KOMMENTAR


Det vore kul om du ville kommentera, så klicka på KOMMENTARER under det aktuella inlägget.
VIKTIGT: Du måste - och det här gäller alla - markera i rutan där det står att du inte är en robot, först därefter kan du skicka din kommentar.
Har du ingen egen blogg MÅSTE du också klicka på ANONYM annars kommer din kommentar inte att publiceras!

onsdag 15 februari 2012

HUR VI.....del 4

2002 skulle vi åka ner på vår årliga tvåveckorssemester på Gotland och jag hade som vanligt tryckt ut en bunt papper från nätet med fastigheter som var till salu. Redan när vi landat tog vi en omväg för att åka förbi ett av husen på väg från färjan.


Vi stannande dock aldrig, gubben min tyckte det såg fint ut men jag tyckte att det var alldeles för många träd. Huset låg ju mitt i en skog. Jag ville ha en öppen tomt med sol. Inte för att jag skulle odla något, nej tvärtom! Jag hade efter trettio år bestämt mig för att INTE ha en jobbig trädgård igen - och absolut inte ha någon besvärlig gräsmatta. Nej, det skulle vara ett hus som låg på obrukbar hällmark med bara några enar och tallar runt om!

Mina väninnor skrattade i smyg bakom min rygg och undrade vad jag skulle ägna mig åt då istället!? Hur ska du klara dig utan trädgård och växter, frågade dom!?
Jodå, det det skulle gå bra. Jag kunde tänka mig att ha lite sommarblommor i stora krukor runt uteplatsen bara, det skulle räcka!! Trodde jag, ha, ha, ha!!!


Så gubben och jag åkte runt och tittade på alla andra 30 hus jag hittat på nätet. Inget var dock i vår stil. Antingen var dom i gammal stil, eller så låg dom i grupp, dessutom så var det oftast tvåvåningshus eller…..Ja, ni förstår!

Så sista dagen innan vi skulle åka hem ville Rolle åka tillbaka till det första huset och titta ordentligt. Sagt och gjort. Väl på plats så tog Rolle med sig Penny och gick in bakom huset. Själv stod jag kvar på parkeringen när jag hör ett jäkla oväsen!



Det var Penny som kom jagandes efter dom två katter som hade legat och solat på altanen. Som tur var kunde jag hejda henne och precis när jag skulle sätta in henne i bilen dök det upp en bil med en tjej i som undrade vad vi höll på med!? MYCKET PINSAMT!!!

När hon fick höra att vi var intresserade husköpare så såg hon väldigt orolig ut och påpekade direkt att det var ingen husvisning. Men när vi förklarade att vi bara ville se hur det såg ut på utsidan, så berättade hon att hon och hennes man - samt tre barn - hyrde huset tillfälligt medan dom byggde eget i Eksta.




Vi åkte tillbaka till Stockholm och slog det hela ur hågen tills vi efter en månad kollade om huset fanns kvar till försäljning. Jodå, det gjorde det!
Tanken på det här huset hade legat där och malt i huvudet på oss, så efter en del turer fram och tillbaka i telefon med mäklaren lade vi ett bud. Det fanns två intressenter till, men när det ena paret inte fick lån så var det endast en familj i Småland kvar som också - hemskt gärna - ville köpa huset!

Vi fick reda på att dom hade bjudit en summa för huset (som var under det vi hade tänkt sträcka oss till) men + 25.000 i handen till säljaren för att han skulle hålla huset till april, alltså ett halvår. Dom fick nämligen inte loss några pengar och måste sälja sitt hus i Småland först, vilket tydligen inte var så lätt.


Veckorna gick och så var det dags att en ruggig novemberdag åka ner för att fira Rolles födelsedag och vi passade då på att träffa ägaren tillfastigheten tidigt första morgonen. Huset var nu tomt och såg väldigt misskött ut inne (efter att ha härjats av 3 små barn), men både Rolle och jag såg att det fanns möjligheter - stora möjligheter. Vi sa dock inte ett ord till varandra, men när visningen var slut och vi åkte hem till ägaren för att fika och snacka lite, så tittade vi menande på varandra. Vi visste båda två att det var här vi skulle bo i framtiden!

Affären gjordes upp samma dag, vi bjöd precis samma summa som det småländska paret – men inklusive dom 25.000 som vi la på summan. Alltså skulle det inte bli fråga om några ”svarta pengar” från vår sida. 
Dessutom hade vi förberett oss och hade handpenningen med oss, så vi köpte alltså huset direkt efter det att det småländska paret kontaktats per telefon, men då inte kunnat höja sitt bud. 

På kvällen firade vi sen Rolles födelsedag och husinköpet ståndsmässigt med skumpa och en härlig gotländsk middag - men historien om husköpet är inte klart här inte!

7 kommentarer:

gunsan sa...

Spännande att läsa om hur ni hamnade på Gotland.Det var många kringel krokar fram till det där huset.Kram

Margot sa...

Härlig läsning om er "resa" till Gotland! Har läst ikapp de inlägg jag missat:) Tänk vad olika beslut vi tar i livet kan förändra tillvaron och framtiden! Vilken förändring det medförde att ni valde åka till Gotland istället för att fortsätta besöka England som ni gjort tidigare, det slutade med att ni hittade exakt det hus ni ville ha:) Underbar berättelse!
Ha det gott!

Vittran sa...

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Men någon högre makt tyckte att ni skulle passa där.
Vad du än tyckte så var det meningen att du skulle fortsätta med trädgård.
Härlig berättelse.
Trevlig kväll!!!!!!

Oljekritan sa...

Så det kan gå...vad bra det blev ju..Gotland., är ju så fint..Ni måtte ju trivas helt underbart..bra ni gjorde det..kram

Anna Vattenkanna sa...

Nu vet vi hela historien - nästan. Kul att ta del av!

Jag har uppdaterat dagens inlägg där du kan läsa hur du får bort ordkontrollen om du vill det.

Kram

Ölandsvindar sa...

Jag känner igen det där pirret i magen. Bjuda och bjuda över. Sälja gamla huset. Köpare som backar ur osv osv. Men nu sitter ni där och trivs precis som vi gör här!
Kram
Kerstin

TrädgårdsPrinsessan - Annika sa...

Så spännande att läsa historien om hur ni hamnade där ni hamnade.

Trevlig helg!
Annika