet. Den var visserligen väldigt vacker, men…..det var otroligt opraktiskt!! Jag måste tänka på att inte tappa den, att inte glömma den och framförallt att inte visa upp den på fel ställen när vi var i USA på vår bröllopsresa. Så den, tillsammans med min förlovningsring, åkte alltså av nästan omedelbart och ner i ett fack i resväskan  - och ringarna kom aldrig på igen!

På lördagsutflykt till Näsudden!

Vi bilade från kust till kust, alltså från New York till Los Angeles och med på resan var Rolles bästa kompis Sune. Jodå, vi var faktiskt tre personer på vår bröllopsresa. Det fanns faktiskt en del som frågade om vi delade säng, men så långt gick det inte! *fniss*

Däremot delade vi motellrum under bilresan som tog en vecka. Sune fick en dubbelsäng och vi tog den andra, allt för att resan skulle bli så billig som möjligt. Det här var alltså 1968, så några charterresor dit fanns inte utan det var reguljärflyg – mycket dyrt sådant  -  som gällde. Och pengarna för ett motellrum till kunde man ju göra en massa annat kul för!

Det var härligt  väder men blåste otroligt!

Rolle och jag hade redan några år innan varit över i USA och bilat runt, så vi hade naturligtvis berättat hur kul vi haft det till våra vänner. När sen Sune frågade om han kunde åka med, så tyckte vi att det var helt OK. Vi bodde ju faktiskt redan ihop, så det här med bröllopsresa var väl kanske inte så märkvärdigt!

Här får Santos springa precis som han vill - finns inte en bil eller människa i närheten!

Men tillbaka till det här med smycken och då framförallt guld. Efter att våra föräldrar avlidit så ärvde vi en hel del guld som bara låg och skräpade i ett skåp. Alltså kom vi på att vi istället skulle ge bort några smycken till ett par vänner, samt sälja resten. Fast jag tog undan våra ringar, dom ville vi i alla fall behålla av ren affektion!

Rolle hittar alltid något kul. Här är det en flaska med en smal pip med en jättestor sten inuti!?

Sagt och gjort, jag drog iväg med guldet samt en skriftlig dataförteckning till Visby och en känd guldsmedsbutik. Där fick jag lämna allt och hämta tillbaka mitt guld samt några handskrivna blyertsnoteringar på min förteckning några veckor senare.(!?) Det kostade mig över 400:- och priserna jag fick på smyckena var dessutom urdåliga. Alltså blev det ingen affär och jag kände mig ärligt talat lite sur!

Väl hemma igen så såg vi en halvvuxen skogshare på yttertomten!

Men…nu finns det betydligt bättre sätt att sälja sitt guld på än att gå in till första bästa guldsmedsaffär. Man loggar in på Guldpriset.nu  där man kan kolla vilka företag som är seriösa, vilka som är oseriösa (vilket kanske är ännu viktigare), vad dagspriset är på guld och vad man får för dom olika kvalitéerna (karat).  Dessutom berättas det om vad man ska tänka på när man säljer sitt guld, hur man går tillväga m.m. m.m.. Jättebra tycker jag! Verkligen en site som behövs för oss som inte är specialister  på att sälja smycken – och det är det väl inte många som är!!

Den flyttade naturligtvis in på "innertomten" men den åt inte det nysådda gräset som jag först trodde, utan ogräsbladen som hade kommit upp. Bra gjort!

Efter att ha sålt mitt ärvda guld, så har jag numera bara några få ”äkta” smycken kvar. Det är sådana som har speciell betydelse för oss, t.ex. vår giftas- och förlovningsringar, samt några ringar med fina stenar - och så har jag en hel del roliga bijouterier. Det räcker! Och pengarna vi fick för guldet kommer till bra nytta!!